Predikaren 1
1 Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.
These are the words of the Teacher, the son of David, king in Jerusalem:
2 Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!
“Futility of futilities,” says the Teacher, “futility of futilities! Everything is futile!”
3 Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?
What does a man gain from all his labor, at which he toils under the sun?
4 Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.
Generations come and generations go, but the earth remains forever.
5 Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått att komma till den ort där hon går upp.
The sun rises and the sun sets; it hurries back to where it rises.
6 Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr; den vänder sig och vänder sig, allt under det att den far fram, och så begynner den åter sitt kretslopp.
The wind blows southward, then turns northward; round and round it swirls, ever returning on its course.
7 Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver havet aldrig fullt; där floderna förut hava runnit, dit rinna de ständigt åter.
All the rivers flow into the sea, yet the sea is never full; to the place from which the streams come, there again they flow.
8 Alla arbetar utan rast; ingen kan utsäga det. Ögat mättas icke av att se, och örat bliver icke fullt av att höra.
All things are wearisome, more than one can describe; the eye is not satisfied with seeing, nor the ear content with hearing.
9 Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.
What has been will be again, and what has been done will be done again; there is nothing new under the sun.
10 Inträffar något varom man ville säga: "Se, detta är nytt", så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss.
Is there a case where one can say, “Look, this is new”? It has already existed in the ages before us.
11 Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skola uppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem som leva ännu senare.
There is no remembrance of those who came before, and those yet to come will not be remembered by those who follow after.
12 Jag, Predikaren, var konung över Israel i Jerusalem.
I, the Teacher, was king over Israel in Jerusalem.
13 Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
And I set my mind to seek and explore by wisdom all that is done under heaven. What a heavy burden God has laid upon the sons of men to occupy them!
14 När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.
I have seen all the things that are done under the sun, and have found them all to be futile, a pursuit of the wind.
15 Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.
What is crooked cannot be straightened, and what is lacking cannot be counted.
16 Jag sade i mitt hjärta: "Se, jag har förvärvat mig stor vishet, och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta inhämtat i rikt mått."
I said to myself, “Behold, I have grown and increased in wisdom beyond all those before me who were over Jerusalem, and my mind has observed a wealth of wisdom and knowledge.”
17 Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.
So I set my mind to know wisdom and madness and folly; I learned that this, too, is a pursuit of the wind.
18 Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.
For with much wisdom comes much sorrow, and as knowledge grows, grief increases.
