2 Mosebok 15
1 Då sjöngo Mose och Israels barn denna lovsång till HERRENS ära; de sade: "Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty högt är han upphöjd. Häst och man störtade han i havet.
Chuin Mose le Israel mite'n Pakai avahchoijun la asa uve: “Keiman Pakai vahchoila ka sah ding, ajeh chu aman loupitah in gal ajou tai; sakol ahin achung toupa Pakaiyin Twikhang len lailunga aseplut tan ahi.”
2 HERREN är min starkhet och min lovsång, Och han blev mig till frälsning. Han är min Gud, jag vill ära honom, min faders Gud, jag vill upphöja honom.
“Pakai hi kei dinga, ka thahat nale ka vahchoi ding'a lomtah ahi; ajeh chu aman galjona eipetai.” Amahi ka Pathen, ka vahchoi ding ahi, chule kapau Pathen ahin, choiat ding'a lom Ama bou ahi!
3 HERREN är en stridsman, 'HERREN' är hans namn.
“Pakai hi galhattah ahin, ajeh chu amin jong Yaweh ahiye!”.
4 Faraos vagnar och härsmakt kastade han i havet, hans utvalda kämpar dränktes i Röda havet.
“Pharaoh kangtalai jouse le agalsat jouse, Pakaiyin Twikhang len lailunga asep lut tauvin; Pharaoh deitum le alhen tumho abonchauvin Twikhanglen san dunga aseplut gamtauvin ahi”.
5 De övertäcktes av vattenmassor, sjönko i djupet såsom stenar.
“Twikhanglen kinong in achup gamsoh heljing uvin; abonchaovin songtum bangin Twinoi lamma a lhalhum gam tauve.”
6 Din högra hand, HERRE, du härlige och starke, din högra hand, HERRE, krossar fienden.
“O Pakai nakhut jetlam hi loupe le thahat chungnung ahi. Melmate jeng jong a sugam hel tan ahi.”
7 Genom din stora höghet slår du ned dina motståndare; du släpper lös din förgrymmelse, den förtär dem såsom strå.
“Na lalna leh na loupina jal in na melmate naleh khup jing e, Nalunghan na nasatah in nahin tahlang jitan ahile; abonchauvin meiyin changpol akah vamkei bang'in a kavam soh hel tauve.”
8 För en fnysning av din näsa uppdämdes vattnen, böljorna reste sig och samlades hög, vattenmassorna stelnade i havets djup.
“Nangma husan akonin twipi kinong jeng jong alhuh den in ahile atang jeng tai! Chule twikhanglen lailung'a twi kitangjong chu ale chupsoh heljeng in ahi.”
9 Fienden sade: 'Jag vill förfölja dem, hinna upp dem, jag vill utskifta byte, släcka min hämnd på dem; jag vill draga ut mitt svärd, min hand skall förgöra dem.'
“Chuin Melmapa chun hitin aseiye, keiman anung ka del ding ka phah tei ding ahi. Thil kiladoh kale lah ding chule ka deichat bangtah'a kakile lah ding ahiye; kachem jam ka sadoh ding, abonchauva kasat chap jeng ding ahiuve.”
10 Du andades på dem, då övertäckte dem havet; de sjönko såsom bly i de väldiga vattnen.
“Ahinlah nangman na haikhum in ahile, abonchauvin twikhanglen in a chup tauve. Twipi hattah lailung'a alhum gam tauvin ahi.
11 Vilken bland gudar liknar dig, HERRE? Vem är dig lik, du härlige och helige, du fruktansvärde och högtlovade, du som gör under?
“O Pakai, Pathen dangho jouse lah jeng'a jong koi macha nang kal lhah aumpon, amaho chu imacha toh'a kite thei deh pouvin, nangma kala koima cha thenna chang ding aum hih e. Loupi na leh tijat umtah'a thilbola koiham?”
12 Du räckte ut din högra hand, då uppslukades de av jorden.
“Nangman nakhut jetlam najahdoh in ahile, hichun leiset'a melmate avallhum gam tauve.”
13 Men du ledde med din nåd det folk du hade förlossat, du förde dem med din makt till din heliga boning.
Na lungsetna long louvin, na lhatdohsa mite aumpi jing in ahi. Na chena mun geijin namite nahin puilhung tai.”
14 Folken hörde det och måste då darra, av ångest grepos Filisteens inbyggare.
“Mitin vaipin hichu ahin jasoh tauvin ahile; Philistine gamsung'a cheng jouse din nat hesoh achang tauve.”
