Hesekiel 14

1 Och några av de äldste i Israel kommo till mig och satte sig ned hos mig.

Pea naʻe toki haʻu kiate au ʻae niʻihi ʻi he kau mātuʻa ʻo ʻIsileli, ʻonau nofo mai ʻi hoku ʻao.

2 Då kom HERRENS ord till mig; han sade:

Pea naʻe hoko mai kiate au ʻae folofola ʻa Sihova, ʻo pehē,

3 Du människobarn, dessa män hava låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och hava ställt upp framför sig vad som är dem en stötesten till missgärning. Skulle jag väl låta fråga mig av sådana?

“Foha ʻoe tangata, kuo fokotuʻu ʻe he kau tangata ni honau ngaahi tamapua ʻi honau loto, pea ʻai mo e tūkiaʻanga ʻo ʻenau hia ʻi honau ʻao: ʻoku ngali koā ke fakafehuʻi ha meʻa kiate au ʻekinautolu?”

4 Nej; tala därför med dem och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Var och en av Israels hus, som låter sina eländiga avgudar få insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad som är honom en stötesten till missgärning, och så kommer till profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar såsom han har förtjänat genom sina många eländiga avgudar.

Ko ia ke ke lea kiate kinautolu, pea ke pehē kiate kinautolu, “ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua; Ko e tangata kotoa pē ʻoe fale ʻo ʻIsileli ʻaia ʻoku fokotuʻu tamapua ʻi hono loto, mo ne ʻai ʻae tūkiaʻanga ʻo ʻene hia ʻi hono ʻao, pea ʻoku haʻu ki he palōfita, Ko au ko Sihova, te u tali ia, ʻo fakatatau mo e tokolahi ʻo ʻene ngaahi tamapua;

5 Så skall jag gripa Israels barn i hjärtat, därför att de allasammans hava vikit bort ifrån mig genom sina eländiga avgudar.

Koeʻuhi ke u moʻua ʻae fale ʻo ʻIsileli ʻi honau loto ʻonautolu pe, koeʻuhi kuo nau mavahe kotoa pē meiate au, ko e meʻa ʻi heʻenau ngaahi tamapua.

6 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Vänden om, ja, vänden eder bort ifrån edra eländiga avgudar, vänden edra ansikten bort ifrån alla edra styggelser.

“Ko ia ke ke lea ki he fale ʻo ʻIsileli, ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua; Fakatomala pea tafoki mei hoʻomou ngaahi tamapua; pea tafoki homou mata mei hoʻomou ngaahi fakalielia kotoa pē.

7 Ty om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo i Israel, viker bort ifrån mig, och låter sina eländiga avgudar få insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad som är honom en stötesten till missgärning, och så kommer till profeten, för att denne skall fråga mig för honom, så vill jag, HERREN, själv giva honom svar:

He ko ia kotoa pē ʻi he fale ʻo ʻIsileli, pe ko e muli ʻoku ʻāunofo ʻi ʻIsileli, ʻaia ʻoku mavahe ʻe ia ia meiate au, ʻo ne fokotuʻu ʻene ngaahi tamapua ʻi hono loto, ʻo ne ʻai ʻae tūkiaʻanga ʻo ʻene hia ʻi hono ʻao, pea ʻoku haʻu ki he palōfita ke fakafehuʻi kiate ia koeʻuhi ko au; Ko au ko Sihova te u tali ia ʻeau pe.

8 jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk, och utrota honom ur mitt folk; och I skolen förnimma att jag är HERREN.

Pea te u fakahangatonu hoku mata ki he tangata ko ia, pea te u ngaohi ia ko e fakaʻilonga mo e lea fakatātā, pea te u motuhi ia mei he lotolotonga ʻo hoku kakai; pea te mou ʻilo ko Sihova au.

9 Men om profeten låter förföra sig och talar något ord, så har jag, HERREN, låtit den profeten bliva förförd; och jag skall uträcka min hand mot honom och förgöra honom ur mitt folk Israel.

Pea kapau ʻe kākaaʻi ʻae palōfita ʻoka lea ʻaki ʻe ia ha meʻa, ko au ia ko Sihova ʻoku fakahalaia ia, pea te u mafao atu kiate ia ʻa hoku nima, pea fakaʻauha ia mei he lotolotonga ʻo hoku kakai ko ʻIsileli,

10 Och de skola båda bära på sin missgärning: profetens missgärning skall räknas lika med den frågandes missgärning --

Pea te nau fua ʻae tautea ʻo ʻenau angahala: ʻe tatau pe ʻae tautea ʻoe palōfita mo e tautea ʻo ia ʻoku kumi kiate ia;

11 på det att Israels barn icke mer må gå bort ifrån mig och fara vilse, ej heller mer orena sig med alla sina överträdelser, utan vara mitt folk, såsom jag skall vara deras Gud, säger Herren, HERREN.

Koeʻuhi ke ʻoua naʻa toe ʻalu pehē ʻae fale ʻo ʻIsileli meiate au, pea ʻoua naʻa toe fakalielia ia ʻi heʻenau ngaahi angahala; ka nau hoko ko hoku kakai, pea u hoko au ko honau ʻOtua:” ʻoku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua.

