Hesekiel 33

1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

La parole de l’Eternel me fut adressée en ces termes:

2 Du människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: Om jag vill låta svärdet komma över ett land, och folket i landet har utsett bland sig en man som det har gjort till sin väktare,

"Fils de l’homme, parle aux enfants de ton peuple et dis-leur: S’Il est un pays contre lequel j’amène le glaive, les gens de ce pays prendront un homme dans leurs rangs pour l’établir comme guetteur.

3 och denne ser svärdet komma över landet och stöter i basunen och varnar folket,

Cet homme, voyant le glaive venir contre le pays, sonnera de la trompette et avertira le peuple

4 men den som får höra basunljudet ända icke låter varna sig, och svärdet sedan kommer och tager honom bort, då kommer hans blod över hans eget huvud.

que s’il est alors quelqu’un qui, ayant entendu le son de la trompette, ne se tienne pas sur ses gardes, et que le glaive vienne et l’enlève, son sang sera sur sa tête.

5 Ty han hörde ju basunljudet, men lät icke varna sig; därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit varna sig, så hade han räddat sitt liv. --

Il avait entendu le son de la trompette, mais sans se mettre sur ses gardes: il aura mérité sa mort; s’il s’était gardé, il eût sauvé sa vie.

6 Men om väktaren ser svärdet komma och icke stöter i basunen och folket så icke bliver varnat, och svärdet sedan kommer och tager bort någon bland dem, då bliver visserligen denne borttagen genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av väktarens hand.

Mais que le guetteur, voyant venir le glaive, s’abstienne de sonner de la trompette et de mettre en garde le peuple, si le glaive survient et enlève quelqu’un d’entre eux, celui-ci aura été enlevé à cause de son péché, mais son sang, je le réclamerai du guetteur.

7 Dig, du människobarn, har jag satt till en väktare för Israels hus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.

Or toi, fils de l’homme, je t’ai établi guetteur pour la maison d’Israël: si tu entends une parole sortir de ma bouche, tu dois les avertir de ma part.

8 Om jag säger till den ogudaktige: "Du ogudaktige, du måste dö", och du då icke säger något till att varna den ogudaktige för hans väg, så skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.

Lorsque je dis au méchant: "Méchant, certaine est ta mort!" et que tu ne parles pas pour dire au méchant d’avoir à se détourner de sa voie, lui, le méchant, périra par son péché, mais son sang, je le réclamerai de toi.

9 Men om du varnar den ogudaktige för hans väg, på det att han må vända om ifrån den, och han likväl icke vänder om ifrån sin väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.

Que si toi, tu as averti le méchant au sujet de sa conduite, pour qu’il y renonce, tandis que lui ne renonce pas à sa conduite, lui périra par son péché, et toi, tu auras libéré ton âme.

10 Och du, människobarn, säg till Israels hus: I sägen så: "Våra överträdelser och synder tynga på oss och vi försmäkta genom dem. Huru kunna vi då bliva vid liv?"

Or toi, fils de l’homme, dis à la maison d’Israël: Vous vous exprimez de la sorte: Assurément, nos fautes et nos péchés pèsent sur nous, par eux nous dépérissons, comment pourrions-nous vivre?"

11 Men svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag har ingen lust till den ogudaktiges död, utan fastmer därtill att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Så vänden då om, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke viljen I väl dö, I av Israels hus?

Dis-leur: Par ma vie, dit le Seigneur Dieu, je ne souhaite pas que le méchant meure, mais qu’il renonce à sa voie et qu’il vive! Revenez, revenez de vos voies mauvaises, et pourquoi mourriez-vous, maison d’Israël?

12 Men du, människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet skall icke rädda honom, när han begår överträdelser; och den ogudaktige skall icke komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet, lika litet som den rättfärdige skall kunna leva genom sin rättfärdighet, när han syndar.

Et toi, fils de l’homme, dis aux enfants de ton peuple: La vertu du juste ne le préservera pas au jour de son péché, et la méchanceté du méchant n’entraînera pas sa chute le jour où il renoncera à sa perversité, pas plus que le juste ne pourra vivre par elle au jour de sa défaillance.

13 Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan i förlitande på sin rättfärdighet gör vad orätt är, så skall intet ihågkommas av all hans rättfärdighet, utan genom det orätta som han gör skall han dö.

Quand je dis au juste Certes, ta vie est garantie et que lui, s’en fiant à sa vertu, fasse le mal, tous ses mérites cesseront de compter, et, à cause du mal qu’il aura commis, il mourra.

14 Och om jag säger till den ogudaktige: "Du måste dö", och han sedan vänder om från sin synd och övar rätt och rättfärdighet,

Et quand je dis au méchant: Ta mort est certaine, et que, renonçant à son péché, il pratique le droit et la vertu,

15 så att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har rövat och vandrar efter livets stadgar, så att han icke gör vad orätt är, då skall han förvisso leva och icke dö.

si le méchant restitue le gage, fait réparation pour ses rapines, suit les règles de vie, sans plus commettre de mal, il vivra à coup sûr et ne mourra point.

16 Ingen av de synder han har begått skall då tillräknas honom; han har övat rätt och rättfärdighet, därför skall han förvisso få leva. --

Tous les péchés dont il s’est rendu coupable cesseront de lui être comptés: il a pratiqué le droit et la vertu, sa vie est assurée.

17 Men nu säga dina landsmän: "Herrens väg är icke alltid densamma", då det fastmer är deras egen väg som icke alltid är densamma.

