< Hesekiel 10 >

1 Och jag fick se att på fästet, som vilade på kerubernas huvuden, fanns något som tycktes vara av safirsten, något som till utseendet liknade en tron; detta syntes ovanpå dem.
Pea naʻaku mamata, pea vakai, naʻe hā mai ʻae meʻa hangē ko e maka ko e safaia mei he fakamalumalu naʻe ʻi ʻolunga ʻi he ʻulu ʻoe selupimi, pea naʻe hā mai ia hangē ko ha nofoʻa fakatuʻi.
2 Och han sade till mannen som var klädd i linnekläderna, han sade: "Gå in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dina händer fulla med eldsglöd från platsen mellan keruberna, och strö ut dem över staden." Och jag såg honom gå.
Pea naʻe folofola ia ki he tangata naʻe kofuʻaki ʻae tupenu lelei, ʻo ne pehē, “Hū atu ʻi he vahaʻa ʻoe ngaahi teka, ʻi he lalo selupi, pea fakapito ʻaki ho nima ʻae malalaʻi afi mei he vahaʻa ʻoe selupimi pea fakamokulu ia ki he kolo.” Pea naʻa ne hū atu ia ʻi hoku ʻao.
3 Och keruberna stodo till höger om huset, när mannen gick ditin, och molnet uppfyllde den inre förgården.
Pea ko eni, naʻe hū atu ʻae tangata ʻoku tuʻu ʻae selupimi ʻi he potu toʻomataʻu ʻoe fale; pea naʻe fakafonu ʻaki ʻae ʻao ʻae lotoʻā ki loto.
4 Men HERRENS härlighet höjde sig upp från keruben och flyttade sig till husets tröskel; och huset uppfylldes då av molnet, och förgården blev full av glansen från HERRENS härlighet.
Pea naʻe toki hiki hake ʻae nāunau ʻo Sihova mei he selupi, pea tuʻu mei he matapā ʻoe fale: pea naʻe pito ʻae fale ʻi he ʻao, pea pito mo e lotoʻā ʻi he malama ʻoe nāunau ʻo Sihova.
5 Och dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre förgården, likt Gud den Allsmäktiges röst, då han talar.
Pea naʻe ongo atu ʻo aʻu ki he lotoʻā kituʻa ʻae patū ʻoe kapakau ʻoe selupimi ʻo hangē ko e leʻo ʻoe ʻOtua Māfimafi ʻoka folofola ia.
6 Och när han nu bjöd mannen som var klädd i linnekläderna och sade: "Tag eld från platsen mellan rundlarna, inne mellan keruberna", då gick denne ditin och ställde sig bredvid ett av hjulen.
Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi heʻene fekau ki he tangata naʻe kofuʻaki ʻae tupenu lelei, ʻo pehē, Toʻo ʻae afi mei he vahaʻa ʻoe ngaahi teka mei he vahaʻa ʻoe selupimi; pea toki hū atu ia ʻo ne tuʻu ofi ki he ngaahi teka.
7 Då räckte keruben där ut sin hand, mellan de andra keruberna, till elden som brann mellan keruberna, och tog därav och lade i händerna på honom som var klädd i linnekläderna; och denne tog det och gick så ut.
Pea mafao atu ʻe he selupi ʻe taha ʻa hono nima mei he vahaʻa ʻoe selupimi ki he afi naʻe ʻi he vahaʻa ʻoe selupimi, ʻo ne toʻo mei ai ʻo ne tuku ki he nima ʻo ia naʻe kofuʻaki ʻae tupenu lelei pea ne ʻave ia ʻe ia, ʻo ne ʻalu atu.
8 Och under vingarna på keruberna så syntes något som var bildat såsom en människohand.
Pea naʻe hā mai ʻi he selupimi hangē ko e nima ʻoe tangata ʻi honau lalo kapakau:
9 Och jag fick se fyra hjul stå invid keruberna ett hjul invid var kerub och det såg ut som om hjulen voro av något som liknade krysolitsten.
Pea ʻi heʻeku mamata, vakai naʻe ʻi he selupimi ʻae teka ʻe fā, ko e teka ʻe taha ʻi he selupi ʻe taha, pea ko e teka ʻe taha ʻi he selupi ʻe taha: pea ko e hā mai ʻae ngaahi teka naʻe hangē ko e lanu ʻoe maka ko e pelili.
10 De sågo alla fyra likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat.
Pea ko e anga ʻo ʻenau hā mai, naʻe mata tatau ʻae toko fā ko ia, ʻo hangē naʻe ʻai ki he loto teka ʻe taha ha teka ʻe taha.
11 När de skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna, de behövde icke vända sig, när de gingo. Ty åt det håll dit den främste begav sig gingo de andra efter, utan att de behövde vända sig, när de gingo.
