Predikaren 7
1 Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
A good name is better than precious oil, and the day of death, better than the day of one's birth.
2 Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
It is better to go to the house of mourning than to go to the house of feasting; inasmuch as that is the end of all men: and let the living lay it to his heart.
3 Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
Better is vexation than laughing; for through the sadness of the countenance the heart is made better.
4 De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
The heart of the wise is in the house of mourning; but the heart of fools is in the house of joy.
5 Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
It is better to hear the rebuke of the wise, than that a man should hear the song of fools.
6 Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
For as the crackling of thorns under a pot, so is the laughter of the fool. Also this is vanity.
7 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
For [exercising] oppression maketh a wise man mad; and bribery corrupteth the heart.
8 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
Better is the end of a thing than the beginning thereof: better is the patient in spirit than the proud in spirit.
9 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
Be not rash in thy spirit to be angry; for anger resteth in bosom of fools.
10 Spörj icke: "Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du fråga så.
Thou must not say, How was it that the former days were better than these? for it is not out of wisdom that thou askest concerning this.
11 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
Wisdom is better than an inheritance, yea, preferable for those that see the sun;
12 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
For under the shadow of wisdom [a man is equally well as] under the shadow of money; but the superior excellency of knowledge is, that wisdom giveth life to him that possesseth it.
13 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
Consider [then] the work of God; for who can make straight what he hath made crooked?
14 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
On the day of prosperity be happy, but on the day of adversity look on: also this hath God made in equal measure with the other, to the end that man should not find the least to censure him.
15 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
All things have I seen in the days of my vanity: there is many a righteous man that perisheth in his righteousness, and there is many a wicked man that liveth long in his wickedness.—
16 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
Be not righteous over much; neither show thyself over wise: why wouldst thou destroy thyself?
17 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
Be not wicked over much, and be no fool: why wouldst thou die before thy time?
18 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
It is good that thou shouldst take hold of that, and that also from this thou withdraw not thy hand; for he that feareth God will come forth out of them all.
19 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
Wisdom giveth more strength to the wise than ten rulers which were in the city.
20 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
For no man is so righteous upon earth, that he should do always good, and never sin.—
21 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
Also take no heed unto all the words that are spoken: lest thou hear thy servant cursing thee.
22 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
For oftentimes also doth thy own heart know that thou thyself likewise hast cursed others.—
23 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men visheten förblev fjärran ifrån mig.
All this have I proved by wisdom: I said, I will be wise; but it was far from me.
24 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
Far is what formerly was so, and what was deep remaineth deep: who can find it out?
25 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
Then I turned myself about together with my heart to know, and to search, and to seek out wisdom, and experience, and to know the wickedness of folly, and the foolishness of madness.
26 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
And I find as more bitter than death the woman, whose heart is snares and nets, and whose hands are bonds: he that is deemed good before God will escape from her; but the sinner will be caught by her.
27 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
Behold, this have I found, saith Koheleth, [adding] one to the other, to find experience,
28 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.
What my soul constantly sought, but I found it not; one man among a thousand did I find; but a woman among all these did I not find.
29 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.
Lo, this only did I find, that God hath made man upright; but they have sought for many [sinful] devices.
