Hesekiel 20

1 I sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kommo några av de äldste i Israel för att fråga HERREN; och de satte sig ned hos mig.

Lengpa Jehoiachin sohchan kal kum sagi lhin kum August 14 nin, Israel lamkai ho phabep Pakaija kon thuseidoh nomin ahung uve. Amaho chu kamasanga atouvun adonbutna angah uve.

2 Då kom HERRENS ord till mig han sade:

Hichun Pakaija konin hiche thuhi kahenga ahung lhunge.

3 Du människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Haven I kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter icke fråga mig av eder, säger Herren, HERREN.

“Mihem chapa, hichehi thaneitah Pakai thusei ahi. ‘Nanghon iti dana keima thu neidoh ngammjeng uham? Keima kahing jinge tin thaneitah Pakaiyin aseije. Keiman nangho ima seipeh pouvinge’ tin Israel lamkai ho seipeh tan.

4 Men vill du döma dem, ja, vill du döma, du människobarn, så förehåll dem deras fäders styggelser

Mihem chapa, amaho dounan achungchang thu kisutna chu hin podoh in lang amaho chu themmo chan temin. Apu apateu kidah um umtah'a achonset nau khu geldohsah in.

5 och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: På den dag då jag utvalde Israel, då upplyfte jag min hand till ed inför Jakobs hus' barn och gjorde mig känd för dem i Egyptens land; jag upplyfte min hand till ed inför dem och sade: "Jag är HERREN, eder Gud.

Pakaija kon hiche thu kisei hi amaho chu seipeh in. Keiman Israel kana lhen chun Egypt gam'a um Jacob chilhah ho koma keimatah kana kilah in, keima Pakai hi a Pathen u kahi ding ahi tin kitah tah in kihahsel in kana neije.

6 På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder.

Hiche nikho mama chun keiman kitah tah in kaki hahsel in, keiman amaho chu Egypt gam'a konna kahin puidoh a amaho dinga kamudoh a kahetdoh nag am phapen, khoiju leh bongnoi lonna gam'a kapuilut ding ahi.

7 Och jag sade till dem: "Var och en av eder kaste bort sina ögons styggelser, och ingen orene sig på Egyptens eländiga avgudar; jag är HERREN, eder Gud."

Hichun keiman amaho koma kaseijin, nangho amichan cheh in nalung sungu lodimset kidah umtah milima kon chun hung potdoh'un. Egypt mite milim doi semthu a chun kisuboh hih un. Ajeh chu keima na Pathen u kahi.

8 Men de voro gensträviga mot mig och ville icke höra på mig; de kastade icke bort var och en sina ögons styggelser, och de övergåvo icke Egyptens eländiga avgudar. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på dem mitt i Egyptens land.

Ahinlah amaho kei dounan, doumah mah abol'un, kathu angai pouve. Alungsungu lodimset kidah dah um, chonsetna konna ahung kiheidoh uva, ahilouleh Egypt mite doilim semthu ho ahin dalha pouve. Hichun keiman kalung hanna suhbulhit nadinga kalungsatna nachung uva twisun a kasun lhah khum diu ahi tin kagih sal e.

9 Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, bland vilka de levde, och i vilkas åsyn jag gjorde mig känd för dem, i det jag förde dem ut ur Egyptens land.

Ahinlah ja umtah kamin huhdoh nadingin kaseisa chu kabol tapoi. Egypt gam'a kipatna Israel te kahin puidoh laiya namtin vaipi keima tah akimvel uva chengho mitmua kana kiphonna min chu jaum leh jachatna aum ding chu kana phal poi.

10 Så förde jag dem då ut ur Egyptens land och lät dem komma in i öknen.

Hijeh chun keiman Egypt gam'a kipat in amaho chu gamthip noija kahin puidoh in,

11 Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina rätter; den människa som gör efter dem får leva genom dem.

Hiche munna chun keiman kathupeh leh kachondan ho ahin theina dinguva achinghoi diuvin kanapen,

12 Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan mig och dem, för att man skulle veta att jag är HERREN, som helgar dem.

Chule amaho leh keima kikah kiguijop nading kacholngah nikho kanapen ahi. Keima a Pakaiju kahi a chuleh athenga aumdohna ding uva ana chomkhen pa kahi chu ahet jing theina ding uva kana peh ahi.

13 Men Israels hus var gensträvigt mot mig i öknen; de vandrade icke efter mina stadgar, utan föraktade mina rätter, fastän den människa som gör efter dem får leva genom dem; de ohelgade ock svårt mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem i öknen och så förgöra dem.

