2 Mosebok 16

1 Därefter bröt Israels barns hela menighet upp från Elim och kom till öknen Sin, mellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egyptens land.

Elim akon'in Israel mipi akitol uvin Sin kiti gammang lam hichu Elim le Sinai molsang kahlah ahiye. Hiche mun chu Egypt gamsung'a konna ahungpotdoh kal'u lhani alhing tan, hiche lhasung nisom le ninga lhinin ahunglhung taovin ahi.

2 Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i öknen;

Hiche mun jeng ajong chun Isreal mite Mose le Aaron heng'a aphunchil taovin ahi.

3 Israels barn sade till dem: "Ack att vi hade fått dö för HERRENS hand i Egyptens land, där vi sutto vid köttgrytorna och hade mat nog att äta! Men I haven fört oss hitut i öknen för att låta hela denna hop dö av hunger."

Ama hon aseiyun, “Kada tangei uve! Egypt gamsunga kana um laiyun saneh ding hihen changlhah hijong le adimlha jeng jin, tun nangman hiche gamthip noiya hi kelthohsah'a thi gam sah ding nei got u hitam,” atiuve.

4 Då sade HERREN till Mose: "Se, jag vill låta bröd från himmelen regna åt eder. Och folket skall gå ut och samla för var dag så mycket som behöves. Så skall jag sätta dem på prov, för att se om de vilja vandra efter min lag eller icke.

Chuin Pakaiyin Mose heng'a aseijin, “Vetan! Vanna konna keiman nangma ann kahinpeh ding nahiye. Nisih niseh'a aneh diu adeichannu agakilo ding'u ahi. Keiman amaho kapatep ding ahiuve, ajeh chu kathu angai nah uvem.”

5 Och när de på den sjätte dagen tillreda vad de hava fört hem, skall det vara dubbelt mot vad de eljest för var dag samla in."

“Nigup lhinni teng keiman aneh khopset diuva an'neh kahin pehding ahiuve, hichu anehkhopset diu ajatnia tam hiding ahi.”

6 Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: "I afton skolen I förnimma att det är HERREN som har fört eder ut ur Egyptens land,

Chuin Mose le Aaron'injong Israel mite heng'a aseipeh lhon tan, “Nilhah lam teng na hetdoh ding'u ahiye, ajeh chu koiham Egypt gamsung'a konna nahin puidoh paochu,” atipeh lhon tai.

7 och i morgon skolen I se HERRENS härlighet, HERREN har nämligen hört huru I knorren mot honom. Ty vad äro vi, att I knorren mot oss?"

“Chule jingkah lamteng Pakai loupina namudiu ahi, ajeh chu nangho nakiphin nau awgin Aman ajasoh tai, hichu Amadia doumah um ahin, hichu keini chung'a doumah naneijin phun hihhel un, ati lhon'e.”

8 Och Mose sade ytterligare: "Detta skall ske därigenom att HERREN i afton giver eder kött att äta, och i morgon bröd att mätta eder med då nu HERREN har hört huru I knorren mot honom. Ty vad äro vi? Det är icke mot oss I knorren, utan mot HERREN."

Mose'n asei aseikit in, “Pakaiyin nilhah lamma naneh diu sa nahin peh diu, jingkah lama naneh diu changlhah nahin peh diu ahi, ajeh chu Pakaiyin nangho na phunchel uva ama douna thu na seinau aja soh tai. Keini a kon ipijeh'a na kiphin'nu ham? Henge, na phunchel nau chu keini douna hilouvin, Pathen douna ahijoi,” ati lhonne.

9 Och Mose sade till Aron: "Säg till Israels barns hela menighet Träden fram inför HERREN, ty han har hört huru I knorren."

Chuin Mose'n jong Aaron heng'a aseijin, “Israel mite jouse heng'a seipeh tem in: Nangma cheh Pakai angsung'a kipe lut uvin, ajeh chu Aman nang ho phunchel na ajahsoh ahi tai, tin seiyin,” ati.

10 När sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, vände de sig mot öknen, och se, då visade sig HERRENS härlighet i molnskyn.

Aaron'injong Isreal mite jouse heng'a aseiyin ahile, amahon gammang lah chu avel le jeng tauvin ahi. Amahon Pathen loupina thil chu vanlam'a amu tauvin ahi.

11 Och HERREN talade till Mose och sade:

Chu in Pakaiyin Mose heng'a asei jin,

12 "Jag har hört huru Israels barn knorra. Tala till dem och säg: Vid aftontiden skolen I få kött att äta och i morgon skolen I få bröd att mätta eder med; så skolen I förnimma att jag är HERREN, eder Gud."

