2 Mosebok 13

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

Ra Anumzamo'a Mosesena amanage huno asmi'ne,

2 "Helga åt mig allt förstfött, allt hos Israels barn, som öppnar moderlivet, evad det är människor eller boskap; mig tillhör det.

Israeli vahe'mota mika tmagonesa ne' mofavrene, mika zagagafa timimo'zama ese anenta'ma kase zmantesiana, azeri otage hanageno, Nagrike su'za manigahaze.

3 Och Mose sade till folket: "Kommen ihåg denna dag, på vilken I haven dragit ut ur Egypten, ur träldomshuset; ty med stark hand har HERREN fört eder ut därifrån. Fördenskull må intet syrat ätas.

Anante Mosese'a amanage huno veara zamasmi'ne, kazokzo eri'zama e'nerita kinama hutma Isipi mopare mani'nazareti'ma atiramita e'naza knagura tmagera okaniho. Na'ankure Ra Anumzamo'ma hanavenentake azanu Isipitira tamavre fegu'a atre'negu, antahimita zore bretia onegahaze.

4 På denna dag i månaden Abib dragen I nu ut.

Ese ikamofona (Abibie) amana knare tamagra atretma vugahaze.

5 Och när HERREN låter dig komma in i kananéernas, hetiternas, amoréernas, hivéernas och jebuséernas land, som han med ed har lovat dina fäder att giva dig, ett land som flyter av mjölk och honung, då skall du hålla denna gudstjänst i denna månad:

Ra Anumzamo'ma tmagehe'mokizmima huvempa huzmanteno, amirine, tumerimo'ma avite'nea mopama Kenani vahe'mokizmi mopane, Hiti vahe'mokizmi mopane, Amori vahe'mopama, Hivi vahe'mokizmi mopama tamigahuema hu'nea mopare'ma tamavreno vanigeta, kafugu kafugura ana knagura nentahita musenkase hiho.

6 I sju dagar skall du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen skall hållas en HERRENS högtid.

Hagi 7ni'a zagemofo agu'afina zo-ore bretige neta nevinkeno, 7ni knarera uhanatina ne'za trohuta neneta, Ra Anumzamofona monora huntegahaze.

7 Under de sju dagarna skall man äta osyrat bröd; intet syrat skall man se hos dig, ej heller skall man se någon surdeg hos dig, i hela ditt land.

Zo-ore bretia ana 7ni'a zage knamofo agu'afinke neta vugahaze. Hagi ana knafina, zisti ante bretia nontimifine, kumapine non tva'ontamirera onteho.

8 Och du skall på den dagen berätta för din son och säga: 'Sådant gör jag av tacksamhet för vad HERREN gjorde med mig, när jag drog ut ur Egypten.'

Hanki kafune kafunena ama ana knarera mofavretimia amanage hutma zmasmiho, Ra Anumzamo'ma Isipi mopare kina huta mani'nonkeno tavreno e'nea knagura antahimita musenkase nehune huta zmasmiho.

9 Och det skall vara för dig såsom ett tecken på din hand och såsom ett påminnelsemärke på din panna, för att HERRENS lag må vara i din mun; ty med stark hand har HERREN fört dig ut ur Egypten.

Ama ana knamo'a tamazante'ene kokovite'ena avame'za me'nena, tamagera okanitma tamagesa nentahinkeno, Ra Anumzamofo kasegemo'a tamagipi meno. Na'ankure Ra Anumzamo'a tusi'a hanavenentake azanu Isipitira tamavreno atirami'ne.

10 Och denna stadga skall du hålla på bestämd tid, år efter år.

E'ina hu'negu mika kafune kafune ama knama ne-ena, huhampriteneta ne'za kreta neneta musenkase hugahaze.

11 Och när HERREN låter dig komma in i kananéernas land, såsom han med ed har lovat dig och dina fäder, och giver det åt dig,

Hanki Ra Anumzmo'ma tamagri'ene tmagehemokizmi huvempa huno, zamigahue hu'nea Kenani mopare'ma tavreno'ma vanigeta,

12 då skall du överlämna åt HERREN allt det som öppnar moderlivet. Allt som öppnar moderlivet av det som födes bland din boskap skall, om det är hankön, höra HERREN till.

mika tmagonesa ve mofavreramine, mika'a afu'zagama kegava nehaza afu'mo'zama kasezmantesaza ese' ve anenta'a, Ra Anumzamofo amiho. Na'ankure e'i ana ese anenta'a Ra Anumzamofo su'zane.

