5 Mosebok 32

1 Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala; och jorden höre min muns ord.

“ʻAe ngaahi langi, mou tokanga, pea te u lea; pea ke fanongo, ʻE māmani, ki he ngaahi lea ʻa hoku ngutu.

2 Såsom regnet drype min lära, såsom daggen flöde mitt tal, såsom rikligt regn på grönska och såsom en regnskur på gräsets brodd.

‌ʻE tō ʻeku akonaki ʻo hangē ko e ʻuha, ʻe ʻalu hifo ʻeku ngaahi lea ʻo hangē ko e hahau, ʻo hangē ko e taumosi ki he ʻakau vaivai, ʻo hangē ko e ʻuha tuʻu mo tō ki he mohuku:

3 Ty HERRENS namn vill jag förkunna; ja, given ära åt vår Gud.

Ko e meʻa ʻi heʻeku fakaongo atu ʻae huafa ʻo Sihova: mou tuku ʻae māfimafi ki hotau ʻOtua.

4 Vår klippa -- ostraffliga äro hans gärningar, ty alla hans vägar äro rätta. En trofast Gud och utan svek, rättfärdig och rättvis är han.

“Ko ia ko e Maka! ʻOku haohaoa ʻa ʻene ngāue: he ko ʻene ʻulungāanga kotoa pē ʻoku angatonu: ko e ʻOtua ʻoe moʻoni, mo taʻehalaia, ʻoku angatonu mo māʻoniʻoni ia.

5 De åter handlade illa mot honom; de voro icke hans barn, utan en skam för Israel, det vrånga och avoga släktet!

Kuo nau fakahalaʻi ʻakinautolu, ko honau ʻila ʻoku ʻikai ko e fakaʻilonga ʻo ʻene fānau: ko e toʻutangata mioʻi mo pikopiko ʻakinautolu.

6 Är det så du lönar HERREN, du dåraktiga och ovisa folk? Är han då icke din fader, som skapade dig? Han danade ju dig och beredde dig.

He ʻoku pehē hoʻomou totongi kia Sihova, ʻae kakai vale mo taʻepoto? ʻIkai ko hoʻo tamai ia naʻa ne fakatau koe? ʻIkai naʻa ne ngaohi koe, mo fokotuʻumaʻu koe?

7 Tänk på de dagar som fordom voro; akta på förgångna släktens år. Fråga din fader, han skall förkunna dig det, dina äldste, de skola säga dig det.

“Manatu ki he ngaahi ʻaho ʻi muʻa, tokanga ki he ngaahi taʻu ʻoe toʻutangata lahi: fehuʻi ki hoʻo tamai, pea te ne fakahā ia kiate koe; ki hoʻo kau mātuʻa, pea tenau tala kiate koe.

8 När den Högste gav arvslotter åt folken, när han fördelade människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn.

‌ʻI he vahe atu ʻe he Fungani Māʻolunga ki he ngaahi puleʻanga ʻa honau tofiʻa, ʻi heʻene fakamovetevete ʻae ngaahi foha ʻo ʻAtaina, naʻa ne ʻai ʻae fakangataʻanga ki he kakai ʻo fakatatau ki hono lau ʻoe fānau ʻa ʻIsileli.

9 Ty HERRENS folk är hans del, Jakob är hans arvedels lott.

He ko e tofiʻa ʻo Sihova ʻa hono kakai ko e afo ʻo hono tofiʻa ʻa Sēkope.

10 Han fann honom i öknens land, i ödsligheten, där ökendjuren tjöto. Då tog han honom i sitt beskärm och sin vård, han bevarade honom såsom sin ögonsten.

“Naʻa ne ʻilo ia ʻi he fonua lala, pea ʻi he toafa liʻaki mo ngungulu; naʻa ne tataki fano ia, ʻo ne akonakiʻi ia, naʻa ne tauhi ia ʻo hangē ko e tama ʻo hono mata.

11 Likasom en örn lockar sin avkomma ut till flykt och svävar upp ovanför sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog honom och bar honom på sina fjädrar.