Ahivangin Israel miten keidou nan doumah mah abol uvin, chuleh gamthip noija chun kathupeh ho ajui nom pouve. Seingaina chun chenna apeh diu vang chun kachon dan ho juinom deh pouvin te. Kacholngah nikho jong asukeh uve. Hijeh chun kalunsatna sunlhah khum jeng din kana gihsal in, chuleh gamthip laiya chu suhmang hel jeng ding hitam tin kana gonge.

14 Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut.

Ahivangin Israelte Egypt gam'a kipatna kathahatna kahin puidoh anamu namtin vaipiho masanga kamin kijabol huhdoh nadingin, kanung tahdoh kit tai.

15 Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att jag icke skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder --

Ahinlah gamthip noija chun amaho dounan kihahselna dihtah kaneijin, keiman peh dinga kagotna khoiju leh bongnoi lonna gamsung leiset chunga gamhoi pen gam'a chu kapuilut louhel diu ahi tia kaki hahsel ahi.

16 detta därför att de föraktade mina rätter och icke vandrade efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras hjärtan följde efter deras eländiga avgudar.

Ijeh inem itile amahon kachondan ho anotthap un thupeh ho ajui nom pouvin, chuleh ka cholngah niho asukeh uve. Alungthim houvin amilim doi semthu hou bou agellui.

17 Men jag visade dem skonsamhet och fördärvade dem icke; jag gjorde icke alldeles ände på dem i öknen.

Hijeng jongleh achung'uva lainatna kanei kit in gamthip noija suhmang ding kagotsa kahaijin, kana sumang tapoi. Beihel in jong kalha poi.

18 Och jag sade till deras barn i öknen: "I skolen icke vandra efter edra fäders stadgar och icke hålla deras rätter, ej heller orena eder på deras eländiga avgudar.

Hitichun keiman achateu chun anu apateu khonung ajui lou diu, amilim doi semthu houva akisuhboh lou diu kadeije.

19 Jag är HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och håller mina rätter och gören efter dem.

Keima na Pakai na Pathen u kahi, kathupeh ho nit uvin lang, kachondan ho lunglut tah in jui uvin.

20 Och helgen mina sabbater, och må de vara ett tecken mellan mig och eder, för att man må veta att jag är HERREN, eder Gud.

Chuleh ka cholngah niho athengin koi uvin, ajeh chu hiche hi nang le keima Pakai na Pathen u toh ikiguijop nau melchihna ahi tin kaseipeh uve.

21 Men deras barn voro gensträviga mot mig; de vandrade icke efter mina stadgar och höllo icke mina rätter, så att de gjorde efter dem fastän den människa som gör efter dem får leva genom dem; de ohelgade ock mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på dem i öknen.

Ahivangin lah achate hou jengin keidounan doumah abol'uve. Amahon sei angai uva ahileh ahinpi diu ahijeng vang'in ajui nom pouve. Chuleh amahon ka cholngah niho asukeh kit uve. Hijeh chun kalungsatna hi gamthip noija twisuna kasun lhah khum diu nahi tin kagihsal kit e.

22 Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut.

Hijeng ta jongle kathahat sanna Egypt gam'a konna kahin mu a namtin vaipi ho masanga kamin kijabolna venbit nadingin suhmang dinga kana gotsa kanung lahdoh kit tai.

23 Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att förskingra dem bland folken och förströ dem i länderna,

Ahinlah gamthip noija chun amaho dounan amahohi namtin vaipi ho lah a kathethang ding ahi tin kihahselna dettah in kabol e.

24 eftersom de icke gjorde efter mina rätter, utan föraktade mina stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras ögon hängde vid deras fäders eländiga avgudar.

Amahon keima chondan ajui nom pouve. Amahon kathupeh ho deimo vetsahnan kacholngah nikho ho asukeh uve. Chuleh aputeu apateu milim doi semthu ho bou chu angaicha jing uve.

25 Därför gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras båtnad, och rätter genom vilka de icke kunde bliva vid liv.

Keiman amaho chunga chun hinna a apuilou diu thupeh ho leh chondan hi kapen ahi.

26 Och jag lät dem orena sig med sina offerskänker, med att låta allt som öppnade moderlivet gå genom eld, ty jag ville slå dem med förfäran, på det att de skulle förstå att jag är HERREN.

Keiman thilpeh a kapeh ho tah chun amaho leh amaho kisuboh tauvinte katin chuleh a Pathen hou govam thilto a ato diuvin achapa peng masa pen hou govam dingin kaphal peh uve. Hijeh chun amaho kasuhmang theina dingleh keima changseh hi Pakai kahi chu ahetdoh theina dinguva hiche hi kapeh ahi.

