Predikaren 7

1 Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.

LA [buona] fama [val] meglio che il buon olio [odorifero], e il giorno della morte [meglio] che il giorno della natività.

2 Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

Meglio [vale] andare in una casa di duolo, che andare in una casa di convito; perciocchè quello [è] il fine d'ogni uomo; e chi vive vi pon mente.

3 Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.

Meglio [vale] la tristezza che il riso; perciocchè il cuore migliora per la mestizia del volto.

4 De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.

Il cuore de' savi [è] nella casa del duolo; e il cuor degli stolti [è] nella casa dell'allegrezza.

5 Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.

Meglio [vale] udir lo sgridar del savio, che se alcuno ode il cantar de' pazzi.

6 Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

Perciocchè, quale [è] il romore delle spine sotto la caldaia, tale [è] il ridere dello stolto. Anche questo [è] vanità.

7 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.

Certo l'oppressione fa impazzare il savio, e il presente fa perdere il senno.

8 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.

Meglio [vale] il fin della cosa, che il principio di essa; meglio [vale] chi è di spirito paziente, che chi è di spirito altiero.

9 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.

Non esser subito nell'animo tuo ad adirarti; perciocchè l'ira riposa nel seno degli stolti.

10 Spörj icke: "Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du fråga så.

Non dire: Che vuol dire che i giorni di prima sono stati migliori di questi? perciocchè tu non domanderesti di ciò per sapienza.

11 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

La sapienza [è] buona come una eredità; e quelli che veggono il sole han del vantaggio.

12 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.

Perciocchè la sapienza [è] all'ombra, [e] i danari [sono] all'ombra; ma la scienza della sapienza [ha questo] vantaggio, [ch]'ella fa vivere quelli che ne son dotati.

13 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

Riguarda le opere di Dio; perciocchè chi potrà ridirizzare ciò ch'egli avrà travolto?

14 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.

Nel giorno del bene sta' in allegrezza; e nel giorno dell'avversità, ponvi mente; ancora ha fatto Iddio l'uno contrapposto all'altro, per [questa] cagione, che l'uomo non troverà nulla dopo sè.

15 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.

Io ho veduto tutto questo a' giorni della mia vanità. Vi è tal giusto, che perisce per la sua giustizia; e vi è tal empio, che prolunga [la sua vita] con la sua malvagità.

16 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?

Non esser troppo giusto, e non farti savio oltre misura; perchè ti diserteresti?

17 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?

Non esser troppo empio, nè stolto; perchè morresti fuor del tuo tempo?

18 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.

[Egli è] bene che tu ti attenga ad una cosa, sì però che tu non allenti la mano dall'altra; perciocchè, chi teme Iddio esce d'ogni cosa.

19 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.

La sapienza rinforza il savio, più che dieci rettori [non fanno] la città nella quale sono.

20 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.

Certo non [vi è] niun uomo giusto in terra, il quale faccia bene, e non pecchi.

21 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.

Tu altresì non por mente a tutte le parole che [altri] dirà; anzi non pure ascoltare il tuo servo che ti maledice.

22 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.

Perciocchè il tuo cuore sa che tu ancora ne hai maledetti altri, eziandio più volte.

23 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men visheten förblev fjärran ifrån mig.

Io ho provate tutte queste cose per sapienza; [onde] ho detto: Io son savio; ma la sapienza [è] longi da me.

24 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

Chi troverà una cosa che è cotanto lontana, ed [è] profondissima?

25 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

Io mi sono aggirato con l'anima mia, per conoscere, per investigare, e [per] ricercar sapienza, e come si deve ben giudicar delle cose; e per conoscere l'empietà della stoltizia, e la follia delle pazzie;

26 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.

ed ho trovata una cosa più amara che la morte, [cioè: ] quella donna che non è altro che reti, e il cui cuore non [è] altro che giacchi, [e] le cui mani [son tanti] lacci; l'uomo gradevole a Dio scamperà da essa; ma il peccatore sarà preso da lei.

27 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.

Vedi, io ho trovato questo, dice il Predicatore, [cercando ogni cosa] ad una ad una, per trovare come si deve ben giudicar delle cose;

28 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.

il che ancora cerca l'anima mia, e non l'ho trovato ([ben] ho trovato un uomo fra mille; ma fra altrettante donne, non ne ho trovata neppur una).

29 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.

Sol ecco ciò che io ho trovato: che Iddio ha fatto l'uomo diritto; ma [gli uomini] hanno ricercati molti discorsi.