2 Mosebok 32
1 Men när folket såg att Mose dröjde att komma ned från berget, församlade de sig omkring Aron och sade till honom: "Upp, gör oss en gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land."
When the people saw that Moses [Drawn out] delayed to come down from the mountain, the people gathered themselves together to Aaron [Light-bringer], and said to him, “Come, make us deities, which shall lead us; for this Moses [Drawn out], the man who brought us up out of the land of Egypt [Abode of slavery], we don’t know what has become of him.”
2 Då sade Aron till dem: "Tagen guldringarna ut ur öronen på edra hustrur, edra söner och edra döttrar, och bären dem till mig.
Aaron [Light-bringer] said to them, “Take off the golden rings, which are in the ears of your wives, of your sons, and of your daughters, and bring them to me.”
3 Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen, och de buro dem till Aron;
All the people took off the golden rings which were in their ears, and brought them to Aaron [Light-bringer].
4 och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde därav en gjuten kalv. Och de sade: "Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land."
He received what they handed him, and fashioned it with an engraving tool, and made it a molten calf; and they said, “These are your deities, Israel [God prevails], which brought you up out of the land of Egypt [Abode of slavery].”
5 När Aron såg detta, byggde han ett altare åt honom. Och Aron lät utropa och säga: "I morgon bliver en HERRENS högtid."
When Aaron [Light-bringer] saw this, he built an altar before it; and Aaron [Light-bringer] made a proclamation, and said, “Tomorrow shall be a feast to Adonai.”
6 Dagen därefter stodo de bittida upp och offrade brännoffer och buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till att leka.
They rose up early on the next day, and offered burnt offerings, and brought peace offerings; and the people sat down to eat and to drink, and rose up to pray.
7 Då sade HERREN till Mose: "Gå ditned, ty ditt folk, som du har fört upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad fördärvligt är.
Adonai spoke to Moses [Drawn out], “Go, get down; for your people, who you brought up out of the land of Egypt [Abode of slavery], have corrupted themselves!
8 De hava redan vikit av ifrån den väg som jag bjöd dem gå; de hava gjort sig en gjuten kalv. Den hava de tillbett, åt den hava de offrat, och sagt: 'Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land."
They have turned aside quickly out of the way which I enjoined them. They have made themselves a molten calf, and have worshiped it, and have sacrificed to it, and said, ‘These are your deities, Israel [God prevails], which brought you up out of the land of Egypt [Abode of slavery].’”
9 Och HERREN sade ytterligare till Mose: "Jag ser att detta folk är ett hårdnackat folk.
Adonai said to Moses [Drawn out], “I have seen these people, and behold, they are a stiff-necked people.
10 Så låt mig nu vara, på det att min vrede må brinna mot dem, och på det att jag må förgöra dem; dig vill jag sedan göra till ett stort folk."
Now therefore leave me alone, that my wrath may burn hot against them, and that I may consume them; and I will make of you a great nation.”
11 Men Mose bönföll inför HERREN, sin Gud, och sade: "HERRE, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och stark hand har fört ut ur Egyptens land?
Moses [Drawn out] begged Adonai his God, and said, “Adonai, why does your wrath burn hot against your people, that you have brought out of the land of Egypt [Abode of slavery] with great power and with a mighty hand?
12 Varför skulle egyptierna få säga: 'Till deras olycka har han fört dem ut, till att dräpa dem bland bergen och förgöra dem från jorden'? Vänd dig ifrån din vredes glöd, och ångra det onda du nu har i sinnet mot ditt folk.
Why should the Egyptians [people from Abode of slavery] speak, saying, ‘He brought them out for evil, to kill them in the mountains, and to consume them from the surface of the earth?’ Turn from your fierce wrath, and teshuvah ·turn repent· of this evil against your people.
13 Tänk på Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, åt vilka du med ed vid dig själv har givit det löftet: 'Jag skall göra eder säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och hela det land som jag har talat om skall jag giva åt eder säd, och de skola få det till evärdlig arvedel.'"
Remember Abraham [Father of a multitude], Isaac [Laughter], and Israel [God prevails], your servants, to whom you swore by your own self, and said to them, ‘I will multiply your offspring as the stars of the sky, and all this land that I have spoken of I will give to your offspring, and they shall inherit it forever.’”
14 Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.
Adonai changed his mind concerning the disaster which he planned for his people.
15 Och Mose vände sig om och steg ned från berget, och han hade med sig vittnesbördets två tavlor. Och på tavlornas båda sidor var skrivet både på den ena sidan och på den andra var skrivet.
Moses [Drawn out] turned, and went down from the mountain, with the two tablets of the testimony in his hand; tablets that were written on both their sides; on the one side and on the other they were written.
16 Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.
The tablets were the work of God, and the writing was the writing of God, engraved on the tables.
