Hesekiel 37
1 HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag åstad och sattes ned mitt på slätten, som nu låg full med ben.
Pakaiyin akhut in eituh chah kheh in chule Pakai lhagaovin ei pomang in gule chang dimsetna phaichama chun eipuilut e.
2 Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de lågo där i stor myckenhet utöver dalen och jag såg att de voro alldeles förtorkade.
Aman tollhanga gule chang dimsetna phaichama chun eipuilen ahi. Tollhanga chun adimset in gule chang akithang jengin, chule abonchan agosa ahisoh keije.
3 Och han sade till mig: "Du människobarn, kunna väl dessa ben åter bliva levande?" Jag svarade: "Herre, HERRE, du vet det."
Hichun aman eidongin mihem chapa hiche gu hohi mihing hung soh kit thei diu ham? O thaneipen Pakai tin keiman kadonbut e. Nang changseh in hiche khu adonbutna nahet ahi.
4 Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: I förtorkade ben, hören HERRENS ord;
Hichun aman kajah ah aseijin hiche guho jah a hin gaovin lang thu seijin, chule gu gosa ho Pakai thusei hi ngaijun tin seipeh in.
5 Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i eder, så att I åter bliven levande.
Hichehi thaneitah Pakai thusei ahi, ven keiman nasunga changlhah kakoi peh ding nahi. Chule kahin sah kit ding nahi.
6 Jag skall fästa senor vid eder och låta kött växa på eder och övertäcka eder med hud och giva eder ande, så att I åter bliven levande; och I skolen förnimma att jag är HERREN."
Keiman tahsa kakoi peh chule, thajung jam ho chule vunna katom ding nahi. Kahin hu nasunga kakhum peh a chule nahung hindoh kit ding ahi. Hiteng chule nangin keima hi Pakai kahi ti nahet doh ding ahi.
7 Och jag profeterade, såsom det hade blivit mig bjudet. Och när jag nu profeterade, hördes ett rassel, och där blev ett gny, och benen kommo åter tillhopa, så att det ena benet fogades till det andra.
Hijeh chun hiche thusei hi eikiseipeh bang bangin kaseitai. Phulou helouvin kathusei laitah in phaicham lhungkei jin aphatna phatah gin khat ahung ginge. Tahsa gule chang ho chu ahung kigom khomun chule mihem khat dinga lhingset gu keuseh chun akimat soh tai.
8 Och jag såg huru senor och kött växte på dem, och huru de övertäcktes med hud därovanpå; men ingen ande var ännu i dem.
Keiman hitia kavet jing laijin guho chunga chun thajung ho leh phe ahung kisem doh tai. Hiti chun tahsa chu vun in atom tan ahi. Ahinlah hichan gei jong chun asunguvah haina hu anei hih laijuve.
9 Då sade han till mig: "Profetera och tala till anden, ja, profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren, HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa dräpta, så att de åter bliva levande."
Hichun aman kahenga ahin seijin, gauvin lang huiho lah a khun thu seijin, mihem chapa gaothu seijin chule hiche hi thuneitah Pakai thusei ahi tin seijin. O haina hu! Chule hiche kolning li a kon hui nungin, hiche tahsa thilong ho hintheina dingin hin haikhumin.
10 Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. Då kom anden in i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina fötter, en övermåttan stor skara.
Hijeh chun aman eithupeh bang bangin keiman kaseitai. Chule haina hu chu atahsauva aluttai. Amaho abonchauvin ahing tauve chule sepai tamtah'in akengun ahung dingdoh tauve.
11 Och han sade till mig: "Du människobarn, dessa ben, de äro alla Israels barn. Se, de säga: 'Våra ben äro förtorkade, vårt hopp har blivit om intet, det är ute med oss.'
Hichun aman kahenga aseijin, mihem chapa hiche guho hin israelte thalhenga um ahiuve. Amahon aseijuvin eiho gu gosa isoh gam tauve – kinepna jouse abeitai, inam uhi akichaitai.
12 Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och låta eder komma till Israels land.
Hijeh chun gauvin lang amaho chung chang thu seijin, hichehi thaneitah Pakai thusei ahi. O kamite! Keiman kasol mang nau lhankhuh ho kahondoh a chule kathodoh kit ding nahiuve. Hitia chu keiman nangho Israel gam'a chu kahin lepui kitding nahiuve.
13 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag öppnar edra gravar och hämtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.
Thil hicheng ahung so teng, O kamite nanghon keima Pakai kahi nahet doh diu ahi.
14 Och jag skall låta min ande komma in i eder, så att I åter bliven levande, och jag skall låta eder få bo i edert land; och I skolen förnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag också har fullborda det, säger HERREN."