12 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

Naʻe toe hoko kiate au ʻae folofola ʻa Sihova, ʻo pehē,

13 Du människobarn, om ett land syndade mot mig och beginge otrohet, så att jag måste uträcka min hand mot det och fördärva dess livsuppehälle och sända hungersnöd över det och utrota därur både människor och djur,

“Foha ʻoe tangata, ʻoka angahala ʻae fonua kiate au ʻi heʻene fai kovi lahi, te u toki mafao atu ai hoku nima, pea ʻe maumau ʻae falalaʻanga ʻoe mā ʻoku ʻi ai, pea te u tuku ia ke hongea, pea motuhi mei ai ʻae tangata mo e manu:

14 och om då därinne funnes dessa tre män: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv, säger Herren, HERREN.

Ka ne ʻi ai ʻae kau tangata ni ʻe toko tolu, ʻa Noa, mo Taniela, mo Siope, ʻoku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua, ʻe fakamoʻui honau laumālie pe ʻonautolu ʻi heʻenau māʻoniʻoni.

15 Om jag läte vilddjur draga fram genom landet och göra det folktomt, så att det bleve så öde att ingen vågade draga där fram för djuren skull,

“Kapau te u tuku ʻae fanga manu fekai ke ʻalu fano ʻi he fonua, pea nau maumauʻi ia, koeʻuhi ke hoko ia ʻo lala, pea ʻe ʻikai ʻalu ʻi ai ha tangata telia ʻae ngaahi manu fekai:

16 då skulle, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, dessa tre män, om de vore därinne, icke kunna rädda vare sig söner eller döttrar; allenast de själva skulle räddas, men landet måste bliva öde.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua, ka ne ʻi ai ʻae kau tangata ko ia ʻe toko tolu, ʻo hangē ʻoku ou moʻui, ʻe ʻikai te nau fakamoʻui honau foha pe ha ʻofefine; ngata pe ʻiate kinautolu ʻe fakamoʻui, ka ʻe ʻauha ʻae fonua.

17 Eller om jag läte svärd komma över det landet, i det att jag sade: "Svärdet fare fram genom landet!", och jag så utrotade därur både människor och djur,

“Pea kapau te u ʻomi ʻae heletā ke hoko ki he fonua, pea u pehē, Heletā ʻasi atu ki he fonua; kau motuhi mei ai ʻae tangata pea mo e manu:

18 och om då dessa tre män vore därinne, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda söner eller döttrar; allenast de själva skulle räddas.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua, ka ne ʻi ai ʻae kau tangata ko ia ʻe toko tolu, ʻe ʻikai te nau fakamoʻui ha foha pe ha ʻofefine, ka ko kinautolu pe ʻe moʻui ʻiate kinautolu.

19 Eller om jag sände pest i det landet och utgöte min vrede däröver i blod, för att utrota därur både människor och djur,

“Pea kapau te u tuku ʻae mahaki fakaʻauha ki he fonua, pea u lilingi hoku houhau ki ai ʻi he toto, ke motuhi mei ai ʻae tangata pea mo e manu:

20 och om då Noa, Daniel och Job vore därinne, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda vare sig son eller dotter; de skulle genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv.

Neongo ʻoku hā ai ʻa Noa, mo Taniela, mo Siope, hangē ʻoku ou moʻui, ʻoku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua, ʻe ʻikai te nau fakamoʻui ha foha pe ha ʻofefine; ngata ʻi honau laumālie pe ʻonautolu ʻe hao ʻi heʻenau māʻoniʻoni.”

21 Och så säger Herren, HERREN: Men huru mycket värre bliver det icke, när jag på en gång sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, över Jerusalem, för att utrota därur både människor och djur!

He ʻoku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua; “Kae fēfē nai ʻo kau ka tuku atu fakataha ʻae fakamalaʻia ʻe fā ki Selūsalema, ʻae heletā, mo e honge, mo e fanga manu fekai, pea mo e mahaki fakaʻauha, ke motuhi mei ai ʻae tangata mo e manu?

22 Likväl skola några räddade bliva kvar där, några söner och döttrar, som skola föras bort. Och se, dessa skola draga bort till eder; och när I fån se deras vandel och deras gärningar, då skolen I trösta eder för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över det.

“Kae vakai, ʻe fakatoe ha niʻihi ʻi ai ke fakahaofi, ʻae ngaahi foha mo e ngaahi ʻofefine: vakai te nau ʻomi kituʻa kiate kimoutolu, pea te mou mamata ki honau hala mo ʻenau faianga; pea te mou fiemālie mei he kovi ʻaia kuo u ʻomi ki Selūsalema, ʻio, ʻi he meʻa kotoa pē kuo u fakahoko ki ai.

23 De skola vara eder till tröst, när I sen deras vandel och deras gärningar; I skolen då förstå att jag icke utan sak har gjort allt vad jag har gjort mot det, säger Herren, HERREN.

Pea te nau fakafiemālieʻi ʻakimoutolu ʻoka mou ka mamata ki honau hala mo ʻenau faianga: pea te mou ʻilo ʻoku ʻikai te u fai noa pe ha meʻa ʻi he meʻa kotoa pē ʻaia kuo u fai ki ai,” ʻoku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua.