2 Mosebok 9
1 Därefter sade HERREN till Mose: "Gå till Farao och tala till honom: Så säger HERREN, hebréernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.
Pakaiyin Mose thupeh anei jin, “Pharaoh heng'a che kit in lang ajah'a hiti hin sei jin. Hiche hi ahi Hebrew mite Pakai, Pathen'in asei chu: Kamite che'u hen lang, Keima kin gabol uhen.
2 Ty om du icke vill släppa dem, utan kvarhåller dem längre,
Na soldoh louva Israel mite hi na umsah jeng ding'a ahile,
3 se, då skall HERRENS hand med en mycket svår pest komma över din boskap på marken, över hästar, åsnor och kameler, över fäkreatur och får.
Na loujaova na gancha jouse na sa kolte, sangante, sangongsao te, gancha hon, kelngoite leh na kelchate chung'a gamna hise kahin lansah ding thigam kei ding ahiuve, ati.
4 Men HERREN skall därvid göra en åtskillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att intet av de djur som tillhöra Israels barn skall dö."
Ahin lah Pakaiyin Isrrael te gancha ho leh Egypt mite gancha ho chung'a chom khenna ahin sem ding, Israel mite ganchaho vang chu khatcha jong thilou ding ahi!
5 Och HERREN bestämde en tid och sade: "I morgon skall HERREN göra så i landet."
“Pakaiyin hiche gamna hise ahin lan sah ding ahitai. Aman aseije jing nikho teng gamsung pumpia ahinlan sah ding ahi.”
6 Och dagen därefter gjorde HERREN så, och all egyptiernas boskap dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;
Pakaiyin aseidoh bang in aboltai. A jing jingkah in Egypt mite gancha athigam hel tan, ahinlah Israel mite gancha vang chu khatcha jong athi hih beh jeng'e.
7 när Farao sände och hörde efter, se, då hade icke så mycket som ett enda djur av Israels boskap dött. Men Faraos hjärta var tillslutet, och han släppte icke folket
Thilsoh umchan dol khol chil ding'in Pharaoh'vin asohte hochu asoltan ahile, Israel mite gancha hochu khat cha jeng jong athi pon ahi! Ama vang Pharaoh lung thim chu angaiya bang'in atah jing nalaiyin aman mipiho chu asol doh dehpon ahi.
8 Därefter sade HERREN till Mose och Aron: "Tagen edra händer fulla med sot ur smältugnen, och må sedan Mose strö ut det, upp mot himmelen, inför Faraos ögon,
Chuin Pakaiyin Mose leh Aaron heng'a asei jin, “lhum sung'a kon in vutdi tampi kiham lhon'in, hichu Pharaoh mitmu chang tah'a Mose'n vanlam'a athe touding ahi,” ati.
9 så skall därav bliva ett damm över hela Egyptens land, och därav skola uppstå bulnader, som slå ut med blåsor, på människor och boskap i hela Egyptens land."
“Egypt gamsung pumpi chu vulvai nelsel chun alodim jeng ding, chuteng mihem chung hile gancha chung hile uilut natna huoisen alhundan jeng diu ahi,” ati.
10 Då togo de sot ur smältugnen och trädde inför Farao, och Mose strödde ut det, upp mot himmelen; och därav uppstodo bulnader, som slogo ut med blåsor, på människor och boskap.
“Chuin amanin jong lhumsung'a konin vutdi aki ham lhonin, Mose angsung'a ading lhon tai,” Pharaoh'vin avet jing laiyin, Mose'n vutdi chengse chu vanlam angan athetou le, vutdi niel chun gampumpi aluodim jing tan mihem le gancha hochung'a uilut natna huoisi alang’ tai.
11 Och spåmännen kunde icke hålla stånd mot Mose för bulnadernas skull, ty bulnader uppstodo på spåmännen såväl som på alla andra egyptier.
Egypt gam'a doithem choiya thilbol ho chung'a jong achutan Mose angsung'a ading ngam ta pouvin, ajeh chu uilut natna huoisi chun amahole Egypt mite jouse alhun den jeng ahitai.
12 Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke hörde på dem, såsom HERREN hade sagt till Mose.