15 Då förskräcktes Edoms furstar, Moabs hövdingar grepos av bävan, alla Kanaans inbyggare försmälte av ångest.
“Edom gamsung'a lamkai kitiphot alung thomlhao gamtan; Moab gamma lamkai jouse jong aki thing soh hel tauve. Canaaan gam'a cheng jouse jong alung thoi gamta uve.”
16 Ja, över dem faller förskräckelse och fruktan; för din arms väldighet stå de såsom förstenade, medan ditt folk tågar fram, o HERRE medan det tågar fram, det folk du har förvärvat.
17 Du för dem in och planterar dem på din arvedels berg, på den plats, o HERRE, som du har gjort till din boning, i den helgedom, Herre, som dina händer hava berett.
“Nangman namite nahin puilut ding nangma molsang chungvum a chu na tundoh ding ahiye; ajeh chu nangman hiche laimun chu na chenna dinga na tundoh sa ahi tai, O Pakai nangman mun theng laijeng jong chu na khut te nia na tundoh ahi tai, ati.”
18 HERREN är konung alltid och evinnerligen!"
“Pakai hi tonsot tonsot'a chung nung chang ahi tai!”
19 Ty när Faraos hästar med hans vagnar och ryttare hade kommit ned i havet, lät HERREN havets vatten vända tillbaka och komma över dem, sedan Israels barn på torr mark hade gått mitt igenom havet.
Ajeh chu Pharaoh sakol kangtalai jouse twikhanglen lailung'a atol lut in, Pakai thahat chun achungvum uvah twikhangklen chu alechup sah gam ahitai. Ahinlah Israel chate abonchauvin twi-khanglen lailung tolgo lah achun akijot galkai sah tauvin ahi.
20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna följde efter henne med pukor och dans.
Chuin Aaron a sopinu, themgao Miriam akhut'a khutbeh khat chu akilah in, numeija kaijousen amanu nung chu ajui tauvin, khutbeh jaonan apotdoh uvin alam uve.
21 Och Mirjam sjöng för dem: "Sjungen till HERRENS ära, ty högt är han upphöjd. Häst och man störtade han i havet."
Chule Miriam chun hiche jaila hi a-oijin ahi: “Pakai vahchoila sa'u hite, Aman loupitah'in gal asat'in ajou tai; sakol chung'a toupa jeng jong twikhang len lailung'a aleh khup jeng tai.”
22 Därefter lät Mose israeliterna bryta upp från Röda havet, och de drogo ut i öknen Sur; och tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten.
Mose'n jong twikhanglen San akon'in Israelte chu ahin pui nalaijun, chuin Shur kiti neldi gam'a akitol lut tauvin ahi. twidon ding thei louvin nithum sung'in akitol tauve.
23 Så kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara, ty det var bittert. Därav fick stället namnet Mara.
Marah mun ahung geitauvin ahile hiche mun'na twi chu akha'n don thei ahi tapoi. Hijeh chun hichelai munchu Marah asah tauvin ahi (hichu akha tina ahi).
24 Då knorrade folket emot Mose och sade: "Vad skola vi dricka?"
Chuin mipi Mose chung'a aphunchel gamtaovin hiti hin aseyuve, “Ipi kadon diuva hitam?”
25 Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst slags trä, som han kastade i vattnet, och så blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov.
Mose jong Pakai lamsang in kap pum in atao tai. Pakaiyin thing lhon neokhat avetsah in hichu asat doh'in twi lah chu akho lut'a ahile twi chu donthei ahung sohdoh tan ahi. Chuin Pakaiyin hiche Marah munna chun Israelte ding in chonna dan khat a sempeh'in Ama'a akitah jing na diuvin jong hilchetna aneijin ahi.
26 Han sade: "Om du hör HERRENS, din Guds, röst och gör vad rätt är i hans ögon och lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, så skall jag icke lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är HERREN, din läkare."
“Aman hiti hin aseije, “Nangman ching thei tah'in na Pakai na Pathen thusei ngaijin, Ama mitmu'a thudih jeng'a na chon ding, a thupeh jouse na nit ding, hi tia chu Egypt mite chung'a gamna hoise ka lan sah chu nangho chung'a ka lansah louhel ding ahiye, ajeh chu keima nadamsah na Pakai chu kahi,” ati.
27 Sedan kommo de till Elim; där funnos tolv vattenkällor och sjuttio palmträd. Och de lägrade sig där vid vattnet.
Marah mun adalhah phat'uvin Israel mite jong Elim kiti twiko somleni putdoh namun tom-thing somsagi kenna munna twipang achun ngahmun akisem tauvin ahi.
