2 Mosebok 2
1 Och en man av Levis hus gick åstad och tog till hustru Levis dotter.
And there went a man of the house of Levi, and married a daughter of Levi.
2 Och hustrun blev havande och födde en son. Och hon såg att det var ett vackert barn och dolde honom i tre månader.
And the woman conceived, and bore a son: and when she saw him that he was a beautiful child, she hid him three months.
3 Men när hon icke längre kunde dölja honom, tog hon en kista av rör, beströk den med jordbeck och tjära och lade barnet däri och satte den så i vassen vid stranden av Nilfloden.
And when she could no longer hide him, she took for him an ark of bulrushes, and daubed it with slime and with pitch, and put the child in it; and she laid it in the flags by the river’s brink.
4 Och hans syster ställde sig ett stycke därifrån, för att se huru det skulle gå med honom.
And his sister stood afar off, to know what would be done to him.
5 Och Faraos dotter kom ned till floden för att bada, och hennes tärnor gingo utmed floden. När hon nu fick se kistan i vassen, sände hon sin tjänarinna dit och lät hämta den till sig.
And the daughter of Pharaoh came down to wash herself at the river; and her maidens walked along by the river’s side; and when she saw the ark among the flags, she sent her maid to fetch it.
6 Och när hon öppnade den, fick hon se barnet och såg att det var en gosse, och han grät. Då ömkade hon sig över honom och sade: "Detta är ett av de hebreiska barnen."
And when she had opened it, she saw the child: and, behold, the babe wept. And she had compassion on him, and said, This is one of the Hebrews’ children.
7 Men hans syster frågade Faraos dotter: "Vill du att jag skall gå och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet åt dig?"
Then said his sister to Pharaoh’s daughter, Shall I go and call to thee a nurse of the Hebrew women, that she may nurse the child for thee?
8 Faraos dotter svarade henne: "Ja, gå." Då gick flickan och kallade dit barnets moder.
And Pharaoh’s daughter said to her, Go. And the maid went and called the child’s mother.
9 Och Faraos dotter sade till henne: "Tag detta barn med dig, och amma upp det åt mig, så vill jag giva dig lön därför." Och kvinnan tog barnet och ammade upp det.
And Pharaoh’s daughter said to her, Take this child away, and nurse it for me, and I will give thee thy wages. And the woman took the child, and nursed him.
10 När sedan gossen hade vuxit upp; förde hon honom till Faraos dotter, och denna upptog honom såsom sin son och gav honom namnet Mose, "ty", sade hon, "ur vattnet har jag dragit upp honom".
And the child grew, and she brought him to Pharaoh’s daughter, and he became her son. And she called his name Moses: and she said, Because I drew him out of the water.
11 På den tiden hände sig att Mose, sedan han hade blivit stor, gick ut till sina bröder och såg på deras trälarbete. Och han fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans bröder.
And it came to pass in those days, when Moses was grown, that he went out to his brethren, and looked on their burdens: and he saw an Egyptian smiting an Hebrew, one of his brethren.
12 då vände han sig åt alla sidor, och när han såg att ingen annan människa fanns där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.
And he looked this way and that way, and when he saw that there was no man, he slew the Egyptian, and hid him in the sand.
13 Dagen därefter gick han åter ut och fick då se två hebreiska män träta med varandra. Då sade han till den som gjorde orätt: "Skall du slå din landsman?"
And when he went out the second day, behold, two men of the Hebrews strove together: and he said to him that did the wrong, Why smitest thou thy companion?
14 Han svarade: "Vem har satt dig till hövding och domare över oss? Vill du dräpa mig, såsom du dräpte egyptiern?" Då blev Mose förskräckt och tänkte: "Så har då saken blivit känd."
And he said, Who made thee a prince and a judge over us? intendest thou to kill me, as thou didst kill the Egyptian? And Moses feared, and said, Surely this thing is known.
15 Också fick Farao höra om denna sak och ville dräpa Mose. Men Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land; där satte han sig vid en brunn.
Now when Pharaoh heard this thing, he sought to slay Moses. But Moses fled from the face of Pharaoh, and dwelt in the land of Midian: and he sat down by a well.
16 Och prästen i Midjan hade sju döttrar. Dessa kommo nu för att hämta upp vatten och skulle fylla hoarna för att vattna sin faders får.
Now the priest of Midian had seven daughters: and they came and drew water, and filled the troughs to water their father’s flock.
17 Då kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp och hjälpte dem och vattnade deras får.
And the shepherds came and drove them away: but Moses stood up and helped them, and watered their flock.
18 När de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: "Varför kommen I så snart hem i dag?"
And when they came to Reuel their father, he said, How is it that ye are come so soon to day?
19 De svarade: "En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna; därtill hämtade han upp vatten åt oss och vattnade fåren."
And they said, An Egyptian delivered us from the hand of the shepherds, and also drew water enough for us, and watered the flock.
20 Då sade han till sina döttrar: "Var är han då? Varför läten I mannen bliva kvar där? Inbjuden honom att komma och äta med oss".
And he said to his daughters, And where is he? why is it that ye have left the man? call him, that he may eat bread.
21 Och Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, och denne gav åt Mose sin dotter Sippora till hustru.
And Moses was content to dwell with the man: and he gave Moses Zipporah his daughter.
22 Hon födde en son, och han gav honom namnet Gersom, "ty", sade han, "jag är en främling i ett land som icke är mitt".
And she bore him a son, and he called his name Gershom: for he said, I have been a stranger in a strange land.
23 Så förflöt en lång tid, och därunder dog konungen i Egypten. Men Israels barn suckade över sin träldom och klagade; och deras rop över träldomen steg upp till Gud.
And it came to pass in process of time, that the king of Egypt died: and the children of Israel sighed by reason of the bondage, and they cried, and their cry came up to God by reason of the bondage.
24 Och Gud hörde deras jämmer, och Gud tänkte på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.
And God heard their groaning, and God remembered his covenant with Abraham, with Isaac, and with Jacob.
25 Och Gud såg till Israels barn, och Gud lät sig vårda om dem.
And God looked upon the children of Israel, and God took notice of them.
