2 Mosebok 33

1 Och HERREN sade till Mose: "Upp, drag åstad härifrån med folket som du har fört upp ur Egyptens land, och begiv dig till det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, i det jag sade: 'Åt din säd skall jag giva det.'

Pea naʻe folofola ʻa Sihova kia Mōsese, “ʻAlu, pea hiki ʻi heni, ʻa koe mo e kakai ʻaia kuo ke ʻomi mei he fonua ko ʻIsipite, ki he fonua ʻaia naʻaku fuakava ai kia ʻEpalahame, mo ʻAisake, pea kia Sēkope, ʻo pehē, Te u foaki ia ki ho hako:

2 Jag skall sända en ängel framför dig och förjaga kananéerna, amoréerna, hetiterna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna,

Pea te u fekau ha ʻāngelo ke muʻomuʻa ʻiate koe: pea te u kapusi ʻae kakai Kēnani, mo e kau ʻAmoli, mo e kau Heti, mo e kau Pelesi, ko e kau Hevi, pea mo e kau Sepusi:

3 för att du må komma till ett land som flyter av mjölk och honung. Ty eftersom du är ett hårdnackat folk, vill jag icke själv draga upp med dig; jag kunde då förgöra dig under vägen."

[Mou ʻalu ]ki he fonua mahu tāfea ʻi he huʻahuhu mo e honi: ka ʻe ʻikai te u ʻalu hake ʻi homou lotolotonga; he ko e kakai kia kekeva koe: telia naʻaku fakaʻauha koe ʻi he hala.”

4 När folket hörde detta stränga tal, blevo de sorgsna, och ingen tog sina smycken på sig.

Pea ʻi he fanongo ʻae kakai ki he ongoongo kovi ni, naʻa nau tangi: pea naʻe ʻikai ʻai ʻe ha tangata haʻa ne teunga.

5 Och HERREN sade till Mose: "Säg till Israels barn: I ären ett hårdnackat folk. Om jag allenast ett ögonblick droge med dig, skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken, så vill jag se till, vad jag skall göra med dig."

He naʻe pehē ʻe Sihova kia Mōsese, “Tala ki he fānau ʻa ʻIsileli, koe kakai kia kekeva ʻakimoutolu: Te u ʻalu atu ki loto ʻiate koe ʻi he kemo pe taha, ʻo fakaʻauha koe; ko ia ke ke tukuange ai ʻae ngaahi teunga ʻiate koe, kaeʻoua ke u ʻilo ai ha meʻa ke fai kiate koe.”

6 Så togo då Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem allt ifrån vistelsen vid Horebs berg.

Pea naʻe vete ʻe he fānau ʻa ʻIsileli ʻenau ngaahi teunga ʻiate kinautolu ʻi he moʻunga ko Holepi.

7 Men Mose hade för sed att taga tältet och slå upp det ett stycke utanför lägret; och han kallade det "uppenbarelsetältet". Och var och en som ville rådfråga HERREN måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.

Pea naʻe hiki ʻe Mōsese ʻae fale fehikitaki, ʻo fokotuʻu ia ʻi tuaʻā mei he ʻapitanga, ʻo mamaʻo atu mei he ʻapitanga, ʻo ne ui ia ko e Fale fehikitaki ʻoe kakai. Pea naʻe pehē, ko ia kotoa pē naʻe kumi kia Sihova naʻe ʻalu ia kituaʻā ki he fale fehikitaki ʻoe kakai, ʻaia naʻe ʻi tuaʻā mei he ʻapitanga.

8 Och så ofta Mose gick ut till tältet, stod allt folket upp, och var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och skådade efter Mose, till dess han hade kommit in i tältet.

Pea naʻe pehē, ʻi he ʻalu kituaʻā ʻa Mōsese ki he fale fehikitaki, naʻe tuʻu hake leva ʻae kakai kotoa pē, ʻo tuʻu ʻae tangata taki taha ʻi he matapā ʻo hono fale fehikitaki, ke sio atu kia Mōsese, ke ʻoua ke hū ia ki he fale fehikitaki.

9 Och så ofta Mose kom in i tältet, steg molnstoden ned och blev stående vid ingången till tältet; och han talade med Mose.

Pea ʻi he hū ʻa Mōsese ki he fale fehikitaki, naʻe ʻalu hifo ʻae pou ʻao, pea tuʻu ia ʻi he matapā ʻoe fale fehikitaki, pea alea[ʻa Sihova ]mo Mōsese.

10 Och allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet; då föll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält.

Pea naʻe mamata ʻe he kakai kotoa pē ki he pou ʻao ʻoku tuʻu ʻi he matapā ʻoe fale fehikitaki: pea naʻe tuʻu hake ʻae kakai kotoa pē ʻo hū, ʻo taki taha ʻae tangata ʻi he matapā ʻo hono fale fehikitaki.

11 Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, såsom när den ena människan talar med den andra. Sedan vände Mose tillbaka till lägret; men hans tjänare Josua, Nuns son, en ung man, lämnade icke tältet.

