Predikaren 10
1 Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
Kadueh taksae mah hmuihoih tui to hmuisae ah angcoengsak baktih toengah, kamthu khosakhaih mah palunghahaih hoi ahmin kahoih pakoehhaih to amrosak.
2 Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
Palungha kami ih palung loe bantang bangah oh, toe kamthu ih palung loe banqoi bangah oh.
3 Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
Ue, kamthu loe lamcaeh naah doeh, amthuhaih to amtueng moe, angmah amthuhaih to minawk boih khaeah thuih.
4 Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.
Ukkung mah palung ang phui thuih naah, na ohhaih ahmuen to caeh taak hmah; angdaehahih mah kalen sakpazaehaih to dipsak.
5 Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
Ukkung khae hoiah sakpazaehaih tacawt baktih toengah, ni tlim ah ka hnuk ih hmuen kasae to oh.
6 att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.
Angraeng mah ahmuen kahnaem ah anghnut naah, kamthu loe kasang ahmuen ah anghnut lat.
7 Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
Angraengnawk khok hoiah amkaeh o naah, tamnanawk mah hrang nuiah angthueng o lat.
8 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
Qumqai kami loe tangqom thungah krah tih; sipae phrae kami loe pahui mah patuk tih.
9 Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.
Thlung takhoe kami loe nganbawh kana hak tih; thing khuek kami loe ahmaa caa tih.
10 Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
Caka to kanoe ah taak ai nahaeloe, tha ueng han angaih; toe palunghahaih mah atho ohhaih loklam to hnuksak.
11 Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
Pahui to adoi hoiah na sak cadoeh na patuk tih, lokpunghaih loe amekhaih tidoeh om ai.
12 Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
Palungha kami ih pakha thung hoiah tacawt loknawk loe tahmenhaih to oh, toe kamthu loe angmah ih pahni mah paaeh.
13 Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
Anih pakha hoi tacawt tangsuek lok loe amthuhaih hoiah amtong, anih ih lokpaeh boenghaih loe kasae amthuhaih ah oh.
14 Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
Kamthu loe lok pung, kami mah angzo han koi hmuen to thui thai ai; anih hmabang ah timaw om tih, tiah mi mah maw thui thai tih?
15 Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
Vangpui thungah caehhaih loklam to panoek ai baktih toengah, kamthu toksakhaih mah kaminawk angphosak boih.
16 Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
Nawkta ukkung siangpahrang ohhaih prae, khawnthaw ah buh raenghhaih poih sah angraengnawk ohhaih prae, nang loe khosak bing!
17 Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
Khingya han koi kaom imthung takoh hoiah tapen siangpahrang ohhaih prae, mu kanae hmoek ai, tha oh hanah atue phak naah buh kacaa angraengnawk ohhaih prae, nang loe tahamhoih.
18 Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
Thasethaih mah im to hmawnsak; bantha set pongah im loe kho longh.
19 Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
Pahnuih hanah ni poih to sak, mu mah kami poeknawmsak; toe phoisa mah hmuenmae to qan thaih boih.
20 Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.
Siangpahrang to palung thung hoiah doeh pasoih hmah; angraengnawk doeh na iihhaih ahmuen hoiah pasoih hmah; van ih tavaa mah na lok to sin ueloe, pakhraeh kaom tavaa mah thui pae moeng tih.
