< Hesekiel 17 >

1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
Hiti chun kahenga Pakai thusei hiche hi ahung lhunge.
2 Du människobarn, förelägg Israels hus en gåta, och tala till det en liknelse;
“Mihem chapa, hiche thuchih hi pen lang, Israel mipi techu hiche thusim hi seipeh in.
3 säg: Så säger Herren, HERREN: Den stora örnen med de stora vingarna och de långa pennorna, han som är så full med brokiga fjädrar, han kom till Libanon och tog bort toppen på cedern.
Thaneitah Pakaija kon hiche thusei hi pen: ‘Muvanlai lentah khat alhaving teni jong lent ah le amul jong sao tah, amul ho pahbet na kitom khat Lebanon lama ahungin Cedar thing leh vum'a ahung touve.
4 Han bröt av dess översta kvist och förde den till krämarlandet och satte den i en köpmansstad.
Chuleh abah asang pen tah chu alou lhan kivei miho chenna khopi khatna apomang tai. Kivei miho chenna khopi a chun aphut tai.
5 Sedan tog han en telning som växte i landet och planterade den i fruktbar jordmån; han tog den och satte den bland pilträd, på ett ställe där mycket vatten fanns.
Aman hiche gam'a kon chun muchi ho chu apon chule leiphatna laikhatna agatun ahi. Thingnem banga akhan theina dingin vadung len panga atun ahi.
6 Och den fick växa upp och bliva ett utgrenat vinträd, dock med låg stam, för att dess rankor skulle vända sig till honom och dess rötter vara under honom. Den blev alltså ett vinträd som bar grenar och sköt skott.
Hilaimun nahun ajung akho lut in, lengpigui nem cha bangin akhang dohtai. Abahho chu muvanlai lam ngan ahung khang doh in, chule ajung ho chu tolla chun akhang lut peh tai. Abah lhou tah tah ahin sep doh in ana ahung nou tai.
7 Men där var ock en annan stor örn med stora vingar och fjädrar i mängd; och se, till denne böjde nu vinträdet längtansfullt sina grenar, och från platsen där det var planterat sträckte det sina rankor mot honom, för att han skulle vattna det.
Ahinla muvanlai lentah a chomkhat alhaving lentah leh amul dimsetna pol khat ahunge. Hijeh chun lengpigui chu twi ngaichat najeh chun tun vang ajung ho leh abah ho jouse chu amalam ngan ahung jamdoh tauve.
8 Och dock var det planterat i god jordmån, på ett ställe där mycket vatten fanns, så att det kunde få grenar och bära frukt och bliva ett härligt vinträd.
Twi ninglhin namun leh lei phatna munna kiphut ahijeng vang chun, hijeh chun lengpiphung loupi tah khat in ahung khangdoh in chule ana thalhingset leh thei namtwi tah tah ahin sep doh tan ahi.
9 Säg vidare: Så säger Herren, HERREN: Kan det nu gå det väl? Skall man icke rycka upp dess rötter och riva av dess frukt, så att det förtorkar, och så att alla blad som hava vuxit ut därpå förtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk behövas för att flytta det bort ifrån dess rötter.
Hijeh chun tun thaneitah Pakai chun adong tai. Hiche lengpi phung hi khang touva chule phatou cheh cheh ding hinam? Ahipoi keiman ajung le adangho kabodoh a, atheiga ho kasat lhah gam ding, chule ana ho goplha a thidiu ahin, ban thahattah le sepai tamtah jaulouva bailam tah a kabodoh ding ahi.
10 Visst står det fast planterat, men kan det gå det väl? Skall det icke alldeles förtorka, när östanvinden når det, ja, förtorka på den plats där det har vuxit upp?
Ahin lengpi phung chu akiphu chon teng leh ahing thei nadem? Ahipoi, goplha ding ahitai. Solam huijin ahinsem teng hoitah a akhan dohna mun chu leiphatah namun hijongleh thiden tante.”
11 Och HERRENS ord kom till mig, han sade:
Hichun kahenga Pakaija konin hiche thuhi ahung lhunge.
12 Säg till det gensträviga släktet Förstån I icke vad detta betyder? Så säg då: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och tog dess konung och dess furstar och hämtade dem till sig i Babel.
Hiche doumah bol Israel koma seipeh in. Hiche muvanlai thuchih kisei hi nahet doh theilouvu ham? Babylon lengpa hi Jerusalem a hungin tin, amanu lengpa le leng chapate manin tin Babylon a atolmang diu ahi.