Pea naʻe folofola ʻa Sihova kia Mōsese, ko e mata ki he mata, ʻo hangē ko e lea ʻae tangata ki hono kāinga. Pea naʻe liu mai ia ki he ʻapitanga; he ko hono tauhi, ʻa Siosiua ko e foha ʻo Nuni, ko e tangata talavou, naʻe ʻikai ʻalu ia mei he fale fehikitaki.

12 Och Mose sade till HERREN: "Väl säger du till mig: 'För detta folk ditupp'; men du har icke låtit mig veta vem du vill sända med mig Du har dock sagt: 'Jag känner dig vid namn, och du har funnit nåd för mina ögon.'

Pea naʻe pehē ʻe Mōsese kia Sihova, “Vakai, ʻoku ke pehē mai kiate au, Ke ke ʻohake ʻae kakai ni: pea ʻoku ʻikai te ke fakahā kiate au, pe ko hai ia te ke fekau ke ma ō mo au. Ka kuo ke tala mai, ʻOku ou ʻilo koe ʻi ho hingoa, pea kuo ʻofeina koe ʻi hoku ʻao.

13 Om jag alltså har funnit nåd för dina ögon, så låt mig se dina vägar och lära känna dig; jag vill ju finna nåd för dina ögon. Och se därtill, att detta folk är ditt folk."

Pea ko ʻeni, ʻoku ou kole kiate koe, kapau kuo u maʻu ʻae ʻofa ʻi ho ʻao, ke ke fakahā ni kiate au ho hala, koeʻuhi ke u ʻilo koe, pea te u ʻilo ai ʻae ʻofa ʻi ho ʻao: pea ke ʻafioʻi ko e puleʻanga ni ko ho kakai.”

14 Han sade: "Skall jag då själv gå med och föra dig till ro?"

Pea pehē ʻe ia, “Te u ʻalu mo koe, pea te u tuku kiate koe ʻae fiemālie.”

15 Han svarade honom: "Om du icke själv vill gå med, så låt oss alls icke draga upp härifrån.

Pea pehē ʻe ia kiate ia, “Kapau ʻe ʻikai ʻalu ʻa hoʻo ʻafio mo au, ʻoua naʻa ke fetuku hake ʻakimautolu ʻi heni.

16 Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava funnit nåd för dina ögon, om icke därigenom att du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, utmärkas framför alla andra folk på jorden?"

He koeʻuhi ʻe ʻilo ni ʻi he ha kuo ʻofeina au mo hoʻo kakai ʻi ho ʻao? ʻIkai ʻi he meʻa ni, ʻi hoʻo ʻalu mo kimautolu? Ko ia te mau mavahe ai, ʻa au mo hoʻo kakai, mei he kakai kotoa pē ʻoku ʻi he funga ʻo māmani.”

17 HERREN svarade Mose: "Vad du nu har begärt skall jag ock göra; ty du har funnit nåd för mina ögon, och jag känner dig vid namn."

Pea naʻe folofola ʻa Sihova kia Mōsese, “Te u fai ʻae meʻa ni foki ʻaia kuo ke lea ki ai: he kuo ke maʻu ʻae ʻofa ʻi hoku ʻao, pea ʻoku ou ʻilo koe ʻi ho hingoa.’

18 Då sade han: "Låt mig alltså se din härlighet."

Pea pehē ʻe ia, “ʻOku ou kole kiate koe, fakahā kiate au ho nāunau.’

19 Han svarade: "Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig där du står, och jag skall utropa namnet 'HERREN' inför dig; jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.

Pea naʻa ne pehē, “Te u fai ke hā atu ʻeku angalelei kotoa pē ʻi ho ʻao, pea te u fakahā ʻae huafa ʻo Sihova ʻi ho ʻao; pea te u ʻofa mataʻatā pe kiate ia ʻoku ou loto ke ʻofa mataʻatā pe ki ai, pea te u ʻaloʻofa kiate ia ʻoku ou loto ke ʻaloʻofa ki ai.

20 Ytterligare sade han: "Mitt ansikte kan du dock icke få se, ty ingen människa kan se mig och leva."

Pea pehē ʻe ia, ʻOku ʻikai te ke mafai ke mamata ki hoku fofonga: he ʻoku ʻikai ha tangata te ne mamata kiate au, pea moʻui.

21 Därefter sade HERREN: "Se, här är en plats nära intill mig; ställ dig där på klippan.

Pea pehē ʻe Sihova, Vakai, ʻoku ai ʻae potu ʻoku ofi kiate au, pea te ke tuʻu koe ki he funga maka:

22 När nu min härlighet går förbi, skall jag låta dig stå där i en klyfta på berget, och jag skall övertäcka dig med min hand, till dess jag har gått förbi.

Pea ʻe hoko ʻo pehē, ʻi he ʻalu atu ʻa hoku nāunau, te u ai koe ki he mafahi ʻoe maka, pea teu ʻufiʻufi koe ʻaki hoku nima lolotonga ʻeku ʻalu atu:

23 Sedan skall jag taga bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen; men mitt ansikte kan ingen se."

Pea te u toʻo hoku nima, pea te ke mamata ki hoku tuʻa; ka ko hoku fofonga ʻe ʻikai hā ia.”