“Keiman Israel mite phunchelna ka jahsoh tan ahi. Tun nangman aheng uvah seijin, nilhah lamteng naneh diuva sa ka hin peh ding na hiuvin chule jingkah lamteng naneh diuva changlhah kahin peh ding na hiuve. Chuteng nanghon keima hi na-Pakai u-leh Na-Pathen'u kahi na hetdoh ding'u ahi,” ati.

13 Och om aftonen kommo vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg dagg fallen runt omkring lägret.

Hiche nilhah lam chun vamimte ahung kitol tauvin ahile ngahmun chu alo dimlha jeng tauve. Jingkah khovah machun ngahmun kim vel lah jouse chu daitwi jin ana chup in ahi.

14 Och när daggen som hade fallit gick bort, se, då låg över öknen på jorden något fint, såsom fjäll, något fint, likt rimfrost.

Chuin daitwi hochu ahung kihoh dohtan ahile, gammang lah akon chun thilpha tah khat alomlom chan ahung umtan, hichu abeh beh'a kigol'in anaum in ahi.

15 När Israels barn sågo detta, frågade de varandra: "Vad är det?" Ty de visste icke vad det var. Men Mose sade till dem: "Detta är brödet som HERREN har givit eder till föda.

Israel miten jong hichu ahinmudoh taovin ahile, amaho akidong tochheh un, “hiche khu ipi ahidem?” amahon ipi ahichu ahedoh jou pouvin ahile. Chu in Mose'n ahil chen un, “Hiche hi nehding'a Pakaiyin napeh uvah ahi,” ati.

16 Och så har HERREN bjudit: Samlen därav, var och en så mycket han behöver till mat; en gomer på var person skolen I taga, efter antalet av edert husfolk, var och en åt så många som han har i sitt tält."

“Hicheng hi Pakaiyin aseije: Nangma insung cheh'in naneh khopset diu kilah unlang, chule mikhat'in vamim jatnia tamjo napon buh sung uvah kichoi lut un,” ati.

17 Och Israels barn gjorde så, och den ene samlade mer, den andre mindre.

Pakaiyin athupeh bang'in Israel mite'n jong abol tauvin ahi, kimkhat in tampi a kichoi jun, akim khatma chun achoi khambep cheh aki choi uve.

18 Men när de mätte upp det med gomer-mått, hade den som hade samlat mycket intet till överlopps, och de som hade samlat litet, honom fattades intet; var och en hade så mycket samlat, som han behövde till mat.

Ahinlah Omer dimkhat cheh atetoh uvin ahileh, tamtah hinkilah ho ahin chule ama ding khambep hin kilah ho jong hiti chun, kitam lah chom leh kilhom lah chom um louvin; abonchauvin kitoh chat chat'in akihom uvin aki choiyuve.

19 Och Mose sade till dem: "Ingen må behålla något kvar härav till i morgon.

Chuin Mose'n aheng uvah aseiyin, “Jingkah khovah lhah channa ahelsi cha jeng jong na koi loudiu ahi,” ati.

20 Men de lydde icke Mose, utan somliga behöllo något därav kvar till följande morgon. Då växte maskar däri, och det blev illaluktande. Och Mose blev förtörnad på dem.

Kimkhat chun a ngaisah pouvin changlhah aneh moh uchu jingkah lam chan in akoi jun ahile, chang lhah akoi den hou chu thaan achu tan a uilha gam tai, Mose jong ama ho chung'a chun a lungpha mo tan ahi.

21 Så samlade de därav var morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.

Jingkah sih'in Mipiho chun aneh khop cheh diu changlhah chu aga kilo jiuvin, nisa ahungsat doh teng levang changlhah hochu ajunmang jitan ahi.

22 På den sjätte dagen hade de samlat dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Och menighetens hövdingar kommo alla och omtalade detta för Mose.

Nigup lhinni teng le changlhah chu achan jatbep cheh diuvin akilo jiuvin, hitia abol'u toh kilhon chun khompi lamkai ho ahung uvin Mose heng'a asei jiuvin ahi.

23 Då sade han till dem: "Detta är efter HERRENS ord; i morgon är sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baken nu vad I viljen baka, och koken vad I viljen koka, men allt som är till överlopps skolen I ställa i förvar hos eder till i morgon."

Aman aheng uvah aseiyin, “Pakaiyin hiti hin aseije: Jing nikho teng nangho nakicholdo diu ahi, ajeh chu Pakaiya dia Sabbath nikho theng ahi. Changlhah na kisem theijat channu tunin kisem unlang, hiche hochu jinglam'a ding jong kikoi doh taovin,” ati.

