< Ester 3 >

1 En tid härefter upphöjde konung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta platsen bland alla de furstar som voro hos honom.
To pacoengah Ahasuerus siangpahrang mah Agag acaeng, Hammedatha capa Haman to pathlaw moe, a taengah kaom kalah angraengnawk pongah araengh sang to paek.
2 Och alla konungens tjänare som voro i konungens port böjde knä och föllo ned för Haman, ty så hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai böjde icke knä och föll icke ned för honom.
Siangpahrang ih khongkha toep, a tamnanawk boih loe siangpahrang lokpaekhaih baktih toengah, Haman hmaa ah akuephaih hoiah azathaih to paek o. Toe Mordekai loe akuep ai, khingyahaih doeh paek ai.
3 Då sade konungens tjänare som voro i konungens port till Mordokai: "Varför överträder du konungens bud?"
To naah siangpahrang khongkha ah kaom siangpahrang ih tamnanawk mah Mordekai khaeah, Tipongah siangpahrang mah paek ih lok to na aek loe? tiah a naa o.
4 Och när de dag efter dag hade sagt så till honom, utan att han lyssnade till dem, berättade de det för Haman, för att se om Mordokais förklaring skulle få gälla: ty han hade berättat för dem att han var en jude.
Nihcae mah ni thokkruek anih khaeah thuih pae o, toe Mordekai mah kai loe Judah kami ni, tiah a naa. Nihcae ih lok to tahngai pae ai; to pongah Mordekai mah thuih ih lok loe tangtang maw, tangtang ai, tiah panoek hanah, Haman khaeah thuih pae o.
5 När nu Haman såg att Mordokai icke böjde knä eller föll ned för honom, uppfylldes han med vrede.
Mordekai loe akuep ai moe, khingyahaih doeh paek ai, tiah Haman mah hnuk naah, paroeai palungphui.
6 Men det syntes honom för ringa att bära hand allenast på Mordokai, sedan man berättat för honom av vilket folk Mordokai var, utan Haman sökte tillfälle att utrota alla judar som funnos i Ahasveros' hela rike, därför att de voro Mordokais landsmän.
Nihcae mah Mordekai ih acaengnawk to panoek naah, Mordekai khue hum han koeh ai; Ahasuerus ukhaih prae thungah kaom Mordekai ih acaeng Judahnawk boih hum hanah loklam to pakrong.
7 I första månaden, det är månaden Nisan, i Ahasveros' tolfte regeringsår, kastades pur, det är lott, inför Haman om var särskild dag och var särskild månad intill tolfte månaden, det är månaden Adar.
Ahasuerus siangpahrang ah ohhaih saning hatlai hnetto, khrah tangsuek, Nisan khrah naah, ani hoi akhrah to qoih hanah Haman hmaa ah Pur, tiah kawk ih taham khethaih phoisa to vah o; to naah taham khethaih phoisa loe khrah hatlai hnetto haih, Adar khrah ah amtimh.
8 Och Haman sade till konung Ahasveros: "Här finnes ett folk som bor kringspritt och förstrött bland de andra folken i ditt rikes alla hövdingdömen. Deras lagar äro olika alla andra folks, och de göra icke efter konungens lagar; därför är det icke konungen värdigt att låta dem vara.
To naah Haman loe Ahasuerus siangpahrang khaeah caeh moe, Minawk kalah ih daan hoi anghmong ai, siangpahrang mah paek ih lok doeh tahngai ai, na prae thung boih ah amhet o moe, minawk salakah kaom acaeng maeto oh; to acaeng to na tahmen nahaeloe, siangpahrang hanah amekhaih om mak ai, tiah a naa.
9 Om det så täckes konungen, må fördenskull en skrivelse utfärdas, att man skall förgöra dem. Tio tusen talenter silver skall jag då kunna väga upp åt tjänstemännen till att läggas in i konungens skattkamrar."
Siangpahrang palung tongh nahaeloe, nihcae to tamit boih hanah lok takroek ah; to lok takroekhaih baktiah sah tangtang kami hanah sumkanglung talent sangto siangpahrang ih tangka patunghaih ahmuen ah ka suek han, tiah a naa.
10 Då tog konungen ringen av sin hand och gav den åt agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ovän.
To pongah siangpahrang loe angmah ih bantuek to khringh moe, Agag acaeng, Hammedatha capa, Judahnawk ih misa, Haman khaeah paek.
11 Därefter sade konungen till Haman: "Silvret vare dig skänkt, och med folket må du göra såsom du finner för gott."
Siangpahrang mah Haman khaeah, Tangka loe nangmah hanah kang paek, to kaminawk doeh na koeh baktiah sah ah, tiah a naa.
12 Så blevo då konungens sekreterare tillkallade på trettonde dagen i första månaden, och en skrivelse, alldeles sådan som Haman ville, utfärdades till konungens satraper och till ståthållarna över de särskilda hövdingdömena och till furstarna över de särskilda folken, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål. I konung Ahasveros' namn utfärdades skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.
To pacoengah hmaloe koek ih khrah, ni hatlai thumto naah, siangpahrang ih ca tarik kami to a kawk; Haman mah siangpahrang bomkung khaeah thuih ih lok baktih toengah, prae maeto kruekah angmacae ih lok hoiah ca to tarik moe, prae ukkungnawk, prae thung ih angraengnawk khaeah a paek; ca loe siangpahrang Ahasuerus ih ahmin hoiah tarik moe, anih ih bantuek hoiah catui a daengh.
13 Sedan kringsändes med ilbud brev till alla konungens hövdingdömen, att man skulle utrota, dräpa och förgöra judarna, både unga och gamla, både barn och kvinnor, alla på en och samma dag, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, varvid ock deras ägodelar såsom byte skulle givas till plundring.
Adar khrah, khrah hatlai hnetto haih, ni hatlai thum, nito thungah Judahnawk boih, nawkta hoi mitong, nawktanawk hoi nongpatanawk to hum boih moe, tamit boih pacoengah, nihcae ih hmuennawk to lak boih hanah, ca to siangpahrang ukhaih prae thung boih ah ca phawkungnawk khaeah a pat.
14 I skrivelsen stod att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll att de skulle vara redo den dagen.
To na niah kaminawk boih amsak o coek hanah, siangpahrang mah paek ih lok baktih toengah tarik ih ca to prae thung ih kaminawk boih hanah panoek o sak.
15 Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg. Men konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att bestörtning rådde i staden Susan.
Siangpahrang mah paek ih lok to thuih hanah, capat phawkungnawk loe karangah caeh o moe, siangpahrang ohhaih ahmuen Susan vangpui ah taphong o. To naah siangpahrang hoi Haman loe caaknaek hanah anghnut hoi; toe Susan vangpui loe dawnraihaih hoiah koi.

< Ester 3 >