Ester 8

1 Samma dag gav konung Ahasveros åt drottning Ester Hamans, judarnas oväns, hus. Och Mordokai fick tillträde till konungen, ty Ester hade nu omtalat, vad han var för henne.

I A la, haawi ae la ke alii o Ahasuero i ko ka hale o Hamana ka enemi o na Iudaio no Esetera, ke alii wahine. A hele aku o Moredekai imua i ke alo o ke alii, no ka mea, ua hai aku o Esetera i kona wahi i pili ai ia ia.

2 Och konungen tog av sig ringen, som han hade låtit taga ifrån Haman, och gav den åt Mordokai. Och Ester satte Mordokai över Hamans hus.

A wehe ae la ke alii i kona komolima, ka mea ana i lawe ai mai Hamana aku, a haawi iho la oia ia Moradekai. A hoonoho aku la o Esetera ia Moredekai maluna o ka hale o Hamana.

3 Och Ester talade ytterligare inför konungen, i det att hon föll ned för hans fötter; hon bönföll honom gråtande, att han skulle avvända agagiten Hamans onda råd och det anslag, som denne hade förehaft mot judarna.

Olelo hou aku la o Esetera imua i ke alo o ke alii, a moe iho la ilalo ma kona mau wawae, a nonoi aku la ia ia me ka waimaka, e hoopau i ka hewa a Hamana, ke Agaga, a me ka manao ana i manao ku e mai ai i na Iadaio.

4 Då räckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Ester stod upp och trädde fram inför konungen

Alaila, o mai la ke alii i ke kookooalii gula no Esetera. Ala ae la o Esetera iluna, a ku aku la imua o ke alii.

5 och sade: "Om det så täckes konungen, och om jag har funnit nåd inför honom, och det synes konungen vara riktigt och jag är honom till behag, så må en skrivelse utfärdas för att återkalla de brev, som innehöllo agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag, och som han skrev för att förgöra judarna i alla konungens hövdingdömen.

I aku la, Ina i lealea ke alii, a ina i loaa ia'u ke alohaia mai e ia, a ina he mea pono i ko ke alii manao, a ina he maikai au i kona nana ana mai, e kakauia o hoole i na palapala i noonooia e Hamana, ke keiki a Hamadata ke Agaga, na mea ana i palapala aku ai e luku i na Iudaio, ma na aina a pau o ke alii.

6 Ty huru skulle jag kunna uthärda att se den olycka, som eljest träffade mitt folk? Ja, huru skulle jag kunna uthärda att se mina landsmän förgöras?"

No ka mea, pehea la e hiki ai ia'u ke hoomanawanui i ka ike ana aku i ka hewa e hiki mai ana maluna o ko'u lahuikanaka? Pehea la hoi e hiki ai ia'u ke hoomanawanui i ka ike ana aku i ka make o ko'u hanauna?

7 Då sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokai: "Se, Hamans hus har jag givit åt Ester, och han själv har blivit upphängd på en påle, därför att han ville bära hand på judarna.

Alaila, olelo mai la ke alii o Ahasuero ia Esetera, i ke alii wahine, a ia Moredekai, i ka Iudaio, Aia hoi, ua haawi aku au i ka hale o Hamana no Esetera, a na li lakou ia ia maluna o ke olokea, no ka mea, kau no oia i kona lima maluna o na Iudaio.

8 Men utfärden nu ock I en skrivelse angående judarna i konungen namn, såsom I finnen för gott, och beseglen den med konungens ring. Ty en skrivelse, som är utfärdad i konungens namn och beseglad med konungens ring, kan icke återkallas."

E palapala olua no na Iudaio, e like me ko olua makemake, a ma ka inoa hoi o ke alii, a e hoailona iho me ke komolima o ke alii; no ka mea, o ka palapala i kakauia ma ka inoa o ke alii, a hoailona i ke komolima o ke alii, aohe mea nana e hoole.

9 Så blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, på tjugutredje dagen i tredje månaden, det är månaden Sivan, och en skrivelse, alldeles sådan som Mordokai ville, utfärdades till judarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna i hövdingdömena, från Indien ända till Etiopien, ett hundra tjugusju hövdingdömen, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål, jämväl till judarna med deras skrift och på deras tungomål.