Hangē ko e ueʻi ʻe he ʻikale hono pununga, ʻo ʻōʻōfaki ki hono ʻuhiki, ʻo mafola atu hono kapakau, ʻo ne toʻo hake ʻakinautolu, ʻo fua ʻakinautolu ʻi hono kapakau:

12 HERREN allena ledsagade honom, och ingen främmande gud jämte honom.

“Naʻe pehē hono tataki ia tokotaha pe ʻe Sihova, pea naʻe ʻikai ha ʻotua kehe mo ia.

13 Han förde honom fram över landets höjder och lät honom äta av markens gröda; han lät honom suga honung ur hälleberget och olja ur den hårda klippan.

Naʻa ne fakaheka ia ke heka ki he ngaahi potu māʻolunga ʻo māmani, koeʻuhi ke ne kai ʻae tupu ʻoe ngoue; pea naʻa ne ngaohi ia ke ne mimisi ʻae hone mei he maka, mo e lolo mei he makaafi;

14 Gräddmjölk av kor, söt mjölk av får, fett av lamm fick du ock, vädurar från Basan och bockar, därtill fetaste märg av vete; och av druvors blod drack du vin.

Ko e pota mei he fanga pulu fefine, mo e huʻahuhu ʻoe sipi, mo e ngako ʻoe fanga lami, mo e fanga sipitangata ʻi he faʻahinga mei Pesani, mo e fanga kosi mo hono ngako ʻoe ngaahi tengaʻi uite; pea naʻa ke inu ʻae toto totonu ʻoe kālepi.

15 Då blev Jesurun fet och istadig; du blev fet och tjock och stinn. Han övergav Gud, sin skapare, och föraktade sin frälsnings klippa.

“Ka naʻe fakaʻaʻau ʻo sino ʻa Sesuluni, pea ʻakafisi: kuo ke hoko ʻo sino, kuo ke hoko ʻo matolu, kuo ʻufiʻufi koe [ʻe he sino]; pea naʻa ne toki liʻaki ʻae ʻOtua ʻaia naʻa ne ngaohi ia, pea naʻa ne taʻefakaʻapaʻapa ki he Maka ʻo hono fakamoʻui.

16 Ja, de retade honom genom sina främmande gudar, med styggelser förtörnade de honom.

Naʻa nau langaʻi ʻaki hono fuaʻa ʻae ngaahi ʻotua kehe, naʻa nau fakatupu hono houhau ʻaki ʻenau ngaahi angakovi.

17 De offrade åt onda andar, skengudar, åt gudar som de förut icke kände, nya, som nyss hade kommit till, och som edra fäder ej fruktade för.

Naʻa nau feilaulau ki he ngaahi tēvolo, kae ʻikai ki he ʻOtua; ki he ngaahi ʻotua naʻe ʻikai tenau ʻilo, ko e foʻou naʻe toki tupu foʻou hake, ʻaia naʻe ʻikai manavahē hoʻomou tamai ki ai.

18 Din klippa, som hade fött dig, övergav du, du glömde Gud, som hade givit dig livet.

‌ʻOku ke taʻetokanga ki he Maka naʻa ke tupu ai, pea kuo ke fakangaloʻi ʻae ʻOtua ʻaia naʻa ne fakafuofua koe.

19 När HERREN såg detta, förkastade han dem, ty han förtörnades på sina söner och döttrar.

“Pea ʻi he ʻafio ʻa Sihova, naʻa ne fehiʻa [kiate kinautolu], ko e meʻa ʻi he fakatupu ʻene houhau ʻe hono ngaahi foha, mo hono ngaahi ʻofefine.

20 Han sade: "Jag vill fördölja mitt ansikte för dem, jag vill se vilket slut de få; ty ett förvänt släkte äro de, barn i vilka ingen trohet är.

Pea naʻe pehē ʻe ia, ‘Te u fufū hoku fofonga meiate kinautolu, te u vakai, pe ko e hā honau ngataʻanga: he ko e toʻutangata angatuʻu ʻaupito ʻakinautolu, ko e fānau ʻoku ʻikai ʻiate kinautolu ʻae tui.

21 De hava retat mig med gudar som icke äro gudar, förtörnat mig med de fåfängligheter de dyrka; därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag förtörna dem.

