Predikaren 11
1 Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.
Tui nuiah takaw to va ah, ni akra parai pacoengah na hnu let tih.
2 Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta, ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.
Kami sarihto khae khue ah na ai, tazetto hanah doeh paek ah; long nuiah kawbaktih sethaih maw pha tih, tiah na panoek ai.
3 Om molnen äro fulla av regn, så tömma de ut det på jorden; och om ett träd faller omkull, det må falla mot söder eller mot norr, så ligger det på den plats där det har fallit.
Tamai loe khotui hoiah koi naah ni, long ah kho angzoh; thing loe aluek bangah maw, to tih ai boeh loe aloih bangah maw, amtim cadoeh, amtimhaih ahmuen ah ni oh.
4 En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda.
Takhi khen kami loe patii mak ai, tamai khen kami doeh aat mak ai.
5 Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet förstår du Guds verk, hans som verkar alltsammans.
Takhi caehhaih loklam to na panoek ai, amno zokthung ah nawkta ih ahuh kawbangmaw qoeng tahang, tito na panoek ai; to baktih toengah hmuen boih Sahkung Sithaw toksakhaih to na panoek ai.
6 Så ut om morgonen din säd, och underlåt det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som är gagneligast, eller om det ena jämte det andra är bäst.
Khawnthaw ah cangtii tuh ah, duembang ah doeh na ban to pakhuem duem hmah; kawbaktih maw atho om tih, kawbaktih maw atho om mak ai, to tih ai boeh loe atho om hoi hmaek tih maw, tito na panoek ai.
7 Och ljuset är ljuvligt, och det är gott för ögonen att få se solen.
Tangtang ni ni aengh loe luep, ni aengh hnuk naah mik hanah anghoehaih to oh.
8 Ja, om en människa får leva än så många år, så må hon vara glad under dem alla, men betänka, att eftersom mörkrets dagar bliva så många, är ändå allt som händer fåfänglighet.
Kami loe saning sawk ah hing moe, hmuen boih ah anghoehaih tawn cadoeh, vinghaih aninawk to poek nasoe; to aninawk loe sawk parai tih. Angzo han koi hmuennawk boih loe azom pui ni.
9 Gläd dig, du yngling, din ungdom, och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon. Men vet att Gud för allt detta skall draga dig till doms.
Aw thendoeng, tha oh nathuem ah anghoe ah; tha oh thuem naah na palung to anghoe nasoe, na palung mah koeh ih loklam baktih, na mik mah hnuk ih loklam baktiah caeh ah; toe hae hmuennawk boih pongah Sithaw mah lok na caek tih, tito panoek ah.
10 Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta, och håll plåga borta från din kropp. Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.
To pongah palung na sethaih to takhoe ah loe, na takpum pong ih sethaih to va ah; saning nawkhaih hoi qoeng thuemhaih doeh azom pui ah ni oh.