Keiman kalhagao nasunga kakhumpeh uva chule nagam uva nain chuh uva nakile kit diu ahi. Hiteng chule nanghon keim Pakaiyin kasei ahi ti nahetdoh uva chule kaseisa chu kabol ahi. Henge, Pakaiyin asei ahi.
15 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
Pakaija konin kahenga thukhat ahung lhung kitne.
16 Du människobarn, tag dig en trästav och skriv på den: "För Juda och hans fränder bland Israels barn." Tag sedan en annan trästav och skriv på den: "En stav för Josef, Efraim, och för hans fränder av hela Israels hus."
Mihem chapa thing halkhat lan lang chule hiche thucheng hohi jihdoh in. Hiche hin Juda leh apanpi phung mite thakhel ahiuve. Hiti chun thinghal chom dang khat jong lan lang chule hiche thuho hi jih doh in. Hiche hohin Ephraim leh sahlang gam cheng Israel phungho thakhel hidiu ahi.
17 Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, så att de bliva förenade till ett i din hand.
Tun hiche thinghal ho chu khatseh bangin nakhut in tuh chah kheh temin.
18 När då dina landsmän säga till dig: "Förklara för oss vad du menar härmed",
Namiten hiche nathilbol chu ipi vetsahna ham tia nadoh tengu leh
19 så svara dem: "Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som är i Efraims hand, vilken stav ock gäller för de stammar av Israel, som äro hans fränder, och intill denna vill jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem till en enda stav, så att de bliva ett i min hand."
Amaho jah a chun hiche hi thaneitah Pakaiyin asei ahi, keiman Ephraim leh sahlang gamkai phung miho chu kapui khoma chule Judate toh kagop khomm, amaho chu kakhutna thinghal khatseh banga kameh khom ding ahi.
20 Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand inför deras ögon.
Hiti chun thinghal thucheng najihna ho chu amahon amu theina ding uvin dom sangin.
21 Och du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava måst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa från alla håll och föra dem in i deras land.
Chule thaneitah Pakaija kon hiche thuhi amaho chu seipeh uvin, keiman Israelte chu namtin vaipi a konna kakhop khom dingu ahi tin keiman amaho chu akithecheh naumun jousea kon amaho gamsung mong monga ain cheh uva kapuilut diu ahi.
22 Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara två folk och icke mer vara delade i två riken.
Israel molsang chunga chu keiman kagop khomuva nam khat kasem ding ahi. Amaho chu abonchauva leng khat in achung'uva vai ahom ding ahilouleh lenggam nia jong kikhen kit talou diu ahi.
23 Sedan skola de icke mer orena sig med sina eländiga avgudar och styggelser och med alla slags överträdelser. Och jag skall frälsa dem och hämta dem från alla orter där de hava syndat, och skall rena dem, så att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
Amaho amilim doi semthuva kon chule kidah um mihem chule doumah bol keipi limho a avella kisuboh kit talou diu ahi. Ajeh chu amaho chonsetna akinung hei kit nauva kon kahuhdoh uva, kakisop theng diu ahi. Amaho chu kamite tah tah chu hidiu chule keima a Pathenu kahi ding ahi.
24 Och min tjänare David skall vara konung över dem, och de skola så alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina rätter och hålla mina stadgar och göra efter dem.
Kasohpa David chu amaho lengpa hiding chule mahon kelngoi ching khat bou anei diu ahi. Amahon kachondan ho ajuijuva chule kathupeh ho chingthei tah a anit diu ahitai.
25 Så skola de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det vari edra fäder bodde. De skola själva få bo där, så ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjänare David skall vara deras hövding evinnerligen.
Keiman Jacob kana peh nagam apu apa teu ana chenna gam'a chu cheng diu ahi. Hiche munna amaho hin chule achateu le atuson geijuva amaho nung teng atonsotna akhang khang hung cheng diu ahitai. Chule kasohpa David chu atonsot a alengpao chapa hijing ding ahi.
26 Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; ett evigt förbund med dem skall det vara. Jag skall insätta dem och föröka dem och låta min helgedom stå bland dem evinnerligen.
Chutengle keiman amaho to chamna kinoptona khat kasema hiche tonsot kinoptona hiding ahitai. Keiman agamu kale peh kit a chule amijat kapunsah ding, chule alaijuva atonsotna dinga kahouin katun doh ding ahi.
27 Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
Keiman amaho lah a chu chenna kaki sema, keima a Pathenu kahi ding chule amaho kamite hidiu ahi.
28 Så skola folken förnimma att jag är HERREN, som helgar Israel, då nu min helgedom förbliver ibland dem evinnerligen.
Chule atonsotna dinga kahouin alaijuva aum teng, anam mite chun Israel sopthengpa Pakai kahi ahetdoh dingu ahi.