Ia manawa, i ke kolu o ka malama, oia hoi ka malama o Sivana, i ka iwakaluakumamakolu o ka la, kiina ka poe kakanolelo a ka alii; a e like me na mea a pau a Moredekai i kauoha'i pela no i palapalaia 'ku ai i na Indiaio a me na kiaaina, a me na'lii aimoku, a me na'lii o na aina, mai Inia mai a Aitiopia, hookahi haneri me ka iwakaluakumamahiku aina, i kela aina i keia aina, he like me ka kana palapala iho, i kela lahuikanaka i keia lahuikanaka, ma ka lakou olelo, a i na Indaio, e like me ka lakou palapala ana, a ma ka lakou olelo ponoi.

10 Han utfärdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade den med konungens ring. Därefter kringsände han brev med ilbud till häst, som redo på kungliga travare från stuterierna,

A palapala aku no oia ma ka inoa o ke alii o Ahasuero, a hoailona iho la me ke komolima o ke alii, a hoouna oia i ka palapala ma ka lima o ko ke alii mau elele maluna o na lio, na mea holo maluna o na lio mama, a me na hoki maikai a na lio wahine i hanau ai.

11 att konungen tillstadde judarna i var särskild stad att församla sig till försvar för sitt liv och att i vart folk och hövdingdöme utrota, dräpa och förgöra alla väpnade skaror, som angrepe dem, ävensom barn och kvinnor, varvid deras ägodelar såsom byte skulle givas till plundring,

A haawi mai la ka alii i na Iudaio ma na kulanakauhale a pau, e hoakoakoa pu, e malama i ko lakou oia, e luku, a e pepehi, a e hoolilo i ka make i ka poe koa o na kanaka, a me na mokuna ke hana ino mai ia lakou, i na keiki a me na wahine, a e lawe hoi i ko lakou waiwai, i waiwaipio:

12 detta på en och samma dag i alla konung Ahasveros' hövdingdömen, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar.

Ma ka la hookahi, Ma na aina a pau o ke alii o Ahasuero, ma ka la umikumamakolu o ka malama umikumalaua, oia hoi ka malama o Adara.

13 I skrivelsen stod, att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll, att judarna skulle vara redo till den dagen att hämnas på sina fiender.

A hoolahaia i na kanaka a pau, ke kope o ka palapala, i kanawai no na aina a pau, i makaukau na Iudaio e hoopai i ka hewa o ko lakou poe enemi, ke hiki aku ia la.

14 Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden på de kungliga travarna skyndsamt och med hast åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg.

Holo aku la na elele, ka poe i holo maluna o na lio mama, a me na hoki maikai, a na hoolalelaleia, a ua hooikaikaia, e ke kauoha a ke alii. A kauia no hoi ia kanawai ma Susana, ma ka pakaua.

15 Men Mordokai gick ut från konungen i konungslig klädnad av mörkblått och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en mantel av vitt och purpurrött tyg, under det att staden Susan jublade och var glad.

A hele aku la o Moredekai, mai ke alo aku o ke alii, me ka aahu poni uliuli, a me ke keokeo, a me ka leialii gula nui, a me ka lole hooluelue keokeo, a me ka poni. Olioli iho la ke kulanakauhale o Susana, a hauoli ae la.

16 För judarna hade nu uppgått ljus och glädje, fröjd och ära.

He malamalama ko na Iudaio, a me ka hauoli, a me ka olioli, a me ka mahaloia.

17 Och i vart hövdingdöme och i var stad, dit konungens befallning och påbud kom, blev glädje och fröjd bland judarna, och de höllo gästabud och högtid. Och många ur de främmande folken blevo judar, ty förskräckelse för judarna hade fallit över dem.

A ma na aina a pau, a ma na kulanakauhale a pau, kahi i hiki aku ai ka olelo a ke alii, a me kona kanawai, he hauoli ko na Iudaio, a me ka olioli, he ahaaina, a me ka la maikai. A nui no hoi na kanaka o ka aina i lilo i Iudaio, no ka mea, kau mai ka makau i na ludaio maluna o lakou.