Là-dessus, les enfants de ton peuple disent: "La voie de l’Eternel n’est pas régulière!" C’Est eux dont la voie n’est pas régulière.

18 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så måste han just därför dö.

Lorsque le juste renonce à sa vertu et fait le mal, il meurt par là,

19 Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och övar rätt och rättfärdighet, då skall han just därför få leva.

et lorsque le méchant renonce à sa méchanceté et pratique la justice et la vertu, grâce à elles, il vivra.

20 Och ändå sägen I: "Herrens väg är icke alltid densamma." Jo, jag skall döma var och en av eder efter hans vägar, I av Israels hus.

Et vous dites encore: "La voie de l’Eternel n’est pas régulière!" Chacun selon ses voies, voilà comme je vous jugerai, maison d’Israël.

21 I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, på femte dagen i tionde månaden, kom en flykting ifrån Jerusalem till mig med budskapet: "Staden är intagen."

Il arriva, dans la douzième année, le cinquième jour du dixième mois, à dater de notre exil, qu’un fuyard vint vers moi de Jérusalem, en disant: "La ville est prise!"

22 Nu hade på aftonen före flyktingens ankomst HERRENS hand kommit över mig; men på morgonen öppnade han åter min mun, just före mannens ankomst, så att jag, då nu min mun blev öppnad, upphörde att vara stum.

Or, la main de l’Eternel avait été sur moi la veille de l’arrivée du fuyard, et il ne me rouvrit la bouche que quand ce dernier vint me trouver le matin. Dès lors, ma bouche était ouverte, et je n’étais plus réduit au mutisme.

23 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

La parole de l’Eternel me fut adressée en ces termes:

24 Du människobarn, de som bo ibland ruinerna där borta i Israels land säga "Abraham var en ensam man, och han fick dock landet till besittning. Vi äro många, oss måste väl landet då vara givet till besittning!"

"Fils de l’homme, les habitants de ces ruines sur le sol d’Israël disent: Abraham était un homme isolé, et il a obtenu la possession du pays; nous sommes nombreux: c’est à nous que le pays a été donné en propriété.

25 Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: I äten kött med blodet i, I upplyften edra ögon till edra eländiga avgudar, och I utgjuten blod; och likväl skullen I få hava landet till besittning!

Eh bien! Dis-leur: Ainsi parle le Seigneur Dieu: Vous mangez auprès du sang, vous élevez les yeux vers vos idoles abjectes, vous répandez le sang, et vous voulez être maîtres du pays!"

26 I trotsen på edra svärd, I bedriven vad styggeligt är, I skänden varandras hustrur; och likväl skullen I få hava landet till besittning!

Vous vous appuyez sur votre glaive, vous commettez des horreurs, vous déshonorez l’un la femme de l’autre, et vous voulez être maîtres du pays!

27 Nej; så skall du säga till dem: Så säger Herren, HERREN: Så sant jag lever, de som bo där bland ruinerna skola falla för svärd; och dem som bo på landsbygden skall jag giva till mat åt de vilda djuren, och de som bo i bergfästen eller i grottor skola dö genom pest.

Voici ce que tu leur diras: ainsi parle le Seigneur Dieu: Par ma vie, j’en jure, ceux qui demeurent dans les ruines tomberont par le glaive, ceux qui sont en rase campagne, je les livrerai en pâture aux bêtes, et ceux qui sont dans les forts et les cavernes mourront de la peste.

28 Jag skall göra landet öde och tomt, och dess stolta makt skall få en ände; och Israels berg skola ödeläggas, så att ingen går där fram.

Je ferai du pays une ruine et une solitude; c’en sera fini de l’orgueil de sa force, et les montagnes d’Israël seront désertes, faute de passants.

29 Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag gör landet öde och tomt, för alla de styggelsers skull som de hava bedrivit.

L’On saura alors que je suis l’Eternel, quand j’aurai fait de ce pays une ruine et une solitude, à cause de toutes les horreurs qu’ils ont commises.

30 Men du, människobarn, dina landsmän, som orda om dig invid väggarna och i ingångarna till husen, de tala sinsemellan, den ene med den andre, och säga: "Kom, låt oss höra vad det är för ett ord som nu utgår från HERREN."

Et toi fils de l’homme, les fils de ton peuple, les voilà qui s’entretiennent de toi près des murailles et aux portes des maisons; l’un parle à l’autre, chacun à son voisin, en disant: "Venez donc écouter quelle est laparole qui est émanée de l’Eternel!"

31 Och de komma till dig, såsom gällde det en folkförsamling, och sätta sig hos dig såsom mitt folk; och de höra dina ord, men göra icke efter dem. Ty väl hopgöra de med munnen ljuvliga ord, men deras hjärtan stå blott efter egen vinning.

Et ils viennent vers toi comme accourt la foule, et ces gens de mon peuple s’asseoient en ta présence, ils écoutent tes paroles mais ne les appliquent pas; ce sont des démonstrations d’amitié qu’ils font avec leur bouche, mais c’est vers leur intérêt que leur coeur se dirige.

32 Och se, du är för dem, såsom när någon som har vacker röst och spelar väl sjunger en kärleksvisa; de höra väl dina ord, men göra icke efter dem.

Et toi, tu es pour eux comme un chant plaisant, comme quelqu’un doué d’une belle voix et qui chante avec art. Ils écoutent tes paroles, mais quant à les suivre, non point.

33 Men när det kommer -- ty se det kommer! -- då skola de förnimma att en profet har varit ibland dem.

Aussi quand tout cela arrivera, et voici que cela arrive, ils sauront qu’il y avait un prophète parmi eux.