Kuo nau langaʻi ʻaki ʻeku fuaʻa ʻaia ʻoku ʻikai ko e ʻotua; kuo nau fakatupu ʻaki ʻeku houhau ʻenau ngaahi meʻa vaʻinga: pea te u ueʻi ʻaki ʻenau fuaʻa ʻekinautolu ʻoku ʻikai ko e kakai; te u fakatupu ʻenau ʻita ʻaki ʻae kakai vale.

22 Ty eld lågar fram ur min näsa, och den brinner ända till dödsrikets djup; den förtär jorden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar. (Sheol h7585)

He kuo tutu ʻae afi ʻi heʻeku houhau, pea ʻe vela ia ʻo aʻu ki loto heli, pea ʻe fakaʻauha ai ʻa māmani mo hono tupu, pea ʻe tutu ai ʻae ngaahi tuʻunga ʻoe ngaahi moʻunga. (Sheol h7585)

23 Jag skall hopa olyckor över dem, alla mina pilar skall jag avskjuta på dem.

“‘Te u fokotuʻutuʻu ʻae ngaahi kovi kiate kinautolu; te u fakaʻosi ʻa ʻeku ngaahi ngahau kiate kinautolu.

24 De skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av farsoter som bittert pina; jag skall sända över dem vilddjurs tänder och stoftkrälande ormars gift.

‌ʻE vela ʻakinautolu ʻaki ʻae honge, pea ʻe fakaʻosi ʻakinautolu ʻaki ʻae malalaʻi afi, pea ʻi he fakaʻauha fakamamahi: te u fekau ʻae kau nifo, ʻoe fanga manu kaivao kiate kinautolu, mo e kona ʻoe fanga ngata ʻoe efu.

25 Ute skall svärdet förgöra deras barn, och inomhus skall förskräckelsen göra det: ynglingar såväl som jungfrur, spenabarn tillsammans med gråhårsmän.

‌ʻE fakaʻauha ʻaki ʻae heletā ʻituʻa, mo e ilifia ʻi loto, ʻae talavou mo e tāupoʻou fakatouʻosi, ʻae tama huhu foki mo e tangata ʻuluhinā.

26 Jag skulle säga: 'Jag vill blåsa bort dem, göra slut på deras åminnelse bland människor',

Ne u pehē, Te u fakahēʻi ʻakinautolu ki he ngaahi tuliki, te u fakaʻosi ʻae fakamanatu kiate kinautolu mei he lotolotonga ʻoe kakai:

27 om jag icke fruktade att deras fiender då skulle vålla mig grämelse, att deras ovänner skulle misstyda det, att de skulle säga: 'Vår hand var så stark, det var icke HERREN som gjorde allt detta.'"

Ka ne taʻeʻoua ʻeku manavahē ki he ʻita ʻae fili, telia naʻa fai fakafielahi ʻe honau ngaahi fili, pea telia naʻa nau lea ʻo pehē, Ko hotau nima māʻolunga, ka ʻoku ʻikai ko Sihova kuo ne fai ʻae meʻa ni kotoa pē.’

28 Ty ett rådlöst folk äro de, och förstånd finnes icke i dem.

He ko e puleʻanga masiva fakakaukau poto ʻakinautolu, pea ʻoku ʻikai ha loto faʻa ʻilo foki ʻiate kinautolu.

29 Vore de visa, så skulle de begripa detta, de skulle första vilket slut de måste få.

Taumaiā kuo nau poto, koeʻuhi kenau ʻilo ʻae meʻa ni, koeʻuhi kenau tokanga ki honau ikuʻanga!

30 Huru kunde en jaga tusen framför sig och två driva tiotusen på flykten, om icke deras klippa hade sålt dem, och om icke HERREN hade prisgivit dem?

He ʻe fēfeeʻi ha tulia ʻe he tokotaha ʻae toko afe, pea ʻe he toko ua ʻae toko mano, ʻo ka ne ʻikai fakatau ʻakinautolu ʻe honau Maka, pea tāpuni ʻakinautolu ʻe Sihova?

31 Ty de andras klippa är icke såsom vår klippa; våra fiender kunna själva döma därom.

He ko honau maka ʻoku ʻikai hangē ko hotau Maka, ʻio, naʻa mo hotau ngaahi fili, ʻoku nau fakamoʻoni ki ai.

32 Ty av Sodoms vinträd är deras ett skott, det stammar från Gomorras fält; deras druvor äro giftiga druvor, deras klasar hava bitter smak.

