Predikaren 3
1 Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
Everything has its own time—a time for all that happens here:
2 Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
A time of birth, and a time of death. A time of planting, and a time of harvest.
3 Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
A time of killing, and a time of healing. A time of tearing down, and a time of building up.
4 Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
A time of crying, and a time of laughing. A time of mourning, and a time of dancing.
5 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
A time of throwing away stones, and a time of gathering up stones. A time of embracing, and a time of avoiding embracing.
6 Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
A time of searching, and a time of giving up searching. A time of keeping, and a time of throwing away.
7 Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
A time of tearing, and a time of mending. A time of keeping quiet, a time of speaking up.
8 Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
A time of loving, and a time of hating. A time of warfare, and a time of peace.
9 Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
So what do you get for all your hard work?
10 Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
I have examined what God gives us to do.
11 Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.
Everything God does is beautifully timed, and even though he has also placed the idea of eternity in our minds, we can't fully understand what God does from beginning to end.
12 Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.
I concluded that there's nothing better than being happy and looking for the good in life.
13 Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.
In addition everyone should eat and drink and enjoy their work—this is God's gift to us.
14 Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
I also concluded that everything God does lasts forever: nothing can be added to it or taken away from it. God acts in this way so that people may stand in awe of him.
15 Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
Whatever was, is; and whatever will be, has been, and God examines the whole of time.
16 Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
I also observed that here on earth there was evil even in the place where there was supposed to be justice; even where things were meant to be right, there was evil.
17 Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
But then I thought to myself, “Ultimately God will judge both those who do right and those who do wrong, and every deed and action, at the appointed time.”
18 Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
I also thought to myself, “Regarding what happens to human beings—God proves to us that we're no better than animals.”
19 Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.
For what happens to human beings is the same as what happens to animals—in the same way one dies, the other dies too. They all have the breath of life—so regarding any advantage human beings have over animals, there is none. Definitely this is very hard to understand!
20 Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.
They all end up in the same place—they all came from dust, and they all return to dust.
21 Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?
Who really knows whether the breath of life of human beings goes up above, and the breath of life of animals goes down below to the earth?
22 Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?
So I concluded that there's nothing better than for people to enjoy their work. This is what we are meant to do. For who can bring anyone back from the dead to show them what will happen after they die?
