Hesekiel 24
1 Och HERRENS ord kom till mig i nionde året, på tionde dagen i tionde månaden; han sade:
Toⱪⱪuzinqi yili, oninqi ayning oninqi künidǝ, Pǝrwǝrdigarning sɵzi manga kelip mundaⱪ deyildi: —
2 Du människobarn, skriv upp åt dig namnet på denna dag, just denna dag; ty konungen i Babel har på just denna dag ryckt fram mot Jerusalem.
I insan oƣli, bu künni, dǝl muxu künning qislasini yeziwalƣin; qünki dǝl muxu kündǝ Babilning padixaⱨi Yerusalemni muⱨasirigǝ aldi.
3 Och tala till det gensträviga släktet i en liknelse; säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Sätt på grytan, och när du har satt på den, så gjut vatten däri.
Asiy jǝmǝtning aldiƣa bir tǝmsilni ⱪoyup mundaⱪ degin: — Rǝb Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — «Ⱪazanni otning üstigǝ ⱪoyunglar, ot üstigǝ ⱪoyunglar, uningƣa su ⱪoyunglar;
4 Lägg sedan köttstyckena tillhopa däri, allahanda goda stycken, av låret och bogen; och fyll den så med de bästa märgbenen.
gɵx parqiliri, ⱨǝrbir esil gɵx parqilirini, put wǝ ⱪolini uningƣa yiƣip selinglar; esil ustihanlarnimu ⱪoxunglar;
5 Tag härtill det bästa av hjorden; och lägg bränsle under den för att koka benen. Låt den koka starkt, så att ock benen bliva kokta i den.
ⱪoy padisidin ǝng esillirini elinglar; ustihanlarni pixuruxⱪa uning astiƣa otun toplap ⱪoyunglar; uni ⱪattiⱪ ⱪaynitinglar, uningdiki ustihanlar obdan ⱪaynisun.
6 Så säger nu Herren, HERREN: Ve över blodstaden, den rostiga grytan, varifrån rosten icke har kunnat tagas bort! Det ena köttstycket efter det andra har man redan tagit ut därur, utan att kasta lott om ordningen.
— Xunga Rǝb Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — Ⱪanhor xǝⱨǝrning ⱨaliƣa, yǝni dat basⱪan ⱪazanƣa, ⱨeq deti kǝtmǝydiƣan ⱪazanƣa way! Uningdiki ⱨǝmmini birdin-birdin al; uningƣa nesiwǝ qeki taxlanmisun!
7 Ty det blod hon har utgjutit är ännu kvar därinne; på kala klippan lät hon det rinna ned; hon utgöt det icke på sådan mark att mullen har kunnat skyla det.
Qünki u tɵkkǝn ⱪan uning otturisida turidu; u ⱪanni topa bilǝn kɵmgili bolƣudǝk yǝrgǝ ǝmǝs, bǝlki taⱪir tax üstigǝ tɵkti.
8 För att vreden skulle hava sin gång, och för att jag skulle utkräva hämnd, lät jag det blod hon utgöt komma på kala klippan, där det icke kunde skylas.
Ⱪǝⱨrimni ⱪozƣax, intiⱪam elix üqün, u tɵkkǝn ⱪanning yepilmasliⱪi üqün taⱪir tax üstigǝ ⱪaldurdum.
9 Därför säger Herren, HERREN så: Ve över blodstaden! Jag skall nu ytterligare öka på bränslet därunder.
Xunga Rǝb Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — Ⱪanhor xǝⱨǝrning ⱨaliƣa way! Mǝnmu uning otun dɵwisini yoƣan ⱪilimǝn!
10 Ja, lägg på mer ved, tänd upp eld, låt köttet bliva förstört och spadet koka in och benen bliva förbrända.
Otunni dɵwilǝnglar, otni yiⱪip quhqulanglar, gɵx obdan pixsun, dora-dǝrmǝklǝrni ⱪoxunglar, ustihanlar kɵyüp kǝtsun!
