2 Mosebok 1
1 Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:
And these [are] the names of the sons of Israel who are coming into Egypt; each man and his household have come with Jacob:
2 Ruben, Simeon, Levi och Juda,
Reuben, Simeon, Levi, and Judah,
3 Isaskar, Sebulon och Benjamin,
Issachar, Zebulun, and Benjamin,
4 Dan och Naftali, Gad och Aser.
Dan, and Naphtali, Gad, and Asher.
5 Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.
And all the persons coming out of the thigh of Jacob are seventy persons; as for Joseph, he was in Egypt.
6 Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.
And Joseph dies, and all his brothers, and all that generation;
7 Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.
and the sons of Israel have been fruitful, and they teem, and multiply, and are very, very mighty, and the land is filled with them.
8 Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.
And there rises a new king over Egypt, who has not known Joseph,
9 Och denne sade till sitt folk: "Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.
and he says to his people, “Behold, the people of the sons of Israel [are] more numerous and mighty than we.
10 Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet."
Give help! Let us act wisely concerning it, lest it multiply, and it has come to pass, when war happens, that it has been joined, even it, to those hating us, and has fought against us, and has gone up out of the land.”
11 Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.
And they set princes of tribute over it, so as to afflict it with their burdens, and it builds the store-cities of Pithom and Rameses for Pharaoh;
12 Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.
and as they afflict it, so it multiplies, and so it breaks forth, and they are distressed because of the sons of Israel;
13 Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten
and the Egyptians cause the sons of Israel to serve with rigor,
14 och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra
and make their lives bitter in hard service, in clay, and in brick, and in every [kind] of service in the field; all their service in which they have served [is] with rigor.
15 Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,
And the king of Egypt speaks to the midwives, the Hebrewesses (of whom the name of the first [is] Shiphrah, and the name of the second Puah),
16 han sade: "När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva."
and says, “When you cause the Hebrew women to bear, and have looked on the children, if it [is] a son, then you have put him to death; and if it [is] a daughter, then she has lived.”
17 Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.
And the midwives fear God, and have not done as the king of Egypt has spoken to them, and they keep the boys alive;
18 Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: "Varför gören I så och låten barnen leva?"
and the king of Egypt calls for the midwives and says to them, “Why have you done this thing, and keep the boys alive?”
19 Hjälpkvinnorna svarade Farao: "De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött."
And the midwives say to Pharaoh, “Because the Hebrew women [are] not as the Egyptian women, for they [are] lively; before the midwife comes to them—they have borne!”
20 Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.
And God does good to the midwives, and the people multiply, and are very mighty;
21 Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.
and it comes to pass, because the midwives have feared God, that He makes households for them;
22 Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: "Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva."
and Pharaoh lays a charge on all his people, saying, “Every son who is born—you cast him into the River, and every daughter you keep alive.”
