2 Mosebok 1

1 Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:

Israel mite (hichu, Jacob chapate), ama insung mi cheh hin kipuija Egypt gam-sung'a apau toh kitollut ho min chu hicheng hi ahiuve:

2 Ruben, Simeon, Levi och Juda,

Reuben, simeon, Levi, Judah.

3 Isaskar, Sebulon och Benjamin,

Issachar, Zebulun, Benjamin

4 Dan och Naftali, Gad och Aser.

Dan, Naphtali, Gad chule Asher amaho cheng hi ahiuve.

5 Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.

Abonchauvin, Egypt gamsung'a Jacob chilhah chengse chu som sagi alhing'un chule Joseph vang agamsung'a ana um jingsa ahitai.

6 Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.

Phat chomkhat jouvin, Joseph le asopi chengse athigam tauvin, hiche khang mite se chu akichai tan ahi.

7 Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.

Ahinlah ason achilhah teu, Israel chate chun tu le cha tampi anei tauvin apung lheh jeng un, ahung hatdoh cheh cheh un gamsung pumpi ahin lodim tauve.

8 Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.

Egypt gamsunga chun Joseph chung chang thule ana toh ho hephalou leng thah khat thaneina ahung chang tan ahi.

9 Och denne sade till sitt folk: "Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.

Amapa chun amite henga thu aseijin, “Vetem'un! Israel mite hi eiho sang'in apung'un chule eiho sang'in ahat lheh jeng tauve.

10 Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet."

Amaho hi apunbe lou na diuvin, tohgon khat nei tauhite. Achuti louva ahile hung hatdoh untin, chule gal hung um taleh, imelma teu ahin panpi diu eihin dou'uva gamsunga kon'a jamdoh ding ahiuve,” ati.

11 Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.

Hijeh chun Egypt miten Isarel chate jouse soh in amangcha tauvin, achung'uva toh vaipo mikhanse tah tah ho apan sah un, chutobang bolgim na soh natoh akon'a chu suhnem ding akinem'un, namphu chang'in lengpa thilkhol na ding Pithom leh Rameses khopi chu asah sah uvin ahi.

12 Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.

Ahinlah Egypt mite'n amaho asuhgim chan'un apungbe uvin akithejal cheh jo tauvin ahi, Egypt mite chu kichat nan aum jo tauvin ahi.

13 Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten

Chutah chun Egypt miten Israel mite chu ngailut na beihel'in thohgim hahsa athohsah uvin na atohsah un ahi.

14 och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra

Aki manchah na jouse uva gimna alhun sah un, bon ngan achilsah un, leilhang asemsah un, loujaova natoh jouse atohsah un, atoh nalam jouseuva gimbolna achansah tauvin ahi.

15 Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,

Chuin Pharaoh, Egypt lengpan Hebrew mi nao dom teni Shiphrah leh Puah henga hiche thupeh hi aneiyin:

16 han sade: "När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva."

“Hebrew numei hon nao anei uva nao dom'a napan teng lhon le, hichu phatah in vechil lhon in lang, naosen chu pasal ahileh natha lhon ding; numei ahile vang na hinghoi lhon ding ahi,” ati.

17 Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.

Ama vang nao dom teni chun Pathen agin lhon jeh chun, lengpa thupeh chu anahsah lhon tapon, naosen pasal'a hungpeng lha ho jong chu ahinghoi lhon tan ahi.

18 Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: "Varför gören I så och låten barnen leva?"

Chu in lengpan nao dom teni chu aheng'a akouvin, “Ipi jeh a hiche hi nabol lhon hitam?” tin adong'in, chule “Ipi jeh a naosen pasal ho chu, nahinghoi lhon ham?” tin ajah lhon'a aseiyin ahi.

19 Hjälpkvinnorna svarade Farao: "De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött."

Naodom tenin adonbut in “Hebrew numei ho hi Egypt numei hotoh abang pouve, amaho hi athoh hat un aheng'u akilhun masang'in amaho le ama ho beilam tah in ana ki doplhah jitauvin aphatchan kalap ji lhonpoi,” tin asei lhon'e.

20 Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.

Pathen chu naodom teni din aphalheh jeng'in, Israelte chu apungbe cheh cheh tauvin ahile, athanei nau jong ahung hatdoh cheh cheh jeng tan ahi.

21 Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.

Naodom teni in Pathen agin lhon jeh chun, Pathen in amani chu ama a ama a ding cheh insung asem dohpeh lhon'in ahi.

22 Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: "Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva."

Chuin Pharaoh in amite jouse hiche thupeh hi aneiyin: “Hebrew naosen'a penglha pasal kiti phot chu Nile Vadung lam'a na pailhah jeng diu, ahin lah numeiya hung peng chengse vang chu hing hoiyun,” ati.