Predikaren 3
1 Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
To everything there is a season, and a time for every purpose under heaven:
2 Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
a time to be born and a time to die, a time to plant and a time to uproot,
3 Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
a time to kill and a time to heal, a time to break down and a time to build,
4 Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
a time to weep and a time to laugh, a time to mourn and a time to dance,
5 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
a time to cast away stones and a time to gather stones together, a time to embrace and a time to refrain from embracing,
6 Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
a time to search and a time to count as lost, a time to keep and a time to discard,
7 Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
a time to tear and a time to mend, a time to be silent and a time to speak,
8 Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
a time to love and a time to hate, a time for war and a time for peace.
9 Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
What does the worker gain from his toil?
10 Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
I have seen the burden that God has laid upon the sons of men to occupy them.
11 Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.
He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the hearts of men, yet they cannot fathom the work that God has done from beginning to end.
12 Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.
I know that there is nothing better for them than to rejoice and do good while they live,
13 Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.
and also that every man should eat and drink and find satisfaction in all his labor—this is the gift of God.
14 Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
I know that everything God does endures forever; nothing can be added to it or taken from it. God does it so that they should fear Him.
15 Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
What exists has already been, and what will be has already been, for God will call to account what has passed.
16 Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
Furthermore, I saw under the sun that in the place of judgment there is wickedness, and in the place of righteousness there is wickedness.
17 Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
I said in my heart, “God will judge the righteous and the wicked, since there is a time for every activity and every deed.”
18 Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
I said to myself, “As for the sons of men, God tests them so that they may see for themselves that they are but beasts.”
19 Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.
For the fates of both men and beasts are the same: As one dies, so dies the other—they all have the same breath. Man has no advantage over the animals, since everything is futile.
20 Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.
All go to one place; all come from dust, and all return to dust.
21 Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?
Who knows if the spirit of man rises upward and the spirit of the animal descends into the earth?
22 Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?
I have seen that there is nothing better for a man than to enjoy his work, because that is his lot. For who can bring him to see what will come after him?
