Predikaren 4
1 Och ytterligare såg jag på alla de våldsgärningar som förövas under solen. Jag såg förtryckta fälla tårar, och ingen fanns, som tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem.
Again I looked, and I considered all the oppression taking place under the sun. I saw the tears of the oppressed, and they had no comforter; the power lay in the hands of their oppressors, and there was no comforter.
2 Då prisade jag de döda, som redan hade fått dö, lyckliga framför de levande, som ännu leva;
So I admired the dead, who had already died, above the living, who are still alive.
3 Men lycklig framför båda prisade jag den som ännu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som göres under solen.
But better than both is he who has not yet existed, who has not seen the evil that is done under the sun.
4 Och jag såg att all möda och all skicklighet i vad som göres icke är annat än den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
I saw that all labor and success spring from a man’s envy of his neighbor. This too is futile and a pursuit of the wind.
5 Dåren lägger händerna i kors och tär så sitt eget kött.
The fool folds his hands and consumes his own flesh.
6 Ja, bättre är en handfull ro än båda händerna fulla med möda och med jagande efter vind.
Better one handful with tranquility than two handfuls with toil and pursuit of the wind.
7 Och ytterligare såg jag något som är fåfänglighet under solen:
Again, I saw futility under the sun.
8 mången finnes, som står ensam och icke har någon jämte sig, varken son eller broder; och likväl är det ingen ände på all hans möda, och hans ögon bliva icke mätta på rikedom. Och för vem mödar jag mig då och nekar mig själv vad gott är? Också detta är fåfänglighet och ett uselt besvär.
There is a man all alone, without even a son or brother. And though there is no end to his labor, his eyes are still not content with his wealth: “For whom do I toil and bereave my soul of enjoyment?” This too is futile—a miserable task.
9 Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda.
Two are better than one, because they have a good return for their labor.
10 Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom.
For if one falls down, his companion can lift him up; but pity the one who falls without another to help him up!
11 Likaledes, om två ligga tillsammans, så hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm?
Again, if two lie down together, they will keep warm; but how can one keep warm alone?
12 Och om någon kan slå ned den som är ensam, så hålla dock två stånd mot angriparen. Och en tretvinnad tråd brister icke så snart.
And though one may be overpowered, two can resist. Moreover, a cord of three strands is not quickly broken.
13 Bättre är en gammal konung som är dåraktig och ej har förstånd nog att låta varna sig är en fattig yngling med vishet.
Better is a poor but wise youth than an old but foolish king who no longer knows how to take a warning.
14 Ty ifrån fängelset gick en gång en sådan till konungavälde, fastän han var född i fattigdom inom den andres rike.
For the youth has come from the prison to the kingship, though he was born poor in his own kingdom.
15 Jag såg huru alla som levde och rörde sig under solen följde ynglingen, denne nye som skulle träda i den förres ställe;
I saw that all who lived and walked under the sun followed this second one, the youth who succeeded the king.
16 det var ingen ände på hela skaran av alla dem som han gick i spetsen för. Men ändå hava de efterkommande ingen glädje av honom. Ty också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
There is no limit to all the people who were before them. Yet the successor will not be celebrated by those who come even later. This too is futile and a pursuit of the wind.