13 Och han tog en ättling av konungahuset och slöt förbund med honom och lät honom anlägga ed. Men de mäktige i landet hade han fört bort med sig,
Aman leng insung mite toh kitepna semin tin chule thahat sanin tahsan umtah kihahselna neipinte. Aman gamsung a lamkai luboh pen pen ho jong galhinga kaimang tante.
14 för att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde uppresa sig, och som skulle nödgas hålla förbundet med honom, om det ville bestå.
Hijeh a chu Israel chu hung hatdoh kit talou ding chule kile thuh jou talou ding ahitai. Babylon te toh akitepnau vin bou ahinso diu ahitai.
15 Men han avföll från honom och skickade sina sändebud till Egypten, för att man där skulle giva honom hästar och mycket folk. Kan det gå den väl, som så gör? Kan han undkomma? Kan den som bryter förbund undkomma?
Israel leng insung pasal hon Babylon douna gal bol dingin Egypt gam'a Pakai sollin sepai tamtah le sakol ho thum jongleu galbol dingin kipatdoh jou kit tapouvinte. Hitia chu Israel in akitepna asuh keh a chemang jeng thei ding ham?
16 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: där den konung bor, som gjorde honom till konung, den vilkens ed han likväl föraktade, och vilkens förbund han bröt, där, hos honom i Babel, skall han sannerligen dö.
Ahipoi tahbeh mongin keima kahing jinge tin thaneitah Pakaiyin aseije. Akitepna donse louva asuhkeh peh leng vaipo tung doh pa Babylon gamsunga chu Israel lengpa thiden ding ahitai.
17 Och Farao skall icke med stor härsmakt och mycket folk bistå honom i kriget, när en vall kastas upp och en belägringsmur bygges, till undergång för många människor.
Pharaoh leh sepai thahattah ho jong Israelte Babylon in Avella galhinga ahin kaija mi tamtah hinkho ahin suhmang dinga konin huhdoh jou pouvin te.
18 Eftersom han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta fastän han hade givit sitt löfte, därför skall han icke undkomma.
Ajeh chu Israel lengpan kitepna anot thapma chule akihahsel jou nunga asuhkeh kit jeh a sohcha louhel ding ahi.
19 Ja, därför säger Herren, HERREN så: Så sant jag lever, jag skall förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud.
Hiche jeh a chu thaneitah Pakai thusei chu hiche hi ahi. Thabeh mongin keima kahinge. Kamma kitah tah a akihahselna leh akitepna ho asuhkeh jeh a keiman ka engbol ding ahi.
20 Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel och där hålla dom över honom, för den otrohets skull som han har begått mot mig.
Keiman kalen achunga kakhukhuma, kathanga kamat ding ahi. Babylonna kapuilutna keidouna agalmi ho kithopia apanjeh a athu katandiing ahi.
21 Och alla flyktingar ur alla hans härskaror skola falla för svärd, och om några bliva räddade, så skola de varda förströdda åt alla väderstreck. Och I skolen förnimma att jag, HERREN, har talat.
Chule agal hangsan phapen pen ho jong kidouna munna kithat den diu ahin, ahing doh ho jong hui ninglia kithe thang soh diu ahi. Hiteng chuleh nangin keima Pakaiyin kasei hi nahin hetdoh ding ahi.
22 Så säger Herren, HERREN: Jag vill ock själv taga en kvist av toppen på den höga cedern och sätta den; av dess översta skott skall jag avbryta en späd kvist och själv plantera den på ett högt och brant berg.
Hichehi thaneitah Pakai thusei ahi. Cedar thingphung sang tah khat a konna abah khat kalah a chule Israel molsang pen laitah chunga kaphu dong ahi.
23 På Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall bära grenar och få frukt och bliva en härlig ceder. Och allt vad fåglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i skuggan av dess grenar.
Hiche chu Cedar thing loupi tah, abah tamtah hin sep doh a, ga ahin sep doh dng ahi. Vacha jat chom chom in buh hin san tin, abah ho lim noija chu kiselna a ahin neidingu ahi.
24 Och alla träd på marken skola förnimma att det är jag, HERREN, som förödmjukar höga träd och upphöjer låga träd, som låter friska träd förtorka och gör torra träd grönskande. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det också.
Chuleh thingphung jousen thingphung sang jouse kasatlhah a thingphung nem ho chu sangtah'a kakhandoh sah a, chuti chu Pakai kahi ti ahetsoh kei diu ahi. Thing ana eng jouse goplhah sah a athiho thah hin sah kit chu keibol ahi tin Pakai keiman kana sei ahin, chule kasei doh sa chu kabol doh ding ahi ati.

< Hesekiel 17 >