Predikaren 7

1 Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.

Mieux vaut une bonne réputation que les parfums précieux; et le jour de la mort que le jour de la naissance.

2 Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

Mieux vaut aller dans une maison de deuil que dans une maison de festin; car dans celle-là on est averti de la fin de tous les hommes, et le vivant pense à ce qui doit arriver.

3 Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.

Mieux vaut la colère que le rire, parce que par la tristesse du visage est corrigé le cœur de celui qui pèche.

4 De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.

Le cœur des sages est où est la tristesse; et le cœur des insensés où est la joie.

5 Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.

Mieux vaut être repris par un sage que d’être trompé par les flatteries des insensés;

6 Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

Parce que, comme est le pétillement des épines qui brûlent sous une marmite, ainsi est le rire de l’insensé; mais cela même est vanité.

7 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.

L’oppression trouble le sage, et elle détruira la force de son cœur.

8 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.

Mieux vaut la fin d’un discours que le commencement. Mieux vaut un homme patient qu’un arrogant.

9 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.

Ne sois pas prompt à te mettre en colère; parce que la colère repose dans le sein de l’insensé.

10 Spörj icke: "Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du fråga så.

Ne dis pas: Quelle est la cause, penses-tu, que les temps anciens furent meilleurs qu’ils ne sont maintenant? car insensée est une question de ce genre.

11 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

La sagesse est plus utile avec les richesses, et elle sert davantage à ceux qui voient le soleil.

12 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.

Car comme la sagesse protège, l’argent protège aussi; mais l’instruction a cela de plus, ainsi que la sagesse, qu’elles donnent la vie à leur possesseur.

13 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

Considère les œuvres de Dieu: personne ne peut corriger celui qu’il méprise.

14 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.

Au jour heureux, jouis des biens, et précautionne-toi contre le mauvais jour; car comme l’un, ainsi il a fait l’autre, sans que l’homme trouve contre lui de justes plaintes.

15 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.

J’ai encore vu ceci dans les jours de ma vanité: le juste périt dans sa justice, et l’impie vit longtemps dans sa malice.

16 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?

Ne sois point juste à l’excès, ni plus sage qu’il n’est nécessaire, pour que tu ne deviennes pas insensible.

17 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?

N’agis pas en impie à l’excès; et ne sois pas insensé, afin que tu ne meures pas dans un temps qui n’est pas le tien.

18 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.

Il est bon que tu soutiennes le juste; mais même ne retire pas de celui-là ta main, parce que celui qui craint Dieu ne néglige rien.

19 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.

La sagesse a rendu le sage plus fort que dix princes d’une cité.

20 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.

Car il n’est pas d’homme juste sur la terre qui fasse le bien et ne pèche point.

21 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.

Mais surtout, à toutes les paroles qui se disent, ne prête pas ton cœur; de peur que tu n’entendes ton serviteur te maudire;

22 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.

Car ta conscience sait que toi-même tu as fréquemment maudit les autres.

23 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men visheten förblev fjärran ifrån mig.

J’ai tout tenté avec la sagesse. J’ai dit: Je deviendrai sage, et la sagesse s’est retirée bien loin de moi

24 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

Beaucoup plus loin qu’elle n’était, et grande est sa profondeur; qui la trouvera?

25 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

J’ai parcouru toutes choses avec mon esprit, afin de savoir, de considérer, et de chercher la sagesse et la raison des choses, et de connaître l’impiété de l’insensé et l’erreur des imprudents:

26 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.

Et j’ai trouvé la femme plus amère que la mort; elle est un lacs de chasseur, son cœur est un filet, ses mains sont des chaînes. Celui qui plaît à Dieu lui échappera; mais celui qui est pécheur sera pris par elle.

27 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.

Voilà ce que j’ai trouvé, dit l’Ecclésiaste, une chose et une autre, afin de trouver une raison,

28 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.

Que cherche encore mon âme, et que je n’ai pas trouvée. J’ai trouvé un homme entre mille; une femme entre toutes, je ne l’ai pas trouvée.

29 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.

J’ai trouvé cela seulement, que Dieu a fait l’homme droit, et que celui-ci s’est embarrassé lui-même dans des questions infinies.