Hesekiel 2

1 Och han sade till mig: "Du människobarn, stå upp på dina fötter, så vill jag tala med dig."

Hahoi, kai koe vah, tami capa na khok hoi kangdout nateh, nang koe lawk ka dei han telah ati.

2 När han så talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp mig på mina fötter; och jag hörde på honom som talade till mig.

Kai koe lawk a dei lahun nah, Muitha ka thung vah a kâen. Ka khok hoi na kangdue sak teh kai koe lawk a dei e ka thai.

3 Och han sade till mig: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, de avfälliga hedningarna som hava avfallit från mig; de och deras fäder hava begått överträdelser mot mig allt intill den dag som i dag är.

Kai koe vah tami capa nang teh taran na ka thaw e Isarel miphun, taran ka thaw e miphun, kai na ka hmuhma e miphun koe na patoun han. Amamouh hoi a na mintoenaw ni sahnin ditouh hawihoehnae lahoi kai na taran.

4 Till barnen med hårda pannor och förstockade hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN'

Bangkongtetpawiteh, ahnimanaw teh a lung ka patak e hoi dei ka ru poung e lah ao awh. Ahnimouh koe na patoun teh, Bawipa Jehovah ni hettelah a dei telah na ti han.

5 Och evad de höra därpå eller icke -- ty de äro ett gensträvigt släkte -- så skola de dock förnimma att en profet har varit ibland dem.

Ahnimouh ni a tarawi hai thoseh, a tarawi hoeh hai thoseh, bangkongtetpawiteh, taran ka thaw e imthung lah ao awh. Hateiteh, ahnimouh koe profet ao tie a panue awh han.

6 Och du, människobarn, frukta icke för dem, och frukta icke för deras ord, fastän du omgives av tistlar och törnen och bor ibland skorpioner. Nej, frukta icke för deras ord, och var icke förfärad för dem själva, då de nu äro ett gensträvigt släkte.

Nang tami capa, ahnimouh taket hanh. A lawknaw ni hai takinae na poe hanh naseh. Nang koe vah pâkhing a phun phun hoi kâhmo nakunghai, aikamnaw koe kho na ka sak nakunghai, taran ka thaw e lah na kaawm awh nakunghai, ahnimae lawk taket awh hanh. A meilamnaw ni na taket sak awh hanh naseh.

7 Utan tala mina ord till dem, evad de höra på dem eller icke, då de nu äro så gensträviga.

A tarawi hai a tarawi hoeh nakunghai thoseh, ahnimouh koe kaie ka lawk na dei han. Bangkongtetpawiteh, taran ka thaw awh e doeh.

8 Men du, människobarn, hör nu vad jag talar till dig; var icke gensträvig såsom detta gensträviga släkte. Öppna din mun och ät vad jag giver dig."

Hatei, nang tami capa nang koe ka dei lawk ngai haw. Taran ka thaw e imthung patetlah taran thaw van awh hanh. Na pahni ang nateh kai ni na poe e hah cat loe telah atipouh.

9 Och jag fick se en hand uträckas mot mig, och i den såg jag en bokrulle.

Ka khet torei teh, a kut hoi na kâyap teh, khenhaw! a kut dawk cakalawng teh ao.

10 Och denna breddes ut framför mig, och den var fullskriven innan och utan; och där voro uppskrivna klagosånger, suckan och verop.

Ka hmalah a rathap teh, athung, avanlah hoi thut e doeh. Khuinae, khopoukrunae, yawthoenae naw hah a kâthut.