27 Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Också därmed hava edra fäder hädat mig, att de hava begått otrohet mot mig.

Hijeh chun mihem chapa thaneitah Pakaija kon hiche thu Israel mipite chu pen. Napu napateuvin eina taitom un, chuleh mikhutna eina pedoh uve.

28 När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat att giva dem, och när de så där fingo se någon hög kulle eller något lummigt träd, då offrade de där sina slaktoffer och framburo där sina offergåvor, mig till förtörnelse, och läto där sina offers välbehagliga lukt uppstiga och utgöto där sina drickoffer.

Keiman amohpeh dinga kaki hahselna sa gamsunga kahin puilut phat in amahon molsang sang lai jouse leh thingna engnoi tin amudoh jouseu kithoina govam thilto atoh uve. Amilim doi semthu ho govam thilto ahouvu chun kalungsatna chu asuthou bebe jeng uve. Amahon gim namtwi leh thao namtwi ho chu ahinchoi jun hicheho houva chun aasunglha lha jenguve.

29 Då sade jag till dem: "Vad är detta för en offerhöjd, denna som I kommen till?" Därav fick en sådan plats namnet "offerhöjd", såsom man säger ännu i dag.

Keiman nachennau munsang ho chu ipi kiti ham tia amaho koma kasei jeh chun (pathen tahsan louho muntheng chu tuni chan geijin Bamah munsang akitin ahi)

30 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Skolen då I orena eder på samma sätt som edra fäder gjorde, och i trolös avfällighet löpa efter deras styggelser?

Hiijeh chun Israel mite chu thaneitah Pakaija kon hiche thuhi pen. Napu napa teuvin anabol bang banguva chu nangho leh nangho kisuboh dinga nakigot uham? Kidah umtah milim doiho houna a chu nangho leh nangho noti chonna chon jeng dinga nakigel jeng nahlai uham?

31 I orenen eder ännu i dag på alla edra eländiga avgudar, i det att I frambären åt dem edra offerskänker och låten edra barn gå genom eld. Skulle jag då låta fråga mig av eder, I av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, ja låter icke fråga mig av eder.

Ajeh chu nachateu govam thilto dinga nachateu neucha chaho amaho thilpeh a napeh jing jeh uva chu tuni chan gei namilim doi semthu uva chu nakisuhboh jengu ahin, achutile keima komma thu neidoh diu chu kaphal peh diu hinam? O Israle mite! Keima kahin laisen imacha naseipeh pouvinge tin thaneitah Pakaiyin aseije.

32 Och förvisso skall icke det få ske som har kommit eder i sinnet, då I tänken: "Vi vilja bliva såsom hedningarna, såsom folken i andra länder: vi vilja tjäna trä och sten.

Nanghon akimvel uva namtin vaipiho thingle songa kisem milim doi houho bangin um uhite tin nasei uve. Ahivangin nalung uva nagel u chu hithei louhel ding ahi.

33 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelse skall jag sannerligen regera över eder.

Tahbeh mongin keima kahing jinge tin thaneitah Pakaiyin aseije. Keiman kalung hanna nasatah a nachunga thih khuttuma leh kichat tijatna thahattah'a vai kahin hom khum ding nahi.

34 Och med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelse skall jag föra eder ut ifrån folken och församla eder från de länder i vilka I ären förströdda.

Chuleh lunghang tah a kakhut thahattah leh kaban jang thahattah kahin lhan doh ding chu nakithe cheh nau gamho a konna kahin le puikhom kit ding nahiuve.

35 Och jag skall föra eder in i Folkens öken, och där skall jag gå till rätta med eder, ansikte mot ansikte.

Keiman namtin vaipi ho gamthip noija kahin puilutna chuleh hiche munna chu kimaito a nathu katan ding ahi.

36 Likasom jag gick till rätta med edra fäder i öknen vid Egyptens land, så skall jag ock gå till rätta med eder, säger Herren, HERREN.

Egypt gam'a konna napu napateu kahin puidoh nunga gamthip noija athu katan banga chu hiche lau munna chu nathu katan ding ahi tin thaneitah Pakaiyin aseije.

37 Och jag skall låta eder draga fram under staven och tvinga eder in i förbundets band.

Keiman nang chingthei tah a kavet chil uva chuleh kitepna dungjuija katuh dingu nahi.

38 Och jag skall rensa bort ifrån eder dem som sätta sig upp emot mig och avfalla från mig, jag skall skaffa bort dem ur det land där de nu bo, men in i Israels land skola de icke få komma; och I skolen förnimma att jag är HERREN.

