Predikaren 3
1 Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
To all things there is a time, and a season for every matter under heaven.
2 Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
A time of birth, and a time to die; a time to plant, and a time to pluck up what has been planted;
3 Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
a time to kill, and a time to heal; a time to pull down, and a time to build up;
4 Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
a time to weep, and a time to laugh; a time to lament, and a time to dance;
5 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
a time to throw stones, and a time to gather stones together; a time to embrace, and a time to abstain from embracing;
6 Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
a time to seek, and a time to lose; a time to keep, and a time to cast away;
7 Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
a time to rend, and a time to sew; a time to be silent, and a time to speak;
8 Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
a time to love, and a time to hate; a time of war, and a time of peace.
9 Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
What advantage [has] he that works in those things wherein he labours?
10 Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
I have seen all the trouble, which God has given to the sons of men to be troubled with.
11 Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.
All the things which he has made are beautiful in his time: he has also set the whole world in their heart, that man might not find out the work which God has wrought from the beginning even to the end.
12 Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.
I know that there is no good in them, except [for a man] to rejoice, and to do good in his life.
13 Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.
Also [in the case of] every man who shall eat and drink, and see good in all his labour, [this] is a gift of God.
14 Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
I know that whatsoever things God has done, they shall be for ever: it is impossible to add to it, and it is impossible to take away from it: and God has done [it], that [men] may fear before him.
15 Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
That which has been is now; and whatever things [are appointed] to be have already been; and God will seek out that which is past.
16 Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
And moreover I saw under the sun the place of judgment, there was the ungodly one; and the place of righteousness, there was the godly one.
17 Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
And I said in my heart, God will judge the righteous and the ungodly: for there is a time there for every action and for every work.
18 Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
I said in my heart, concerning the speech of the sons of man, God will judge them, and that to shew that they are breasts.
19 Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.
Also to them is the event of the sons of man, and the event of the brute; one event befalls them: as is the death of the one, so also the death of the other; and there is one breath to all: and what has the man more than the brute? nothing; for all is vanity.
20 Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.
All [go] to one place; all were formed of the dust, and all will return to dust.
21 Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?
And who has seen the spirit of the sons of man, whether it goes upward? and the spirit of the beast, whether it goes downward to the earth?
22 Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?
And I saw that there was no good, but that wherein a man shall rejoice in his works, for it is his portion, for who shall bring him to see any thing of that which shall be after him?