24 Och de ställde det i förvar till följande morgon, såsom Mose hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom mask däri.

Mose'n athupeh bang'un, changlhah phabep chu achom in jingkah khovah chan in akoi jun ahi. Jingkah'in changlhah hochu ima ati tapon than jong chu louvin hoitah'in ana um'e.

25 Och Mose sade: "Äten det i dag, ty i dag är HERRENS sabbat; i dag skolen I intet finna på marken.

Mose'n aseijin, “Hiche changlhah hi tunin neuvin, ajeh chu tunikho hi Pakaiya dia Sabbath ahi. Ajeh chu tol lhamma chang lhah umlou ding ahiye,” ati.

26 I sex dagar skolen I samla därav, men på sjunde dagen är sabbat; då skall intet vara att finna."

Nigup sung'a changlhah na kilo cheh diu, ni sagi niteng nalo thei lou ding'u ahiye,” ati.

27 Likväl gingo några av folket på den sjunde dagen ut för att samla, men de funno intet.

Kim khat chu Sabbath nikhon changlhah kilo din acheuvin, hinlah changlhah khat jeng cha jong amu tapouve.

28 Då sade HERREN till Mose: "Huru länge viljen I vara motsträviga och icke hålla mina bud och lagar?

Pakaiyin Mose heng'a aseijin, “hiche mite hin itih chan kathu peh apalkeh diu hitam?

29 Se, HERREN har givit eder sabbaten; därför giver han eder på den sjätte dagen bröd för två dagar. Så stannen då hemma, var och en hos sig; ingen må gå hemifrån på den sjunde dagen."

“Amahon ageldoh diu chu Sabbath nikho hi Pakaiya akon ahin Aman eipeh'u ahiye. Hijeh achu Pakajin nigup sung'in changlhah neh ding na peuvin, nigup lhinni man nini sung'a neh ding changlhah na peuve. Nalah uva koi hijong leu chun naum na cheh uva umthim beh jeng uvin lang,’ nisagi lhinni teng koima cha achenna munna konin pamlama potda jeng tahen,” ati.

30 Alltså höll folket sabbat på den sjunde dagen.

Nisagi lhin ni leh na boncha uvin ima ne louvin a kicholdo tauvin ahi.

31 Och Israels barn kallade det manna. Och det liknade korianderfrö, det var vitt, och det smakade såsom semla med honung.

Israel miten chang lhah chu Manna asah tauvin ahi. Hichu muchi mu tabang bang ahin, atwi dan jong khoiju ta bang ahiye.

32 Och Mose sade: "Så har HERREN bjudit: En gomer härav skall förvaras åt edra efterkommande, för att de må se det bröd som jag gav eder att äta i öknen, när jag förde eder ut ur Egyptens land.

Mose'n asei in, “Pakai thupeh chu hiche hi ahiye: “Nakhang lhumkei uva umjing ding in Manna ki hamdoh cheh uvin, hichu nakhang lhumkei uva mite hon Egypt gamsung'a konna ka hinpui uva gammang thip lah'a Manna'a kahin vah nao ahidan ahetdoh thei ding'u ahi,” ati.

33 Och Mose sade till Aron: "Tag ett kärl och lägg däri en gomer manna, och ställ det inför HERREN till att förvaras åt edra efterkommande."

Mose'n jong Aaron heng'a aseijin, “Belneo khat latem'in asung'a chun Manna phabep khat khum'in. Hichu akhang akhang'a umjing dia Pakai ansung'a nagakoi ding ahi,” ati.

34 Då gjorde man såsom HERREN hade bjudit Mose, och Aron ställde det framför vittnesbördet till att förvaras.

Pakaiyin Mose athupeh bang'in Aaron in jong aboltan ahi. Pakai angsunga akhang akhang'a het tohsah'a pang ding'in kitepna thingkong maiya chun akoi tan ahi.

35 Och Israels barn åto manna i fyrtio år, till dess de kommo till bebott land; de åto manna, till dess de kommo till gränsen av Kanaans land. --

Israel mite'n jong achenna diu mun ahin phah kahseo vin, kum somli sung sen Manna jeng ahin neuvin, Canaan gam ahung lhun kahse uva ding'in Manna jeng chu ahin ne tauvin ahi.

36 En gomer är tiondedelen av en efa.

Manna Omer dimkhat chu Ephah khatseh hopsomma hop khat toh aki bang in ahi.