11 Och låt den sedan stå tom på eldsglöden, till dess att den bliver så upphettad att dess koppar glödgas och orenligheten smältes bort därur och rosten försvinner.
Andin ⱪazanni ⱪizitip, uningdiki misni ⱪipⱪizil ⱪilinglar, iqidiki daƣ-kirlar eritilip, uning deti qiⱪiriwetilix üqün uni ⱪuruⱪ peti qoƣlar üstigǝ ⱪoyunglar!
12 Tung möda har den kostat, och ändå har dess myckna rost icke gått bort. Så må nu dess röst komma i elden!
Uning ⱪilƣan awariqilikliri Meni upratti; Lekin uning ⱪelin deti uningdin kǝtmidi; Xunga uning deti otta turiwǝrsun!
13 Därför att din orenhet är så skändlig, och därför att du icke blev ren. huru jag än sökte rena dig, därför skall du nu icke mer bliva fri ifrån din orenhet, förrän jag har släckt min vrede på dig.
Sening paskiniqilikingdǝ buzuⱪ paⱨixilik bardur; Mǝn seni pakizlimaⱪqi boldum, lekin sǝn paskiniqiliⱪtin pakizlandurulmaymǝn deding; ǝmdi ⱪǝⱨrimni üstünggǝ tɵküp tohtatmiƣuqǝ sǝn paskiniqiliⱪtin pakizlandurulmaysǝn.
14 Jag, HERREN, har talat. Det kommer! Jag skall fullborda det! Jag skall icke släppa efter och icke skona och icke ångra mig. Efter dina vägar och dina gärningar skall man döma dig, säger Herren, HERREN.
Mǝnki Pǝrwǝrdigar xundaⱪ sɵz ⱪildim; u ǝmǝlgǝ axurulidu, Mǝn uni ada ⱪilimǝn; Mǝn nǝ buningdin yanmaymǝn, nǝ ⱨeq sanga iqimni aƣritmaymǝn, nǝ uningdin ɵkünmǝymǝn; ular sening yolliring wǝ ⱪilmixliring boyiqǝ üstünggǝ ⱨɵküm qiⱪirip jazalaydu — dǝydu Rǝb Pǝrwǝrdigar.
15 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
Wǝ Pǝrwǝrdigarning sɵzi manga kelip xundaⱪ deyildi: —
16 Du människobarn, se, genom en plötslig död skall jag taga ifrån dig den som är dina ögons lust, men du må icke hålla dödsklagan eller gråta eller fälla tårar.
«I insan oƣli, Mǝn sening sɵyümlük kɵz ⱪariquⱪungni bir urux bilǝn sǝndin elip ketimǝn; biraⱪ sǝn ⱨeq matǝm tutma, ⱨeq yiƣlima, ⱨeq kɵz yexi ⱪilma;
17 Tyst må du jämra dig; men du skall icke hålla sorgefest såsom efter en död. Nej, sätt på dig din huvudbindel och tag skor på dina fötter; skyl icke ditt skägg, och ät icke det särskilda bröd som eljest är övligt.
süküt iqidǝ uⱨ-zar tartisǝn; ɵlgüqi üqün ⱨeq ⱨaza tutma; sǝllǝngni bexingƣa orap, kǝxliringni putungƣa baƣliƣin; yüzüngning tɵwinini yepiwǝtmǝ, adǝmlǝr epbǝrgǝn nandin yemǝ».
18 Sedan talade jag nästa morgon till folket, men på aftonen dog min hustru; och följande morgon gjorde jag såsom mig var befallt.
Xuning bilǝn Mǝn ǝtigǝndǝ hǝlⱪkǝ sɵz ⱪildim; kǝqⱪurunda ayalim ɵldi. Ikkinqi küni ǝtigǝndǝ mǝn buyrulƣini boyiqǝ ix ⱪildim.