17 När Josua nu hörde huru folket skriade, sade han till Mose: "Krigsrop höres i lägret."
When Joshua [Yah Salvation] sh'ma ·heard obeyed· the noise of the people as they shouted, he said to Moses [Drawn out], “There is the noise of war in the camp.”
18 Men han svarade: "Det är varken segerrop som höres, ej heller är det ett ropande såsom efter nederlag; det är sång jag hör."
He said, “It is not the voice of those who shout for victory. It is not the voice of those who cry for being overcome; but the noise of those who sing that I sh'ma ·hear obey·.”
19 När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, upptändes hans vrede, och han kastade tavlorna ifrån sig och slog sönder dem nedanför berget.
As soon as he came near to the camp, he saw the calf and the dancing. Then Moses [Drawn out]’ anger grew hot, and he threw the tablets out of his hands, and broke them beneath the mountain.
20 Sedan tog han kalven som de hade gjort, och brände den i eld och krossade den till stoft; detta strödde han i vattnet och gav det åt Israels barn att dricka.
He took the calf which they had made, and burned it with fire, ground it to powder, and scattered it on the water, and made the children of Israel [God prevails] drink of it.
21 Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att begå en så stor synd?"
Moses [Drawn out] said to Aaron [Light-bringer], “What did these people do to you, that you have brought a great cause for sacrifice for sin ·missing the goal· on them?”
22 Aron svarade: "Min herres vrede må icke upptändas; du vet själv att detta folk är ont.
Aaron [Light-bringer] said, “Don’t let the anger of my lord grow hot. You know the people, that they are set on evil.
23 De sade till mig: 'Gör oss en gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land.'
For they said to me, ‘Make us deities to lead us; for this Moses [Drawn out], the man who brought us up out of the land of Egypt [Abode of slavery], we don’t know what has become of him.’
24 Då sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de gåvo det åt mig. Och jag kastade det i elden, och så kom kalven till."
I said to them, ‘Whoever has any gold, let them take it off:’ so they gave it to me; and I threw it into the fire, and out came this calf.”
25 Då nu Mose såg att folket var lössläppt, eftersom Aron, till skadeglädje för deras fiender, hade släppt dem lösa,
When Moses [Drawn out] saw that the people had broken loose, (for Aaron [Light-bringer] had let them loose for a derision among their enemies),
26 ställde han sig i porten till lägret och ropade: "Var och en som hör HERREN till komme hit till mig." Då församlade sig till honom alla Levi barn.
then Moses [Drawn out] stood in the gate of the camp, and said, “Whoever is on Adonai’s side, come to me!” All the sons of Levi [United with] gathered themselves together to him.
27 Och han sade till dem: "Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände.
He said to them, “Adonai says, the God of Israel [God prevails], ‘Every man put his sword on his thigh, and go back and forth from gate to gate throughout the camp, and every man kill his brother, and every man his companion, and every man his neighbor.’”
28 Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män.
The sons of Levi [United with] did according to the word of Moses [Drawn out]: and there fell of the people that day about three thousand men.
29 Och Mose sade: "Eftersom I nu haven stått emot edra egna söner och bröder, mån I i dag taga handfyllning till HERRENS tjänst, för att välsignelse i dag må komma över eder."
Moses [Drawn out] said, “Consecrate yourselves today to Adonai, yes, every man against his son, and against his brother; that he may give you a blessing today.”
30 Dagen därefter sade Mose till folket: "I haven begått en stor synd. Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan bringa försoning för eder synd."
On the next day, Moses [Drawn out] said to the people, “You have sinned ·deviated (from the standard goal)· a great cause for sacrifice for sin ·missing the goal·. Now I will go up to Adonai. Perhaps I shall make atonement for your habitual sin ·missing the mark·.”
31 Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: "Ack, detta folk har begått en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld.
Moses [Drawn out] teshuvah ·completely returned· to Adonai, and said, “Oh, this people have sinned a great cause for sacrifice for sin ·missing the goal·, and have made themselves deities of gold.
32 Men förlåt dem nu deras synd; varom icke, så utplåna mig ur boken som du skriver i."
Yet now, if you will, forgive their habitual sin ·missing the mark·— and if not, please blot me out of your book which you have written.”
33 Men HERREN svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok.
Adonai said to Moses [Drawn out], “Whoever has sinned ·deviated (from the standard goal)· against me, him will I blot out of my book.
34 Gå nu och för folket dit jag har sagt dig; se, min ängel skall gå framför dig. Men när min hemsökelses dag kommer, skall jag på dem hemsöka deras synd."
Now go, lead the people to the place of which I have spoken to you. Behold, my angel shall go before you. Nevertheless in the day when I punish, I will punish them for their habitual sin ·missing the mark·.”
35 Så straffade HERREN folket, därför att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.
Adonai struck the people, because they made the calf, which Aaron [Light-bringer] made.