He ko ʻenau vaine ʻoku mei he vaine ʻo Sotoma, pea ʻoku mei he ngoue ʻo Komola: ko honau ngaahi kālepi, ko e kālepi ʻoe ʻahu, ʻoku kona honau ngaahi fuhi:

33 Deras vin är drakars etter, huggormars gruvligaste gift.

Ko ʻenau uaine ko e kona ʻoe fanga ngata lalahi, mo e kona mālohi ʻoe fanga ngata kovi ʻaupito.

34 Ja, sådant ligger förvarat hos mig, förseglat i mina förrådshus.

‌ʻIkai kuo fokotuʻu ʻae meʻa ni ʻiate au ʻo talifaki pe, pea pulusi maʻu ia fakataha mo ʻeku ngaahi koloa?

35 Min är hämnden och vedergällningen, sparad till den tid då deras fot skall vackla. Ty nära är deras ofärds dag, och vad dem väntar kommer med hast.

‌ʻOku ʻaʻaku ʻae tautea mo e totongi; ʻe hekea honau vaʻe ʻi hono kuonga: he ʻoku ofi ʻae ʻaho ʻo ʻenau tuʻutāmaki, pea ko e ngaahi meʻa ʻe tō kiate kinautolu ʻoku fakatoʻotoʻo.

36 Ty HERREN skall skaffa rätt åt sitt folk, och över sina tjänare skall han förbarma sig, när han ser att deras kraft är borta, och att det är ute med alla och envar.

Koeʻuhi ʻe fakamaau ʻe Sihova ʻa hono kakai, pea ʻe lolou ia koeʻuhi ko ʻene kau tamaioʻeiki, ʻi heʻene ʻafioʻi kuo ʻosi honau mālohi, pea ʻoku ʻikai ha niʻihi kuo tāpuni, pe toe.

37 Då skall han fråga: Var äro nu deras gudar, klippan till vilken de togo sin tillflykt?

Pea ʻe pehē ʻe ia, ‘Kofaʻā koā honau ngaahi ʻotua, ko honau maka naʻa nau falala ki ai,

38 Var äro de som åto deras slaktoffers fett och drucko deras drickoffers vin? Må de stå upp och hjälpa eder, må de vara edert beskärm.

‌ʻAia naʻe kai ʻae ngako ʻo ʻenau ngaahi feilaulau, pea inu ʻae uaine ʻo ʻenau ngaahi feilaulau inu? Tuku kenau tuʻu hake ʻo tokoni ʻakimoutolu, pea hoko ko homou kalofanga!

39 Sen nu att jag allena är det, och att ingen Gud finnes jämte mig. Jag dödar, och jag gör levande, jag har slagit, men jag helar ock. Ingen finnes, som kan rädda ur min hand.

“‘Mou vakai ni Ko Au, ʻio Ko Au ia, pea ʻoku ʻikai ha ʻotua mo Au: ʻoku ou tāmateʻi, pea ʻoku ou fakamoʻui; ʻoku ou taaʻi, pea ʻoku ou fakamoʻui: pea ʻoku ʻikai ha tokotaha ʻoku faʻa fakamoʻui mei hoku nima.

40 Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen, jag säger: Så sant jag lever evinnerligen:

He ʻoku ou hiki hake hoku nima ki langi, pea u pehē, ‘ʻOku ou moʻui ʻo taʻengata.’

41 när jag har vässt mitt ljungande svärd och min hand tager till att skipa rätt, då skall jag utkräva hämnd av mina ovänner och vedergällning av dem som hata mig.

Kapau te u fakamāsila ʻa ʻeku heletā ngingila, pea puke ʻe hoku nima ʻae fakamaau; te u ʻatu ʻae tautea ki hoku ngaahi fili, pea te u totongi kiate kinautolu ʻoku fehiʻa kiate au.

42 Jag skall låta mina pilar bliva druckna av blod, och mitt svärd skall mätta sig av kött, av de slagnas och fångnas blod, av fiendehövdingars huvuden.

Te u fakakona ʻeku ngaahi ngahau ʻaki ʻae toto, pea ʻe kai kakano ʻe heʻeku heletā; ʻi he toto ʻoe kakai kuo tāmateʻi, pea ʻi he kau pōpula, mei he kamataʻanga ʻoe ngaahi tautea ki he fili.

