Hesekiel 33
1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
And the word of Jehovah came to me, saying,
2 Du människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: Om jag vill låta svärdet komma över ett land, och folket i landet har utsett bland sig en man som det har gjort till sin väktare,
Son of man, speak to the sons of thy people, and say to them, When I bring the sword upon a land, and the people of the land take a man from among them, and set him for their watchman,
3 och denne ser svärdet komma över landet och stöter i basunen och varnar folket,
if, when he sees the sword come upon the land, he blows the trumpet, and warns the people,
4 men den som får höra basunljudet ända icke låter varna sig, och svärdet sedan kommer och tager honom bort, då kommer hans blod över hans eget huvud.
then whoever hears the sound of the trumpet, and takes no warning, if the sword comes, and takes him away, his blood shall be upon his own head.
5 Ty han hörde ju basunljudet, men lät icke varna sig; därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit varna sig, så hade han räddat sitt liv. --
He heard the sound of the trumpet, and took no warning; his blood shall be upon him. Whereas if he had taken warning, he would have delivered his soul.
6 Men om väktaren ser svärdet komma och icke stöter i basunen och folket så icke bliver varnat, och svärdet sedan kommer och tager bort någon bland dem, då bliver visserligen denne borttagen genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av väktarens hand.
But if the watchman sees the sword come, and does not blow the trumpet, and the people are not warned, and the sword comes, and takes any person from among them, he is taken away in his iniquity, but I will require his blood at the watchman's hand.
7 Dig, du människobarn, har jag satt till en väktare för Israels hus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.
So thou, son of man, I have set thee a watchman to the house of Israel. Therefore hear the word at my mouth, and give them warning from me.
8 Om jag säger till den ogudaktige: "Du ogudaktige, du måste dö", och du då icke säger något till att varna den ogudaktige för hans väg, så skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.
When I say to the wicked man, O wicked man, thou shall surely die, and thou do not speak to warn the wicked man from his way, that wicked man shall die in his iniquity, but I will require his blood at thy hand.
9 Men om du varnar den ogudaktige för hans väg, på det att han må vända om ifrån den, och han likväl icke vänder om ifrån sin väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.
Nevertheless, if thou warn the wicked man of his way to turn from it, and he does not turn from his way, he shall die in his iniquity, but thou have delivered thy soul.
10 Och du, människobarn, säg till Israels hus: I sägen så: "Våra överträdelser och synder tynga på oss och vi försmäkta genom dem. Huru kunna vi då bliva vid liv?"
And thou, son of man, say to the house of Israel, Thus ye speak, saying, Our transgressions and our sins are upon us, and we pine away in them. How then can we live?
11 Men svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag har ingen lust till den ogudaktiges död, utan fastmer därtill att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Så vänden då om, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke viljen I väl dö, I av Israels hus?
Say to them, As I live, says the lord Jehovah, I have no pleasure in the death of the wicked man, but that the wicked man turn from his way and live. Turn ye, turn ye from your evil ways, for why will ye die, O house of Israel?
12 Men du, människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet skall icke rädda honom, när han begår överträdelser; och den ogudaktige skall icke komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet, lika litet som den rättfärdige skall kunna leva genom sin rättfärdighet, när han syndar.
And thou, son of man, say to the sons of thy people, The righteousness of the righteous man shall not deliver him in the day of his transgression. And as for the wickedness of the wicked man, he shall not fall by it in the day that he turns from his wickedness, nor shall he who is righteous be able to live by it in the day that he sins.
13 Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan i förlitande på sin rättfärdighet gör vad orätt är, så skall intet ihågkommas av all hans rättfärdighet, utan genom det orätta som han gör skall han dö.
When I say to the righteous man, that he shall surely live, if he trusts his righteousness, and commits iniquity, none of his righteous deeds shall be remembered, but in his iniquity that he has committed, in it he shall die.
14 Och om jag säger till den ogudaktige: "Du måste dö", och han sedan vänder om från sin synd och övar rätt och rättfärdighet,
Again, when I say to the wicked man, Thou shall surely die, if he turns from his sin, and does that which is lawful and right,
15 så att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har rövat och vandrar efter livets stadgar, så att han icke gör vad orätt är, då skall han förvisso leva och icke dö.
if the wicked man restores the pledge, gives again that which he had taken by robbery, walks in the statutes of life, committing no iniquity, he shall surely live; he shall not die.
16 Ingen av de synder han har begått skall då tillräknas honom; han har övat rätt och rättfärdighet, därför skall han förvisso få leva. --
None of his sins that he has committed shall be remembered against him. He has done that which is lawful and right; he shall surely live.
17 Men nu säga dina landsmän: "Herrens väg är icke alltid densamma", då det fastmer är deras egen väg som icke alltid är densamma.
