5 Mosebok 9

1 Hör, Israel! Du går nu över Jordan, för att komma ditin och underlägga dig folk, större och mäktigare än du, städer, stora och befästa upp mot himmelen,

Hear, O Israel: Thou are to pass over the Jordan this day, to go in to dispossess nations greater and mightier than thyself, cities great and fortified up to heaven,

2 anakiternas stora och resliga folkstam, som du själv känner, och om vilken du har hört att man säger: "Vem kan stå emot Anaks barn!"

a people great and tall, the sons of the Anakim, whom thou know, and of whom thou have heard say, Who can stand before the sons of Anak?

3 Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den som går framför dig, såsom en förtärande eld; han skall förgöra dem, och han skall förgöra dem, och han skall ödmjuka dem för dig, och du skall fördriva dem och utrota dem med hast, såsom HERREN har lovat dig.

Know therefore this day, that Jehovah thy God is he who goes over before thee as a devouring fire. He will destroy them, and he will bring them down before thee. So thou shall drive them out, and make them to perish quickly, as Jehovah has spoken to thee.

4 Då nu HERREN, din Gud, driver dem undan för dig, må du icke säga vid dig själv: "För min rättfärdighets skull har HERREN låtit mig komma in i detta land och taga det i besittning." Ty dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN fördriver dem för dig.

Do not speak thou in thy heart, after Jehovah thy God has thrust them out from before thee, saying, For my righteousness Jehovah has brought me in to possess this land. Whereas for the wickedness of these nations Jehovah drives them out from before thee.

5 Icke din rättfärdighet och din rättsinnighet är det som gör att du får komma in i deras land och taga det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN, din Gud, fördriver dem för dig. Så vill ock HERREN uppfylla vad han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.

Not for thy righteousness, or for the uprightness of thy heart, do thou go in to possess their land, but for the wickedness of these nations Jehovah thy God drives them out from before thee, and that he may establish the word which Jehovah swore to thy fathers, to Abraham, to Isaac, and to Jacob.

6 Därför må du nu veta att det icke är din rättfärdighet som gör att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du är ett hårdnackat folk.

Know therefore, that Jehovah thy God does not give thee this good land to possess it for thy righteousness, for thou are a stiff-necked people.

7 Kom ihåg, förgät icke, huru du i öknen förtörnade HERREN, din Gud. Allt ifrån den dag då du drog ut ur Egyptens land, ända till dess I nu haven kommit hit, haven I varit gensträviga mot HERREN.

Remember, do not thou forget how thou provoked Jehovah thy God to wrath in the wilderness. From the day that thou went forth out of the land of Egypt, until ye came to this place, ye have been rebellious against Jehovah.

8 Vid Horeb förtörnaden I HERREN, och HERREN vredgades på eder, så att han ville förgöra eder.

Also in Horeb ye provoked Jehovah to wrath, and Jehovah was angry with you to destroy you.

9 När jag hade stigit upp på berget för att taga emot stentavlorna, det förbunds tavlor, som HERREN hade slutit med eder, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan att dricka.

When I was gone up onto the mount to receive the tablets of stone, even the tablets of the covenant which Jehovah made with you, then I abode on the mount forty days and forty nights. I neither ate bread nor drank water.

10 Och HERREN gav mig de två stentavlorna, på vilka Gud hade skrivit med sitt finger; vad där stod var alldeles lika med de ord HERREN hade talat med eder på berget ur elden, den dag då I voren församlade där.

And Jehovah delivered to me the two tablets of stone written with the finger of God. And on them was according to all the words, which Jehovah spoke with you in the mount out of the midst of the fire in the day of the assembly.

11 Och när de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna voro förlidna, gav HERREN mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.

And it came to pass, at the end of forty days and forty nights, that Jehovah gave me the two tablets of stone, even the tablets of the covenant.

12 Och HERREN sade till mig: "Stå upp och gå med hast ned härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har tagit sig till, vad fördärvligt är. De hava redan vikit av ifrån den väg som jag bjöd dem gå; de hava gjort sig ett gjutet beläte."

And Jehovah said to me, Arise, get thee down quickly from here, for thy people that thou have brought forth out of Egypt have corrupted themselves. They have quickly turned aside out of the way which I commanded them. They have made them a molten image.

13 Och HERREN talade till mig och sade: "jag har sett att detta folk är ett hårdnackat folk.

Furthermore Jehovah spoke to me, saying, I have seen this people, and, behold, it is a stiff-necked people.