43 Jublen, I hedningar, över hans folk, ty han hämnas sina tjänares blod, han utkräver hämnd av sina ovänner och bringar försoning för sitt land, för sitt folk.

‌ʻAe ngaahi puleʻanga, mou fiefia mo hono kakai: koeʻuhi ʻe totongi ʻe ia ʻae toto ʻo ʻene kau tamaioʻeiki, pea te ne ʻatu, ʻae totongi ki hono ngaahi fili, pea ʻe fai ʻaloʻofa ia ki hono fonua, pea mo hono kakai.’”

44 Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och föredrog hela denna sång inför folket.

Pea naʻe haʻu ʻa Mōsese ʻo ne lea ʻaki kotoa pē ʻae hiva ni ʻi he telinga ʻoe kakai, ʻaia mo Siosiua ko e foha ʻo Nuni.

45 Och när Mose hade föredragit alltsammans till slut för hela Israel,

Pea naʻe fakaʻosi ʻe Mōsese ʻae lea ʻaki ʻae ngaahi lea ni kotoa pē ki ʻIsileli kotoa pē:

46 sade han till dem: "Akten på alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot eder, så att I given edra barn befallning om dem, att de skola hålla alla denna lags ord och göra efter dem.

Pea pehē ʻe ia kiate kinautolu, “Fakatokangaʻi homou loto ki he ngaahi lea kotoa pē ʻaia ʻoku ou fakapapau kiate kimoutolu he ʻaho ni, ʻaia te mou fekau ki hoʻomou fānau kotoa pē ke tokanga pea fai ki he ngaahi lea kotoa pē ʻoe fono ni.

47 Ty det är icke ett tomt ord, som ej angår eder, utan det gäller edert liv; och genom detta ord skolen I länge leva i det land dit I nu dragen över Jordan, för att taga det i besittning."

He ʻoku ʻikai ko e meʻa vaʻinga ia kiate kimoutolu; ka ko hoʻomou moʻui ia: pea ko e meʻa eni te mou fakatolonga ai homou ngaahi ʻaho ʻi he fonua, ʻaia ʻoku mou ʻalu ai ki he tuʻa Sioatani ke maʻu ia.”

48 Och HERREN talade till Mose på denna samma dag och sade:

Pea naʻe folofola ai ʻa Sihova kia Mōsese ʻi he ʻaho pe ko ia, ʻo pehē,

49 "Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo i Moabs land, gent emot Jeriko, så skall du få se Kanaans land, som jag vill giva åt Israels barn till besittning.

“Ke ke ʻalu hake ki he moʻunga ni ko ʻApalimi, ki he moʻunga ko Nipo, ʻaia ʻoku ʻi he fonua ko Moape, ʻaia ʻoku hangatonu atu ki Seliko; pea vakai ki he fonua ko Kēnani, ʻaia ʻoku ou foaki ki he fānau ʻa ʻIsileli ko honau tofiʻa:

50 Och du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till dina fäder, likasom din broder Aron dog på berget Hor och blev samlad till sina fäder;

Pea ke mate ʻi he moʻunga ʻaia ʻoku ke ʻalu hake ki ai, pea fakataha koe mo ho kakai; ʻo hangē ko e mate ʻa ho taʻokete, ko ʻElone ʻi he moʻunga ko Hoa, mo e tānaki ia ki hono kakai:

51 detta därför att I handladen trolöst mot mig bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin, i det att I icke höllen mig helig bland Israels barn.

Ko e meʻa ʻi hoʻomo fai hala kiate au ʻi he lotolotonga ʻoe fānau ʻa ʻIsileli ʻi he vai ʻi Melipa Ketesi, ʻi he toafa ʻo Sini; ko e meʻa ʻi hoʻomo taʻefakaʻapaʻapa kiate au ʻi he lotolotonga ʻoe fānau ʻa ʻIsileli.

52 Mitt framför dig skall du se landet; men du skall icke komma dit, in i det land som jag vill giva åt Israels barn."

Te ke mamata ki he fonua ʻi ho ʻao; ka ʻe ʻikai te ke ʻalu ki ai ki he fonua ʻaia ʻoku ou foaki ki he fānau ʻa ʻIsileli.”