Predikaren 7

1 Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.

Un bon renom est préférable à l’huile parfumée, et le jour de la mort au jour de la naissance.

2 Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

Mieux vaut aller dans une maison de deuil que dans une maison où l’on festoie; là se voit la fin de tout homme: et les vivants doivent la prendre à cœur!

3 Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.

Mieux vaut la tristesse que la gaieté, car le visage peut être sombre et le cœur satisfait.

4 De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.

La pensée du sage se porte vers la maison de deuil, la pensée des fous vers la maison de plaisir.

5 Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.

Mieux vaut entendre les reproches d’un sage que d’écouter les chansons des sots.

6 Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

Car tel le crépitement des broussailles sous la marmite, tels sont les rires des fous. Et cela aussi est vanité!

7 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.

Certes, la concussion affole le sage, et les présents font perdre le sens.

8 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.

La fin d’une entreprise est préférable à son début; un caractère endurant l’emporte sur un caractère hautain.

9 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.

Ne cède pas trop vite à ton humeur irascible, car la colère est à demeure au sein des fous.

10 Spörj icke: "Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du fråga så.

Ne dis point: "D’Où vient que les temps passés valaient mieux que le présent?" Car c’est manquer de sagesse de poser cette question.

11 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

Précieuse est la sagesse avec un patrimoine: grande supériorité pour ceux qui voient le soleil!

12 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.

Car ainsi on est sous la protection de la sagesse et sous la protection de l’argent; toutefois la sagesse l’emporte, car elle prolonge la vie de ceux qui la possèdent.

13 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

Regarde l’œuvre de Dieu: qui peut redresser ce qu’il a fait courbe?

14 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.

Au jour du bonheur, sois content; et au jour du malheur, considère que Dieu a fait correspondre l’un à l’autre, de façon à ce que l’homme ne trouve pas à récriminer contre lui.

15 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.

J’Ai tout vu au cours de mon éphémère existence: tel juste succombe malgré sa vertu, et tel méchant dure malgré sa perversité.

16 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?

Ne sois pas juste à l’excès, ne sois pas sage plus qu’il ne faut; pourquoi t’exposer à la ruine?

17 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?

Ne sois pas trop méchant, évite d’être sot; pourquoi voudrais-tu mourir avant le temps?

18 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.

Tu feras bien de t’attacher à l’une des méthodes sans que ta main lâche l’autre: celui qui craint Dieu se tire d’affaire en toutes choses.

19 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.

La sagesse est une force pour l’homme, plus efficace que dix chefs gouvernant une ville.

20 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.

II n’est pas d’homme juste sur terre qui fasse le bien sans jamais faillir.

21 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.

N’Aie garde de faire attention à toutes les paroles qu’on débite; tu éviteras ainsi d’entendre ton esclave proférer des malédictions contre toi.

22 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.

Car bien des fois, ton cœur le sait, il t’est arrivé de proférer des malédictions contre les autres.

23 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men visheten förblev fjärran ifrån mig.

Tout cela, je l’ai expérimenté avec sagacité; je disais: "Je voudrais me rendre maître de la sagesse!" Mais elle s’est tenue loin de moi.

24 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

Ce qui existe est si loin et si infiniment profond! Qui pourrait y atteindre?

25 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

Je m’étais appliqué de tout cœur à tout examiner et scruter, à rechercher sagesse et raison, à apprécier aussi malignité et sottise, folie et insanités.

26 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.

Et ce que j’ai trouvé de plus amer que la mort, c’est la femme, dont le cœur n’est que guet-apens et pièges et dont les bras sont des chaînes. Celui qui jouit de la faveur de Dieu échappe à ses griffes, mais le pécheur s’y laisse prendre.

27 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.

Vois, c’est là ce que j’ai trouvé, dit l’Ecclésiaste, en ajoutant un fait à un autre pour arriver à une conclusion.

28 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.

Mais il est une chose encore que j’ai cherchée et que je n’ai pas trouvée: parmi mille individus, j’ai pu trouver un homme, mais de femme, parmi eux tous, je n’en ai pas trouvé.

29 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.

Seulement voici ce que j’ai trouvé: c’est que Dieu a fait les hommes pour être droits; ce sont eux qui ont recours à toutes sortes de roueries.