Predikaren 7
1 Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
Más vale la buena reputación que preciosos ungüentos, y más el día de la muerte que el del nacimiento.
2 Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
Mejor es ir a la casa del luto que a la casa del festín; pues aquella (recuerda) el fin de todos los hombres, y el viviente se pone a reflexionar.
3 Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
Mejor es el pesar que la risa, pues la tristeza del rostro es medicina para el corazón.
4 De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
El corazón de los sabios está en la casa del luto, y el de los necios en la casa del placer.
5 Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
Más vale oír la reprensión del sabio, que escuchar el cantar de los necios;
6 Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
porque como el crepitar de los espinos debajo de la olla, así es la risa de los necios. Y también esto es vanidad.
7 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
Porque la vejación conturba al sabio, y las dádivas corrompen el corazón.
8 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
Mejor es el fin de una cosa que sus comienzos; y vale más el hombre sufrido que el arrogante.
9 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
No seas ligero en airarte; la ira reside en el seno de los insensatos.
10 Spörj icke: "Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du fråga så.
No preguntes: “¿Por qué los tiempos antiguos fueron mejores que estos?”, porque no es sabiduría el preguntarlo.
11 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
Cosa buena es la sabiduría con bienes materiales, y de gran provecho para los que ven el sol.
12 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
Escudo es la sabiduría, y escudo es el dinero, pero el conocimiento de la sabiduría tiene la ventaja de dar vida a su poseedor.
13 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
Considera la obra de Dios: ¿Quién podrá enderezar lo que Él encorvó?
14 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
En el día de la prosperidad goza de la prosperidad, y en el día de la adversidad ten presente que Dios hizo al uno como al otro, a fin de que el hombre nada sepa de lo que ha de venir después de Él.
15 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
Todo lo he visto en los días de mi vanidad: al justo, que perece en medio de su justicia, y al malvado, que vive largo tiempo en medio de sus iniquidades.
16 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
No quieras ser demasiado justo, ni demasiado sabio. ¿Por qué quieres perderte?
17 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
No hagas mucho mal, ni seas insensato. ¿Por qué quieres morir antes de tiempo?
18 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
Bueno es retener lo uno, sin dejar de tu mano lo otro; porque quien teme a Dios, evita todos esos (excesos).
19 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
La sabiduría da al sabio más fuerzas que diez poderosos que hay en la ciudad.
20 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
Porque no hay sobre la tierra hombre justo que obre bien y no peque nunca.
21 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
No prestes atención a todas las palabras que se dicen, no sea que oigas a tu siervo hablar mal de ti.
22 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
Pues bien sabe tu conciencia que también tú muchas veces has murmurado de otros.
23 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men visheten förblev fjärran ifrån mig.
He probado todo esto por medio de la sabiduría. Me dije “Quiero ser sabio”, mas la (sabiduría) está lejos de mí.
24 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
Lo que se queda lejos y es más profundo, ¿quién podrá alcanzarlo?
25 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
Apliqué mi corazón para conocer, investigar y buscar la sabiduría y la razón de ser (de las cosas), y para conocer la maldad de la insensatez, la necedad y la locura,
26 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
y hallé que más amarga que la muerte es aquella mujer cuyo corazón es lazo y red, y cuyas manos son cadenas. Quien agrada a Dios, escapa de ella, pero el pecador quedará preso en sus lazos.
27 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
He aquí lo que hallé, dice el Predicador, contemplando una cosa tras otra para averiguar sus razones,
28 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.
las cuales busca todavía mi alma, sin poder encontrarlas. Entre mil hallé un hombre, pero no una mujer entre otras tantas mujeres.
29 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.
Pero esto hallé; nótalo bien: Dios creó al hombre recto; mas ellos se entregaron a muchos vanos pensamientos.