14 Lämna mig i fred, ty jag vill förgöra dem och utplåna deras namn, så att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än detta."

Let me alone, that I may destroy them, and blot out their name from under heaven, and I will make of thee a nation mightier and greater than they.

15 Då vände jag mig om och steg ned från berget, som brann i eld; och jag hade i mina båda händer förbundets två tavlor.

So I turned and came down from the mount, and the mount was burning with fire. And the two tablets of the covenant were in my two hands.

16 Och jag fick då se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I haden gjort eder en gjuten kalv; så haden I redan vikit av ifrån den väg som HERREN hade bjudit eder gå.

And I looked, and, behold, ye had sinned against Jehovah your God. Ye had made you a molten calf. Ye had turned aside quickly out of the way which Jehovah had commanded you.

17 Då fattade jag i de båda tavlorna och kastade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför edra ögon.

And I took hold of the two tablets, and cast them out of my two hands, and broke them before your eyes.

18 Och jag föll ned inför HERRENS ansikte och låg så, likasom förra gången i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan att dricka, för all den synds skulle som I haden begått genom att göra vad ont var i HERRENS ögon, till att förtörna honom.

And I fell down before Jehovah, as at the first, forty days and forty nights. I neither ate bread nor drank water, because of all your sin which ye sinned, in doing that which was evil in the sight of Jehovah, to provoke him to anger.

19 Ty jag fruktade för den vrede och förbittring mot eder, av vilken HERREN hade blivit så uppfylld att han ville förgöra eder. Och HERREN hörde mig även denna gång.

For I was afraid of the anger and hot displeasure with which Jehovah was angry against you to destroy you. But Jehovah hearkened to me that time also.

20 Också på Aron blev HERREN mycket vred, så att han ville förgöra honom, och jag bad då jämväl för Aron.

And Jehovah was very angry with Aaron to destroy him. And I prayed for Aaron also at the same time.

21 Sedan tog jag kalven, syndabelätet som I haden gjort, och brände den i eld och krossade sönder den väl, till dess att den blev fint stoft, och det stoftet kastade jag i bäcken som flöt ned från berget.

And I took your sin, the calf which ye had made, and burnt it with fire, and stamped it, grinding it very small, until it was as fine as dust. And I cast the dust of it into the brook that descended out of the mount.

22 I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava förtörnaden I ock HERREN.

And at Taberah, and at Massah, and at Kibroth-hattaavah, ye provoked Jehovah to wrath.

23 Och när HERREN ville sända eder åstad från Kades-Barnea och sade: "Dragen upp och intagen det land som jag har givit eder", då voren I gensträviga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och hörden icke hans röst.

And when Jehovah sent you from Kadesh-barnea, saying, Go up and possess the land which I have given you, then ye rebelled against the commandment of Jehovah your God, and ye did not believe him, nor hearken to his voice.

24 Ja, gensträviga haven I varit mot HERREN allt ifrån den dag då jag lärde känna eder.

Ye have been rebellious against Jehovah from the day that I knew you.

25 Så föll jag då ned inför HERRENS ansikte och låg så i de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna; ty HERREN hade sagt att han ville förgöra eder.

So I fell down before Jehovah the forty days and forty nights that I fell down, because Jehovah had said he would destroy you.

26 Och jag bad till HERREN och sade: "Herre, HERRE, fördärva icke ditt folk och din arvedel, som du har förlossat med din stora makt, och som du med stark hand har fört ut ur Egypten.

And I prayed to Jehovah, and said, O lord Jehovah, destroy not thy people and thine inheritance, that thou have redeemed through thy greatness, that thou have brought forth out of Egypt with a mighty hand.

27 Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob, se icke på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd;

Remember thy servants, Abraham, Isaac, and Jacob. Look not to the stubbornness of this people, nor to their profaneness, nor to their sin,

28 på det att man icke må säga i det land varur du har fört oss ut: 'Därför att HERREN, icke förmådde föra dem in i det land som han hade lovat åt dem, och därför att han hatade dem, förde han dem ut och lät dem dö i öknen.'

lest the land from where thou brought us out say, Because Jehovah was not able to bring them into the land which he promised to them, and because he hated them, he has brought them out to kill them in the wilderness.

29 De äro ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm."

Yet they are thy people and thine inheritance, which thou brought out by thy great power and by thine outstretched arm.