Predikaren 7

1 Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.

Mejor es una buena fama Que un buen ungüento, Y mejor el día de la muerte Que el día del nacimiento.

2 Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

Mejor es ir a la casa del luto Que a la casa del banquete, Porque aquello es el fin de todos los hombres. El que vive debe poner esto en su corazón.

3 Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.

Mejor la tristeza que la risa, Porque con la tristeza de rostro se enmienda el corazón.

4 De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.

El corazón de los sabios está en la casa del luto, Pero el corazón del necio está en la casa del placer.

5 Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.

Mejor es oír la reprensión del sabio Que el canto de los necios,

6 Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

Porque como el estallido de los espinos bajo la olla, Así es la risa del necio. También esto es vanidad.

7 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.

Porque la opresión perturba al sabio, Y el regalo corrompe el corazón.

8 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.

Mejor es el fin de un asunto que su comienzo, Y mejor el paciente de espíritu que el altivo de espíritu.

9 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.

No te apresures en tu alma a enojarte, Porque la ira reside en el seno de los necios.

10 Spörj icke: "Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du fråga så.

Nunca digas: ¿Por qué los tiempos pasados fueron mejores que éstos? No es sabio que preguntes esto.

11 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

La sabiduría es buena con una heredad, Y aprovecha a los que ven el sol.

12 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.

Porque estar bajo la protección del conocimiento Es como estar bajo la protección del dinero. Pero la sabiduría aventaja En que da vida a los que la poseen.

13 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

Considera la obra de ʼElohim: ¿Quién podrá enderezar Lo que Él torció?

14 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.

El día del bien goza del bien. Y el día de la adversidad reflexiona: ʼElohim hizo tanto lo uno como la otra, Para que el hombre no descubra Lo que sucederá después de él.

15 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.

Todo esto vi en los días de mi vanidad: Hay justo que perece por su justicia, Y hay impío que prospera en su impiedad.

16 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?

No seas demasiado justo, Ni presumas ser muy sabio. ¿Por qué tienes que destruirte?

17 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?

No seas demasiado impío Ni seas insensato. ¿Por qué morirás antes de tiempo?

18 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.

Bueno es que agarres una cosa sin soltar la otra, Porque el que teme a ʼElohim Sale bien con ambas cosas.

19 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.

La sabiduría fortalece al sabio Más que diez poderosos que estén en una ciudad.

20 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.

Ciertamente no hay hombre justo en la tierra Que haga el bien y nunca peque.

21 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.

Tampoco tomes en serio todo lo que se habla, Ni escuches a tu esclavo cuando te maldice,

22 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.

Pues sabes muy bien que muchas veces tú mismo maldijiste a otros.

23 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men visheten förblev fjärran ifrån mig.

Todas estas cosas experimenté con sabiduría Y dije: Seré sabio. Pero eso estaba lejos de mí.

24 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

Lo que existe es remoto y muy profundo. ¿Quién lo podrá hallar?

25 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

Dirigí mi corazón al saber, A escudriñar y a buscar el conocimiento y la razón. Procuré conocer cuál es la peor insensatez: La necedad de la locura.

26 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.

Y hallé más trágica que la muerte A la mujer cuyo corazón es trampa y red, Y sus manos, ligaduras. El que agrada a ʼElohim escapará de ella, Pero el pecador será atrapado por ella.

27 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.

Mira, dice el Predicador, Al sopesar las cosas una por una para hallar una razón,

28 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.

Lo que aún busca mi alma sin encontrarlo: Hallé un hombre entre 1.000, Pero una mujer entre todas ellas no la encontré.

29 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.

Solo esto hallé: Que ʼElohim hizo al hombre recto, Pero ellos buscaron muchas artimañas.