Ahinlah Pakaiyin Pharaoh lungthim asutah nalaijin, “Pakaiyin Mose heng'a aseidohsa bang'in, Pharaoh in ngainahsa in anei hih laiye.”
13 Därefter sade HERREN till Mose: "Träd i morgon bittida fram inför Farao och säg till honom: Så säger HERREN, hebréernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.
Pakaiyin Mose heng'a asei yin, “Jingkah matah'in thouvin Pharaoh angsung'a ga ding'in lang, ajah'a seijin. Hebrew mite Pakai Pathen in hiti hin aseije: “Kamite soldoh tan, keima kin agabol na ding uvin.”
14 Annars skall jag nu sända alla mina hemsökelser över dig själv och över dina tjänare och ditt folk, på det att du må förnimma att ingen är såsom jag på hela jorden.
“Na soldoh louva ahile, keiman natna huoisi ka hin lansah benah lai ding nangma le nanung juiho chule namite chung'a ka hin lansah cheh ding, chuteng nangman keima Pakai tailou leiset'a Pathen dang aum poi ti na hin hetdoh ding ahi,” ati.
15 Ty jag hade redan räckt ut min land för att slå dig och ditt folk med pest, så att du skulle bliva utrotad från jorden;
“Tu jeng ajong keiman ka khut ka lhan jah'a nangma le namite chung'a gamna huise ka lansah'a leiset chung'a hi kasuh mang hel jeng thei na hiye.”
16 men jag skonade dig, just därför att jag ville låta min kraft bliva uppenbarad för dig och mitt namn bliva förkunnat på hela jorden.
“Ahinlah keiman leiset pumpia ka thaneina ka musah bou na hin hichu leiset pumpia kithe jal ding ahi.”
17 Om du ytterligare lägger hinder i vägen för mitt folk och icke släpper dem,
“Ahinlah hicheng jouse nung injong nangma leh nangma na kichoisang gunset in, kamite na soldoh hih laiye.”
18 se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket svårt hagel komma, sådant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifrån den dag dess grund blev lagd ända till nu.
“Jing nikho tuphat dontah le keiman gilchang nasatah Egypt gamsung'a ima tichanna analha khaloulai chu kahin lhahsah ding ahiye.”
19 Så sänd nu bort och låt bärga din boskap och allt vad du annars har ute på marken. Ty alla människor och all boskap som då finnas ute på marken och icke hava kommit under tak, de skola träffas av haglet och bliva dödade."
“Kino tan! Na loujaova gancha ho jouse hoitup ding in namite sol loijin, achuti louva ahile hi tabang gilchang ahung kheh teng lou jaova mihem hihen gancha hijong le aki dalha chan chu gilchang'in ase'a thi jeng ding ahi,” ati.
20 Den som nu bland Faraos tjänare fruktade HERRENS ord, han lät sina tjänare och sin boskap söka skydd i husen;
Pharaoh nungjuiho mi phabep chu Pakaiyin hitia asei jeh chun aki cha tauve. Amaho acheloi jun loujaova gancha hole asohte ho'u chu aga puilut taovin ahi.
21 men den som icke aktade på HERRENS ord, han lät sina tjänare och sin boskap bliva kvar ute på marken.
Ahinlah Pakai thusei ija sep louse vang chun a loujao dung uva kihong tah'in gancha alha thang nalai uve.
22 Och HERREN sade till Mose: "Räck din hand upp mot himmelen, så skall hagel falla över hela Egyptens land, över människor och boskap och över alla markens örter i Egyptens land."
Chuin Pakaiyin Mose heng'a aseijin, “Egypt gamsung loujao tin cheng'a gelchang ahung kheh'a mihem ahin gancha ahin chule loujaova thingphung jouse hihen lang, Egypt gamsung pumpia thil umjouse ase khah na ding in vanlam nganlang na khut lhang jah tan,” tin asei tai.
23 Då räckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN lät det dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, så lät HERREN hagel komma över Egyptens land.
Chuin Mose'n jong vanlam asang in a tenggol chu agah jah doh jeng le, Pakaiyin van thamjol aki thinsah'in gelchang ahung khe tan, leiset chung geijin meikong ahung leng lha tan, Egypt gam pumpia Pakaiyin gilchang goju toh ki bang chat in a khehsah tan ahi.
