Efesierbrevet 2
1 Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder
Pea ko kimoutolu, naʻa mou mate ʻi he ngaahi talangataʻa mo e angahala;
2 i vilka I förut vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt, i det I följden fursten över luftens härsmakt, över den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma. (aiōn g165)
ʻAia naʻa mou ʻaʻeva ai ʻi muʻa ʻo fakatatau ki he ʻalunga ʻoe māmani, ʻo taau mo e ʻeiki ʻoe mālohi ʻoe ʻatā, ʻae laumālie ʻoku ngāue ni ʻi he fānau talangataʻa: (aiōn g165)
3 Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de andra.
ʻAia naʻa tau fai fakataha ai kotoa pē ʻi muʻa, ʻi he ngaahi holi kovi ʻa hotau kakano, ʻo fai ki he ngaahi holi ʻoe kakano mo e loto; pea ʻi he ʻulungāanga ko e fānau ʻoe houhau, ʻo hangē ko e kakai kotoa pē.
4 Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har, för den stora kärleks skull, varmed han har älskat oss,
Ka ko e ʻOtua, ʻaia ʻoku mohu ʻaloʻofa, ʻi heʻene ʻofa lahi naʻa ne ʻofeina ai ʻakitautolu,
5 gjort oss levande med Kristus, oss som voro döda genom våra synder. Av nåd ären I frälsta!
ʻIo, lolotonga ʻetau mate ʻi he ngaahi angahala, kuo ne fakamoʻui ʻakitautolu fakataha mo Kalaisi, (kuo mou moʻui ʻi he ʻofa; )
6 Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus,
Pea kuo ne fokotuʻu hake fakataha, ʻo ne fakanofo ʻakitautolu ʻi he ngaahi potu fakalangi ʻia Kalaisi Sisu:
7 för att i de kommande tidsåldrarna bevisa sin nåds översvinnliga rikedom, genom godhet mot oss i Kristus Jesus. (aiōn g165)
Koeʻuhi ʻi he ngaahi kuonga ʻe haʻu ke ne fakahā hono lahi ʻaupito ʻaupito ʻo ʻene ʻofa ʻi heʻene angalelei kiate kitautolu ʻia Kalaisi Sisu. (aiōn g165)
8 Ty av nåden ären I frälsta genom tro -- och det icke av eder själva, Guds gåva är det --
He ʻoku mou moʻui ʻi he ʻofa pe ʻi he tui; pea ʻoku ʻikai meiate kimoutolu ia: ka ko e foaki ʻae ʻOtua:
9 icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig.
ʻOku ʻikai ʻi he ngaahi ngāue, telia naʻa polepole ai ha tangata.
10 Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem.
He ko ʻene ngāue ʻakitautolu, kuo fakatupu ʻia Kalaisi Sisu ki he ngaahi ngāue lelei, ʻaia kuo tomuʻa tuʻutuʻuni ʻe he ʻOtua ke ʻaʻeva ai ʻakitautolu.
11 Kommen därför ihåg att I förut, I som voren hedningar i köttet och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter den omskärelse som med händer göres på köttet --
Ko ia manatu, ko e Senitaile fakakakano ʻakimoutolu ʻi muʻa, naʻe ui “ko e Taʻekamu” ʻe ia ʻoku ui ko e Kamu, ʻi he kakano, naʻe fai ʻe he nima;
12 kommen ihåg att I på den tiden, då när I voren utan Kristus, voren utestängda från medborgarskap i Israel och främmande för löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen.
Koeʻuhi ʻi he kuonga ko ia naʻa mou masiva Kalaisi ai, ko e ʻāuhe ʻakimoutolu mei he puleʻanga ʻo ʻIsileli, mo e kau muli ki he ngaahi fuakava ʻoe talaʻofa, ʻo taʻehaʻamanakilelei, pea taʻemaʻu ʻae ʻOtua ʻi māmani:
13 Nu däremot, då I ären i Kristus Jesus, haven I, som förut voren fjärran, kommit nära, i och genom Kristi blod.
Ka ko eni, ko e meʻa ʻia Kalaisi Sisu, ko kimoutolu naʻe mamaʻo atu ʻi muʻa, kuo fakaofi ʻi he taʻataʻa ʻo Kalaisi.
14 Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
He ko hotau melinoʻanga ia, ʻaia kuo ne ngaohi ʻae ua ke taha pe, pea kuo ne holoki hifo ʻae ʻā vahevahe ʻi loto;
15 Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid,
Pea kuo ne ikuna ʻi hono sino ʻae taufehiʻa, ʻio, ʻae fono ʻoe ngaahi fekau [naʻe tuʻu ]ʻi he ngaahi tuʻutuʻuni; ke ne fakatupu ʻiate ia ʻi he ua ʻae tangata foʻou pe taha, pea fakamelino ai;
16 och för att han skulle åt dem båda, förenade i en enda kropp, skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.
Pea koeʻuhi ke fakalelei fakatouʻosi pe ki he ʻOtua ʻi he sino pe taha ʻi he ʻakau, kuo ʻosi ʻene tāmateʻi ʻaki ia ʻae taufehiʻa:
17 Och han har kommit och har förkunnat det glada budskapet om frid för eder, I som voren fjärran, och om frid för dem som voro nära.
Pea haʻu ʻo malangaʻaki ʻae melino kiate kimoutolu naʻe mamaʻo atu, pea kiate kinautolu naʻe ofi.
18 Ty genom honom hava vi, de ena såväl som de andra, i en och samme Ande tillträde till Fadern.
He ko e meʻa ʻiate ia ʻoku tau maʻu fakatouʻosi ʻae hokoʻanga ʻi he Laumālie pe taha ki he Tamai.
19 Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk,
Pea ko eni, ʻoku ʻikai ai ko e kau muli mo e kau ʻāunofo ʻakimoutolu, ka ko e kaunga kolo mo e kāinga māʻoniʻoni, pea mo e fale ʻoe ʻOtua.
20 uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv,
Pea kuo fokotuʻu ki he tuʻunga ʻae kau aposetolo mo e kau palofita, ko hono fuʻu [maka ]tuliki ʻa Sisu Kalaisi pe;
21 i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren.
ʻAia ʻoku fehokotaki lelei ai ʻae fale kotoa, pea tupu ia ko e fale māʻoniʻoni ki he ʻEiki:
22 I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden.
ʻAia kuo langa fakataha ai foki ʻakimoutolu, ko e nofoʻanga ʻoe ʻOtua ʻi he Laumālie.
