2 Mosebok 1

1 Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:

These are the names of the sons of Israel who went to Egypt with Jacob, each with his family:

2 Ruben, Simeon, Levi och Juda,

Reuben, Simeon, Levi, and Judah;

3 Isaskar, Sebulon och Benjamin,

Issachar, Zebulun, and Benjamin;

4 Dan och Naftali, Gad och Aser.

Dan and Naphtali; Gad and Asher.

5 Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.

The descendants of Jacob numbered seventy in all, including Joseph, who was already in Egypt.

6 Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.

Now Joseph and all his brothers and all that generation died,

7 Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.

but the Israelites were fruitful and increased rapidly; they multiplied and became exceedingly numerous, so that the land was filled with them.

8 Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.

Then a new king, who did not know Joseph, came to power in Egypt.

9 Och denne sade till sitt folk: "Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.

“Look,” he said to his people, “the Israelites have become too numerous and too powerful for us.

10 Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet."

Come, let us deal shrewdly with them, or they will increase even more; and if a war breaks out, they may join our enemies, fight against us, and leave the country.”

11 Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.

So the Egyptians appointed taskmasters over the Israelites to oppress them with forced labor. As a result, they built Pithom and Rameses as store cities for Pharaoh.

12 Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.

But the more they were oppressed, the more they multiplied and flourished; so the Egyptians came to dread the Israelites.

13 Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten

They worked the Israelites ruthlessly

14 och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra

and made their lives bitter with hard labor in brick and mortar, and with all kinds of work in the fields. Every service they imposed was harsh.

15 Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,

Then the king of Egypt said to the Hebrew midwives, whose names were Shiphrah and Puah,

16 han sade: "När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva."

“When you help the Hebrew women give birth, observe them on the birthstools. If the child is a son, kill him; but if it is a daughter, let her live.”

17 Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.

The midwives, however, feared God and did not do as the king of Egypt had instructed; they let the boys live.

18 Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: "Varför gören I så och låten barnen leva?"

So the king of Egypt summoned the midwives and asked them, “Why have you done this? Why have you let the boys live?”

19 Hjälpkvinnorna svarade Farao: "De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött."

The midwives answered Pharaoh, “The Hebrew women are not like the Egyptian women, for they are vigorous and give birth before a midwife arrives.”

20 Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.

So God was good to the midwives, and the people multiplied and became even more numerous.

21 Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.

And because the midwives feared God, He gave them families of their own.

22 Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: "Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva."

Then Pharaoh commanded all his people: “Every son born to the Hebrews you must throw into the Nile, but every daughter you may allow to live.”