19 Då sade folket till mig: "Vill du icke omtala för oss vad det betyder att du så gör?"
Əmdi halayiⱪ manga: «Sening bu ⱪilƣan ixliringning nemini kɵrsǝtkǝnlikini demǝmsǝn?» dedi.
20 Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:
Mǝn ularƣa mundaⱪ dedim: — Pǝrwǝrdigarning sɵzi manga kelip xundaⱪ deyildi: —
21 Säg till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill ohelga min helgedom, eder stolta härlighet, edra ögons lust och eder själs längtan. Och edra söner och döttrar, som I haven måst övergiva, skola falla för svärd.
Israil jǝmǝtigǝ mundaⱪ degin: — Rǝb Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — «Mǝn Ɵz muⱪǝddǝs jayimni, yǝni sǝn pǝhirlǝngǝn küq-tayanqingni, kɵzünglarni huxal ⱪilƣuqi, jeninglar tǝxna bolƣan nǝrsini bulƣay dǝwatimǝn; silǝrning kǝyninglarda ⱪalƣan ⱪiz-oƣullar ⱪiliq bilǝn yoⱪilidu.
22 Då skolen I komma att göra såsom jag har gjort: I skolen icke skyla skägget och icke äta det övliga brödet.
Xu tapta silǝr Mǝn [Əzakiyal] ⱨazir ⱪilƣinimdǝk ⱪilisilǝr; silǝr yüzünglarning tɵwinini yapmaysilǝr, adǝmlǝr epbǝrgǝn nandin yemǝysilǝr;
23 Och I skolen behålla huvudbindlarna på edra huvuden och skorna på edra fötter; I skolen icke hålla dödsklagan eller gråta, utan skolen sitta där försmäktande genom edra missgärningar och sucka med varandra.
sǝllǝnglar bexinglarda, kǝxinglar ayaƣliringda boliweridu; silǝr ⱨeq matǝm tutmaysilǝr yaki ⱨeq yiƣlimaysilǝr; silǝr ⱪǝbiⱨlikliringlar iqidǝ solixip, bir-biringlarƣa ⱪarixip uⱨ-zar tartisilǝr.
24 Hesekiel skall vara ett tecken för eder; alldeles såsom han gör skolen I komma att göra. När detta händer, skolen I förnimma att jag är Herren, HERREN.
Xundaⱪ ⱪilip Əzakiyalning ɵzi silǝrgǝ bexarǝt bolidu; u ⱪandaⱪ ⱪilƣan bolsa, silǝr xundaⱪ ⱪilisilǝr; bu ix ǝmǝlgǝ axurulƣanda, silǝr Mening Rǝb Pǝrwǝrdigar ikǝnlikimni tonup yetisilǝr.
25 Men du, människobarn, må veta att på den tid då jag tager ifrån dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar,
— Wǝ sǝn, i insan oƣli, Mǝn ulardin küq-istiⱨkamini, ular pǝhrilǝngǝn güzǝk gɵⱨrini, sɵyümlük kɵz ⱪariquⱪlirini, jan-jegiri bolƣan ⱪiz-oƣullirini ulardin mǝⱨrum ⱪilidiƣan künidǝ,
26 på den tiden skall en räddad flykting komma till dig och förkunna detta.
— yǝni xu künidǝ, sanga bu hǝwǝrni ⱪuliⱪingƣa yǝtküzüx üqün bir ⱪaqⱪun yeningƣa kǝlmǝmdu?
27 Och då när flyktingen är där, skall din mun upplåtas, och du skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken för dem, och de skola förnimma att jag är HERREN.
Xu künidǝ aƣzing eqilƣan bolidu, sǝn bu ⱪaqⱪun bilǝn sɵzlixisǝn, yǝnǝ ⱨeq gaqa bolmaysǝn; xundaⱪ ⱪilip ular Mening Pǝrwǝrdigar ikǝnlikimni tonup yetidu».