Yet the sons of thy people say, The way of the Lord is not equitable. But as for them, their way is not equitable.
18 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så måste han just därför dö.
When the righteous man turns from his righteousness, and commits iniquity, he shall even die in it.
19 Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och övar rätt och rättfärdighet, då skall han just därför få leva.
And when the wicked man turns from his wickedness, and does that which is lawful and right, he shall live thereby.
20 Och ändå sägen I: "Herrens väg är icke alltid densamma." Jo, jag skall döma var och en av eder efter hans vägar, I av Israels hus.
Yet ye say, The way of the Lord is not equitable. O house of Israel, I will judge you everyone according to his ways.
21 I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, på femte dagen i tionde månaden, kom en flykting ifrån Jerusalem till mig med budskapet: "Staden är intagen."
And it came to pass in the twelfth year of our captivity, in the tenth month, in the fifth day of the month, that a man who had escaped out of Jerusalem came to me, saying, The city is smitten.
22 Nu hade på aftonen före flyktingens ankomst HERRENS hand kommit över mig; men på morgonen öppnade han åter min mun, just före mannens ankomst, så att jag, då nu min mun blev öppnad, upphörde att vara stum.
Now the hand of Jehovah had been upon me in the evening, before he who escaped came. And he had opened my mouth until he came to me in the morning. And my mouth was opened, and I was no more mute.
23 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
And the word of Jehovah came to me, saying,
24 Du människobarn, de som bo ibland ruinerna där borta i Israels land säga "Abraham var en ensam man, och han fick dock landet till besittning. Vi äro många, oss måste väl landet då vara givet till besittning!"
Son of man, those who inhabit those waste places in the land of Israel speak, saying, Abraham was one, and he inherited the land, but we are many; the land is given us for inheritance.
25 Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: I äten kött med blodet i, I upplyften edra ögon till edra eländiga avgudar, och I utgjuten blod; och likväl skullen I få hava landet till besittning!
Therefore say to them, Thus says the lord Jehovah: Ye eat with the blood, and lift up your eyes to your idols, and shed blood. And shall ye possess the land?
26 I trotsen på edra svärd, I bedriven vad styggeligt är, I skänden varandras hustrur; och likväl skullen I få hava landet till besittning!
Ye stand upon your sword, ye work abomination, and ye defile every man his neighbor's wife. And shall ye possess the land?
27 Nej; så skall du säga till dem: Så säger Herren, HERREN: Så sant jag lever, de som bo där bland ruinerna skola falla för svärd; och dem som bo på landsbygden skall jag giva till mat åt de vilda djuren, och de som bo i bergfästen eller i grottor skola dö genom pest.
Thus shall thou say to them. Thus says the lord Jehovah: As I live, surely those who are in the waste places shall fall by the sword, and he who is in the open field I will give to the beasts to be devoured, and those who are in the strongholds and in the caves shall die of the pestilence.
28 Jag skall göra landet öde och tomt, och dess stolta makt skall få en ände; och Israels berg skola ödeläggas, så att ingen går där fram.
And I will make the land a desolation and an astonishment. And the pride of her power shall cease. And the mountains of Israel shall be desolate, so that none shall pass through.
29 Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag gör landet öde och tomt, för alla de styggelsers skull som de hava bedrivit.
Then they shall know that I am Jehovah when I have made the land a desolation and an astonishment, because of all their abominations which they have committed.
30 Men du, människobarn, dina landsmän, som orda om dig invid väggarna och i ingångarna till husen, de tala sinsemellan, den ene med den andre, och säga: "Kom, låt oss höra vad det är för ett ord som nu utgår från HERREN."
And as for thee, son of man, the sons of thy people talk of thee by the walls and in the doors of the houses, and speak one to another, each one to his brother, saying, Come, I pray you, and hear what is the word that comes forth from Jehovah.
31 Och de komma till dig, såsom gällde det en folkförsamling, och sätta sig hos dig såsom mitt folk; och de höra dina ord, men göra icke efter dem. Ty väl hopgöra de med munnen ljuvliga ord, men deras hjärtan stå blott efter egen vinning.
And they come to thee as the people come, and they sit before thee as my people. And they hear thy words, but do not do them. For with their mouth they show much love, but their heart goes after their gain.
32 Och se, du är för dem, såsom när någon som har vacker röst och spelar väl sjunger en kärleksvisa; de höra väl dina ord, men göra icke efter dem.
And, lo, thou are to them as a very lovely song of he who has a pleasant voice, and can play well on an instrument. For they hear thy words, but they do not do them.
33 Men när det kommer -- ty se det kommer! -- då skola de förnimma att en profet har varit ibland dem.
And when this comes to pass, (behold, it comes), then they shall know that a prophet has been among them.