‌ʻI heʻenau ʻalu, naʻa nau ʻalu ʻi honau tafaʻaki ʻe fā; naʻe ʻikai te nau tafoki ʻi heʻenau ʻalu, ka ko e potu ko ia naʻe hanga ki ai honau mata naʻa nau muimui ai; naʻe ʻikai te nau tafoki ʻi heʻenau ʻalu.
12 Och hela deras kropp, deras rygg, deras händer och deras vingar, så ock hjulen, voro fulla med ögon runt omkring; de fyra hade nämligen var sitt hjul.
Pea ko honau sino kotoa mo honau tuʻa, mo honau nima, mo honau kapakau, pea mo e ngaahi teka, naʻe fonu takatakai ʻi he mata, ʻio, ʻae ngaahi teka naʻe ʻi he toko fā ni.
13 Och jag hörde att hjulen kallades "rundlar".
Pea naʻe ui ki he ngaahi teka, ka ʻoku ou fanongo, “Ke ngaue atu.”
14 Och var och en hade fyra ansikten; det första ansiktet var en kerubs, det andra en människas, det tredje ett lejons, det fjärde en örns.
Pea naʻe taki taha maʻu ʻae mata ʻe fā: ko e ʻuluaki mata ko e mata ia ʻoe selupi, pea ko hono ua ʻoe mata, ko e mata ia ʻoe tangata, pea ko hono tolu ko e mata ʻoe laione, pea ko hono fā ko e mata ʻoe ʻikale.
15 Och keruberna höjde sig upp; de var samma väsenden som jag hade sett vid strömmen Kebar.
Pea naʻe hiki ki ʻolunga ʻae selupimi, Ko eni ia ʻae meʻa moʻui ko ia naʻaku mamata ai ʻi he veʻe vaitafe ʻo Kipa.
16 Och när keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig hjulen icke ifrån dem.
Pea ka ʻalu ʻae selupimi, naʻe ngaue fakataha mo e ngaahi teka: pea ʻi he fakamafola ʻe he selupimi honau kapakau ke puna hake mei he fonua, naʻe ʻikai foki atu meiate kinautolu ʻae ngaahi teka ko ia.
17 När de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och när de höjde sig, höjde sig ock dessa med dem, ty väsendenas ande var i dem.
Ka nau ka tuʻumaʻu, ne tuʻumaʻu ia; pea ka hiki ki ʻolunga ʻakinautolu, naʻe hiki hake foki ia ʻe ia: he naʻe ʻi ai ʻae laumālie ʻoe meʻa moʻui.
18 Och HERRENS härlighet flyttade I sig bort ifrån husets tröskel och stannade över keruberna.
Pea naʻe toki mahuʻi atu ʻae nāunau ʻo Sihova mei he matapā ʻoe fale ʻo tuʻu mei ʻolunga ʻi he ngaahi selupimi.
19 Då såg jag huru keruberna lyfte sina vingar och höjde sig från jorden, när de begåvo sig bort, och hjulen jämte dem; och de stannade vid ingången till östra porten på HERRENS hus, och Israels Guds härlighet vilade ovanpå dem.
Pea naʻe mafola hake ʻe he selupimi honau kapakau, ʻonau puna hake mei he kelekele ʻi hoku ʻao: pea ʻi heʻenau ʻalu atu naʻe ʻi ai pe foki ʻae ngaahi teka, pea naʻe tutuʻu kotoa pē ʻi he matapā fakahahake ʻoe fale ʻo Sihova; pea naʻe ʻi ʻolunga ʻiate kinautolu ʻae nāunau ʻoe ʻOtua ʻo ʻIsileli.
20 Det var samma väsenden som jag: hade sett under Israels Gud vid strömmen Kebar, och jag märkte att det var keruber.
Ko eni ia ʻae meʻa moʻui ko ia naʻaku mamata ʻoku ʻafio mei ai ʻae ʻOtua ʻo ʻIsileli ʻi he veʻe vaitafe ʻo Kipa; pea naʻaku ʻilo ko e selupimi pe ʻakinautolu.
21 Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var något som liknade människohänder.
Naʻe taki taha maʻu ʻae mata ʻe fā, pea taki taha ʻae kapakau ʻe fā; pea hangē ko e nima ʻoe tangata ʻi honau lalo kapakau.
22 Och deras ansikten voro likadana som de ansikten jag hade sett vid strömmen Kebar, så sågo de ut, och sådana voro de. Och de gingo alla rakt fram.
Pea ko e hā mai ʻa honau mata ko e mata pe ia naʻaku mamata ai ʻi he veʻe vaitafe ʻo Kipa, ʻae anga ʻo ʻenau hā mai mo kinautolu foki: naʻe ʻalu fakahangatonu atu ʻakinautolu taki taha.

< Hesekiel 10 >