Doumah bolho leh kei douna galbol ho jouse nalah uva konna kasuh theng dingu ahi. Keiman amaho chu akisol mang nau gam'a konna kahin puikit uva, ahivanga amaho chu Israel gam lut louhel diu ahi. Hitia chu nanghon keima Pakai kahi chu nahet doh dingu ahi.

39 Men hören nu, I av Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Välan, gån åstad och tjänen edra eländiga avgudar, var och en dem han har. Sedan skolen I förvisso komma att höra på mig, och I skolen då icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offerskänker och edra eländiga avgudar.

O Israel mite, nangho dinga thaneitah Pakai thusei chu hiche hi ahi. Amasanga khun che inlang, chuleh namilim doi semthu ho chu gahou kit tan. Ahivangin agang ham agei ham le nangin kathu nangaija chule namilim doi houva kamintheng suhboh nangah dingu ahitai.

40 Ty på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren, HERREN där skall hela Israels hus tjäna mig, så många därav som finnas i landet; där skall jag finna behag i dem, där skall jag hava lust till edra offergärder och till förstlingen av edra gåvor, vadhelst I viljen helga.

Ajeh chu keima molsang theng leh Israel mol thupi ho chunga chu nikho khat teng chule Israel miten eihin hou dingu, chuleh keiman amaho chu kakisan diu ahi tin thaneitah Pakaiyin aseije. Hiche munna chu nanghon nathilto ho jouseu leh deilhen thilpeh chu kilhaina ho chu nahin ngeh ding ahi.

41 Vid den välbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, när tiden kommer, att jag för eder ut ifrån folken och församlar eder från de länder i vilka I ären förströdda. Och jag skall bevisa mig helig på eder inför folkens ögon.

Nakisol mang nauva konna in na kahin puilhung teng uleh keija dinga kilhaina lunglhai umtah chu nahi diu ahi. Chutia chu namtin vaipi ho vet ding nangho a chu kathenna kaphon doh ding ahi.

42 Ja, I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag låter eder komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att giva åt edra fäder.

Hitia chu keiman napu napa teu koma peh dinga tahsan tah a kaki hahsella kaki tepna gamsung a in uva kahin lut tengu leh nang hon keima hi Pakai kahi ti neihet dingu ahi.

43 Och där skolen I tänka tillbaka på edra vägar och på alla de gärningar som I orenaden eder med; och I skolen känna leda vid eder själva för allt det onda som I haven gjort.

Nanghon nahole nangho nakisuhboh nau lampi ho chu nanung vet uva chule nathilse boljeh uva nangho leh nangho jong nakideimo dingu ahi.

44 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag så handlar med eder, för mitt namns skull och icke efter edra onda vägar och edra skändliga gärningar, I av Israels hus, säger Herren, HERREN.

O Israel mite, nangho nagitlouna dungjui hilouva kamin jabolna jal'a ngailutna lhingsetna kagihsal uleh nanghon keima hi Pakai kahi ti nahin hetdoh dingu ahi, tin thaneitah Pakaiyin anaseije.

45 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

Hiti chun Pakaija konin hiche thuseihi kahenga ahung lhunge.

46 Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder; ja, profetera mot skogslandet söderut;

Mihem chapa kiheiyin lang lhanglang khu namai ngait inlang chule amaho dounan thuseijin: Negev gammang dounan gaothu seijin.

47 säg till skogen söderut: Hör HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall tända upp en eld i dig, och den skall förtära alla träd i dig, både de friska och de torra; den flammande lågan skall icke kunna släckas, och av den skola allas ansikten förbrännas, allas mellan söder och norr.

Lhanglang sang gamthip jah a khun seipeh in, ‘hichehi thaneitah Pakai thusei ahi; Pakai thusei hi ngaijuvin! Keiman mei kahin halla chule thingphung jouse chu a-eng hihen ago hijongleh ania kavam soh ding ahi. Tijat umtah ameikou chu kisumit pontin, lhanglang sanga patna sahlang sang chan a kagop ding ahi.

48 Och allt kött skall se att jag, HERREN, har upptänt den; den skall icke kunna släckas.

Chutia chu vannoi leisetna mijousen hiche mei chu keima hal ahi ti amu cheh diu ahin, kiphel mit joulou ding ahi.

49 Och jag sade: "Ack, Herre, HERRE! Dessa säga om mig: 'Denne talar ju gåtor.'"

Hichun keiman, O thaneitah Pakai! Aman thuchih jengin thu aseije, tin kajah a aseijuve katin ahi.