Predikaren 7

1 Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.

Besser ein guter Name, als gutes Salböl, und besser der Tag des Todes als der Tag der Geburt.

2 Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

Besser in ein Trauerhaus gehen als in ein Trinkhaus gehen; denn jenes ist das Ende aller Menschen, und der Lebende nimmt es zu Herzen.

3 Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.

Besser Gram als Lachen, denn bei traurigem Angesicht ist's dem Herzen wohl.

4 De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.

Das Herz der Weisen ist im Trauerhause, aber das Herz der Thoren im Hause der Freude.

5 Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.

Besser das Schelten eines Weisen zu hören, als daß einer den Gesang der Thoren hört.

6 Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

Denn wie das Knistern der Dornen unter dem Topfe, so ist das Lachen des Thoren: auch das ist eitel.

7 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.

Die Erpressung macht den Weisen thöricht, und Bestechung verdirbt das Herz.

8 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.

Besser der Ausgang einer Sache als ihr Anfang; besser ein langmütiger als ein hochmütiger.

9 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.

Übereile dich nicht in deinem Geist, ärgerlich zu werden, denn Ärger ruht im Busen der Thoren.

10 Spörj icke: "Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du fråga så.

Sage nicht: Wie kommt's, daß die früheren Tage besser waren, als die jetzigen? Denn nicht aus Weisheit fragst du darnach.

11 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

Weisheit ist so gut wie Erbbesitz, und ein Vorteil für die, welche die Sonne sehen.

12 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.

Denn Schatten gewährt die Weisheit, Schatten das Geld, aber der Vorzug der Erkenntnis ist: die Weisheit erhält dem, der sie besitzt, das Leben.

13 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

Siehe an das Werk Gottes; denn wer kann gerade machen, was er gekrümmt hat?

14 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.

Am guten Tage sei guter Dinge und am bösen bedenke: auch diesen hat Gott gemacht ganz so wie jenen, damit der Mensch nachher nichts weiter zu erfahren bekomme.

15 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.

Alles habe ich gesehen in meinen eitlen Lebenstagen: Manch ein Gerechter geht in seiner Gerechtigkeit zu Grunde, und mancher Gottlose lebt lange in seiner Bosheit.

16 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?

Sei nicht allzu gerecht und erzeige dich nicht übermäßig weise: warum willst du dich zu Grunde richten?

17 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?

Frevle nicht zu sehr und sei kein Thor; warum willst du sterben, ehe es Zeit für dich ist?

18 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.

Es ist gut, daß du an diesem festhaltest und auch von jenem deine Hand nicht lässest, denn wer Gott fürchtet, entgeht dem allen.

19 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.

Die Weisheit gewährt dem Weisen mehr Stärke als zehn Gewaltige, die in der Stadt sind.

20 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.

Denn es giebt keinen gerechten Menschen auf Erden, der Gutes thäte und nicht sündigte.

21 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.

Gieb auch nicht acht auf all' das Gerede, das man redet, damit du nicht deinen Knecht dir fluchen hörest.

22 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.

Denn du bist dir vieler Fälle bewußt, wo auch du anderen geflucht hast.

23 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men visheten förblev fjärran ifrån mig.

Alles dies habe ich versucht mit Weisheit; ich dachte: ich will weise werden, aber sie blieb fern von mir.

24 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

Fern ist, was da ist, und tief, ja tief: wer kann's ergründen?

25 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

Ich wandte mich, und mein Sinn war darauf gerichtet, zu erkennen und zu erforschen und Weisheit und kluge Berechnung zu suchen und zu erkennen, daß Frevel Thorheit und Narrheit Tollheit ist.

26 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.

Und bitterer als den Tod erfand ich das Weib; denn sie gleicht einem Netz, und ihr Herz einem Fanggarn, ihre Hände Fesseln. Wer Gott gefällt, entrinnt ihr, aber der Sünder wird durch sie gefangen.

27 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.

Siehe, das habe ich gefunden, spricht der Prediger, eins zum andern fügend, um ein Ergebnis zu finden.

28 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.

Was ich fortwährend suchte, aber nicht fand, ist dies: Einen Mann unter tausend habe ich gefunden, aber ein Weib unter allen diesen habe ich nicht gefunden.

29 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.

Nur dies, siehe, habe ich gefunden, daß Gott den Menschen gerade geschaffen hat, sie aber suchen viele Künste.