Predikaren 10
1 Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
Od mrtvijeh muha usmrdi se i pokvari ulje apotekarsko, tako od malo ludosti cijena mudrosti i slavi.
2 Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
Srce je mudromu s desne strane, a ludomu je s lijeve strane.
3 Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
Bezumnik i kad ide putem, bez razuma je i kazuje svjema da je bezuman.
4 Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.
Ako se podigne na te gnjev onoga koji vlada, ne ostavljaj mjesta svojega, jer blagost uklanja velike grijehe.
5 Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
Ima zlo koje vidjeh pod suncem, kao pogrješka koja dolazi od vladaoca:
6 att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.
Ludost se posaðuje na najviše mjesto, i bogati sjede na niskom mjestu.
7 Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
Vidjeh sluge na konjma, a knezovi idu pješice kao sluge.
8 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
Ko jamu kopa, u nju æe pasti, i ko razvaljuje ogradu, uješæe ga zmija.
9 Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.
Ko odmièe kamenje, udariæe se o njih; ko cijepa drva, nije miran od njih.
10 Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
Kad se zatupi gvožðe i oštrice mu se ne naoštri, tada treba više snage; ali mudrost može bolje opraviti.
11 Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
Ako ujede zmija prije bajanja, ništa neæe pomoæi bajaè.
12 Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
Rijeèi iz usta mudroga ljupke su, a bezumnoga proždiru usne njegove.
13 Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
Poèetak je rijeèima usta njegovijeh ludost, a svršetak govoru njegovu zlo bezumlje.
14 Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
Jer ludi mnogo govori, a èovjek ne zna što æe biti; i ko æe mu kazati što æe poslije njega biti?
15 Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
Lude mori trud njihov, jer ne znaju ni u grad otiæi.
16 Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
Teško tebi, zemljo, kad ti je car dijete i knezovi tvoji rano jedu!
17 Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
Blago tebi, zemljo, kad ti je car plemenit i knezovi tvoji jedu na vrijeme da se potkrijepe a ne da se opiju.
18 Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
S lijenosti ugiblje se krov i s nemarnijeh ruku prokapljuje kuæa.
19 Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
Radi veselja gotove se gozbe, i vino veseli žive, a novci vrše sve.
20 Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.
Ni u misli svojoj ne psuj cara, ni u klijeti, u kojoj spavaš, ne psuj bogatoga, jer ptica nebeska odnijeæe glas i što krila ima dokazaæe rijeè.