24 Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och haglet var så svårt, att dess like icke hade varit i hela Egyptens land från den tid det blev befolkat.
Imatih chan a jong hitobang gilchang chu Egypt gamsunga anakhe khalou lai ahin, tanglou hel'in gelchan chu akhe tan meikou apah lha jeng in ahi.
25 Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns på marken, både människor och djur; och haglet slog ned alla markens örter och slog sönder alla markens träd.
Hitabang gelchang chun Egypt gamsung pumpi alodim lhajeng tan chule lou jaova umphot gancha hihen mihem hijong le aum jouse chu asep lhu jeng tan, gamsunga thingphung jouse jong asep thang deh tan ahi.
26 Allenast i landet Gosen, där Israels barn voro, haglade det icke.
Goshen mun Israel mite chenna mun bou chu ahoidoh tan ahi.
27 Då sände Farao och lät kalla till sig Mose och Aron och sade till dem: "Jag har syndat denna gång. Det är HERREN som är rättfärdig; jag och mitt folk hava gjort orätt.
Hitia thil asophat chun, Pharaoh in jong mi asol loijin Mose leh Aaron agakousah tan hiti hin aseiye, “Tun vang keima chonse ka hitai,” tin kilhaina aneiyin “Pakai hi thudih tanpa ahin, keima le kamite ka dih tapouve,” ati.
28 Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat länge nog; så skall jag släppa eder, och I skolen icke behöva bliva kvar längre."
Pakai henga nei tao peh lhon tan, ajeh chu vanthamjol aging jeng jung'e! gilchang na satah in akhe jing nalaijin ahi. Ka gim val taove. Keiman na soldoh tau ving'e; umjong umsot ta hih'un, ati.
29 Mose svarade honom: "När jag kommer ut ur staden, skall jag uträcka mina händer till HERREN; då skall dundret upphöra och intet hagel mer komma, på det att du må förnimma att landet är HERRENS.
Mose'n a donbut in, “ahi le aphai”, Khopi sung hi ka dalhah lhah leh keiman jong Pakai heng'a ka taoding ahi. Vanthamjol gin hung thip ding, gilchang khejong hung tang jeng ding, nangman jong leiset pumpi hi Pakaiya ahi ti na het doh ding ahi,” ati.
30 Dock vet jag väl att du och dina tjänare ännu icke frukten för HERREN Gud."
“Ahinlah keiman kahe jing nalaije, nangma leh nasoh ten tuchan'in Pakai na ging hih lai uve,” ati.
31 Så slogos då linet och kornet ned, ty kornet hade gått i ax och linet stod i knopp;
Hiti chun gamsung'a Phaipheng jouse leh sakol chang abonchan amangthah hel jeng tai, sakol chang chu avui ado laitah ahin chule phaipheng chu ahung don doh laita ahiye.
32 men vetet och spälten slogos icke ned, ty de äro sensäd.
Hiche lah achun suhlou chang leh butun chang vang ahoidoh nai, ajeh chu suhlou chang leh butuchang chu aduo aum lou laiphat ana hiye.
33 Och Mose gick ifrån Farao ut ur staden och uträckte sina händer till HERREN; och dundret och haglet upphörde, och regnet strömmade icke mer ned på jorden.
Chu in Mose jong Pharaoh angsung khopi dalhan ache tai. Pakai lam asang in ataovin ahile, vanthamjol kithin le gelchang khe chu atang jeng tan, leiset pumpia gojuh jeng jong atang hel tan ahi.
34 Men när Farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och tillslöt sitt hjärta, han själv såväl som hans tjänare.
Pharaoh’ in jong gojuh, van ki thin, leh gelchang kheh akitang taiti ahin hetdoh phat'in amale anung jui ho achonse kittao vin, angaiya bang'in Pharaoh lungthim atah kit tai.
35 Så förblev Faraos hjärta förstockat, och han släppte icke Israels barn, såsom HERREN hade sagt genom Mose.
Pakaiyin Mose heng'a ana seidoh sa bang in Pharaoh lung-thim angaiya bang'in atah kittan, Pharaoh'in jong Israel mite asoldoh deh poi.