13 Men allt bland åsnor som öppnar moderlivet skall du lösa med ett får, och om du icke vill lösa det, skall du krossa nacken på det. Och allt förstfött av människa bland dina söner skall du lösa.

Hianagi ve sipisipi anenta aheta maka donki afutamimofo ve anentara nona hutma miza hugahaze. Ana'ma hutma mizama osenutma, ana ve donki afura ananke eri vamagita ahegahaze. Maka tmagonesa ve mofavreramina ete miza hugahaze.

14 Och när din son i framtiden frågar dig: 'Vad betyder detta?', skall du svara honom så: 'Med stark hand har HERREN fört oss ut ur Egypten, ur träldomshuset;

Hagi mofavretamimo'zama henkama tamantahige'zama amazana nazane hanagetma, kina hu'neta kazokzo eri'zama e'nerunkeno, hanavenentake azanu Ra Anumzamo'a Isipi mopafinti tavreno atirami'ne hutma hugahaze.

15 ty då Farao i sin hårdnackenhet icke ville släppa oss, dräpte HERREN allt förstfött i Egyptens land, det förstfödda såväl ibland människor som ibland boskap. Därför offrar jag åt HERREN allt som öppnar moderlivet och är hankön, och allt förstfött bland mina söner löser jag.'

Hagi Fero'ma tatregetama ovunkeno, Ra Anumzamo'ma Isipi vahe'mokizmi ese zmagonesa mofavreramine, maka afu'zagamofo anentara zamahe'ne. E'ina hu'negu maka ese ve anenta'ma kasentesazana Ra Anumzamofo kresramna vunentonanagi, tagonesa ve mofavretia ete nona huta miza nehune hutma hugahaze.

16 Och det skall vara såsom ett tecken på din hand och såsom ett märke på din panna; ty med stark hand har HERREN fört oss ut ur Egypten."

Ana hu'negu mago avame'za tazantera nofi anakinenteta kokovitera anakinenteta, Ra Anumzamo'ma hanavenentake azanu'ma Isipiti'ma tavreno'ma atirami'nea zankura antahimigahune.

17 När Farao nu hade släppt folket, förde Gud dem icke på den väg som gick igenom filistéernas land, fastän denna var den genaste; ty Gud tänkte att folket, när det fick se krig hota, kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten;

Hagi Fero'ma Isipiti'ma zmatrege'za vu'nazana, Filistia mopafima vu kana tavaonte me'neanagi, Anumzamo'a zmatrege'za ana kantera ovu'naze. Na'ankure Israeli vahera ha' huzmantesage'za rukrehe hu'za Isipi e'zanku Anumzamo'a zmatrege'za ovu'naze.

18 därför lät Gud folket taga en omväg genom öknen åt Röda havet till. Och Israels barn drogo väpnade upp ur Egyptens land.

E'ina hu'negu ka'ma kokampi koranke hagerima me'nea kantega Anumzamo'a zamavreno kagino vige'za sondia vahe viaza hu'za vu'naze.

19 Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av Israels barn och sagt: "När Gud ser till eder, fören då mina ben härifrån med eder."

Hagi ko'ma Josefe'a Israeli nagara zamsamino, Anumzamo'a Isipitira henka tamavreno vugahiankita zaferinani'a eri'neta vugahaze hige'za huvemapa hunte'nazare, amage anteno Mosese'a zaferina'a erino vu'ne.

20 Så bröto de upp från Suckot och lägrade sig i Etam, där öknen begynte.

Anante Sukoti kumara atre'za ka'ma kokamofo atumparega, Etamu seli nona ome ki'naze.

21 Och HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod, för att leda dem på vägen, och om natten i en eldstod, för att lysa dem; så kunde de tåga både dag och natt.

Hagi Ra Anumzamo'a hampompi manineno msarera zamavreno nevuno, hanimpina tevefi mani'neno zamavreno vu'ne. E'ina hige'za kenage'ene masare'enena amne vugara hu'naze.

22 Molnstoden upphörde icke om dagen att gå framför folket, ej heller eldstoden om natten.

Israeli vahe'mofo zmavugatira masarera hampomo'a zamatreno ovigeno, hanimpina tevemo'a zamatrenora ovu'ne.