5 Mosebok 22

1 Om du ser din broders oxe eller får gå vilse, skall du icke undandraga dig att taga vara på djuret; du skall föra det tillbaka till din broder.

“ʻOua naʻa ke mamata ki he ʻalu hē ʻae pulu pe ko e sipi ʻa ho tokoua, pea fufū koe mei ai: ka te ke toe ʻomi moʻoni ia ki ho tokoua.

2 Och om din broder icke bor i din närhet, eller om du icke vet vem det är, så skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall vara hos dig, till dess din broder frågar efter det; då skall du lämna det tillbaka åt honom.

Pea kapau ʻoku ʻikai ofi ho tokoua kiate koe, pea kapau ʻoku ʻikai te ke ʻilo ia, te ke toki ʻomi ia ki ho fale ʻoʻou, pea ʻe ʻiate koe ia ka ʻi heʻene kumi ia ʻe ho tokoua, te ke toki ʻatu ia kiate ia.

3 På samma sätt skall du göra med hans åsna, på samma sätt med hans kläder, och på samma sätt skall du göra med allt annat som din broder kan hava förlorat, och som du hittar; du får icke draga dig undan.

Te ke fai pehē pe ki heʻene ʻasi pea ke fai pehē ki hono kofu: pea ki he ngaahi meʻa liʻaki kotoa pē, ʻaia kuo ne liʻaki, pea kuo ke ʻilo, ke ke fai pehē ni pe: ʻe tapu ʻa hoʻo fufū ʻe koe.

4 Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, skall du icke undandraga dig att bistå djuret; du skall hjälpa honom att resa upp det.

“ʻOua naʻa ke mamata ki he ʻasi ʻa ho tokoua pe ko ʻene pulu ʻoku tō ʻi he hala, pea ke fufū koe mei ai: ka te ke tokoni moʻoni ia ke hiki hake.

5 En kvinna skall icke bära vad till en man hör, ej heller skall en man sätta på sig kvinnokläder; ty var och en som så gör är en styggelse för HERREN, din Gud.

“Ke ʻoua naʻa kofuʻaki ʻe he fefine ʻaia ʻoku kau ki he tangata, pea ʻoua naʻa ʻai ʻe he tangata ʻae kofu fakafefine: he ko kinautolu ʻoku fai pehē ʻoku kovi lahi kia Sihova ko ho ʻOtua.

6 Om du på din väg träffar på ett fågelbo, i något träd eller på marken, med ungar eller ägg i, och modern ligger på ungarna eller på äggen, så skall du icke taga både modern och ungarna.

“Kapau ʻoku ke ʻilo fakafokifā pe ʻae pununga ʻoe manu, ʻi he hala pe ʻi he ʻakau, pe ʻi he kelekele, pe ko ha ʻuhiki pe ko e foʻi manu, mo e faʻē ʻoku mohe ki hono ʻuhiki, pe ki he foʻi manu, ʻoua naʻa ke puke fakataha ʻae faʻē mo hono ʻuhiki:

7 Du skall låta modern flyga och taga allenast ungarna; så skall du göra, för att det må gå dig väl och du må länge leva.

Ka ke tukuange ʻae faʻē ke ʻalu, pea ke toʻo hono ʻuhiki kiate koe; koeʻuhi ke hoko ai ʻae lelei kiate koe, pea ke fakatolonga ai ho ngaahi ʻaho.

8 När du bygger ett nytt hus, skall du förse taket med bröstvärn, för att du icke må draga blodskuld över ditt hus, om någon faller ned därifrån.

“ʻOka ke ka langa ha fale foʻou, te ke ngaohi ki ai hono ʻā ke takatakai ʻi he tuʻafale, telia naʻa ke ʻomi ha toto ki ho fale, ʻokapau ʻe tō ha tangata mei ai.

9 Du skall icke, för att få två slags skörd i din vingård, så säd däri, på det att icke alltsammans, både vad du har sått och vad själva vingården avkastar, må hemfalla till helgedomen.

“ʻOua naʻa ke tō hoʻo ngoue vaine ʻaki ʻae ngaahi tenga kehekehe: telia naʻa fakahalaʻi ʻae fua ʻo hoʻo tenga ʻaia kuo ke tō, mo e fua ʻo hoʻo vaine.

10 Du skall icke plöja med oxe och åsna tillsammans.

“ʻOua naʻa ke tauluaʻi fakataha ʻae pulu mo e ʻasi ki he huo toho.

11 Du skall icke kläda dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans.

“ʻOua naʻa ke ʻai ʻae kofu ʻoku anga kehekehe, ʻo hangē ko e fulufulu sipi mo e vavae kuo fakataha.

12 Du skall göra dig tofsar i de fyra hörnen på överklädnaden som du höljer dig i.

“Ke ke ngaohi kiate koe ʻae ngaahi pao ki ho pulupulu ki hono potu ʻe fā, ʻaia ʻoku fakapulou ʻaki koe.

13 Om en man har tagit sig en hustru och gått in till henne, men sedan får motvilja mot henne,

“Kapau ʻoku fili mai ha uaifi ʻe ha tangata pea ʻalu ia kiate ia, pea fehiʻa kiate ia,

14 och då påbördar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: "Denna kvinna tog jag till hustru; men när jag låg hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru",

Pea ʻoku ne fakatupu lau kiate ia ʻo langaʻi ʻae lauʻikovi kiate ia, ʻo ne pehē, Ne u fili ʻae fefine ni, pea ʻi heʻeku haʻu kiate ia, naʻaku ʻilo naʻe ʻikai ko e taʻahine ia.

15 så skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan var jungfru och bära dem ut till de äldste i staden, där de sitta i porten.

Pea ʻe toki toʻo mai ʻo ʻomi ʻe he tamai mo e faʻē ʻae taʻahine, hono fakaʻilonga ʻo ʻene taʻahine ki he kau mātuʻa ʻi he matapā ʻoe kolo:

16 Och flickans fader skall säga till de äldste: "Jag gav min dotter till hustru åt denne man, men han har fått motvilja mot henne.

Pea ʻe pehē ʻe he tamai ʻae taʻahine ki he kau mātuʻa, Ne u foaki ʻeku taʻahine ki he tangata ke na mali, pea ʻoku fehiʻa ia kiate ia.

17 Och nu påbördar han henne skamliga ting och säger: 'Jag har icke funnit tecknen till att din dotter var jungfru'; men här äro tecknen till att min dotter var jungfru." Och de skola breda ut klädet inför de äldste i staden.

Pea vakai, kuo ne fakalanga lau kiate ia, ʻo pehē, ʻOku ʻikai ko e taʻahine ʻa ho ʻofefine: ka ko e moʻoni ko hono fakaʻilonga eni ʻo ʻene taʻahine. Pea tenau folahi atu ʻae holo ʻi he ʻao ʻoe kau mātuʻa ʻoe kolo.

18 Då skola de äldste i staden taga mannen och tukta honom.

Pea ʻe ʻave ʻe he kau mātuʻa ʻoe kolo ko ia ʻae tangata ko ia ʻo tautea ia:

19 Och de skola ålägga honom att böta hundra siklar silver, vilka han skall giva åt flickans fader, därför att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru, och han får icke skilja sig från henne, så länge han lever.

Pea kenau fakamaaua ia ke totongiʻaki ʻa e [sikeli ]siliva ʻe teau, ʻo ʻatu ia ki he tamai ʻae fefine, ko e meʻa ʻi heʻene langaʻi ʻae lau kovi ki he taʻahine ʻi ʻIsileli: pea ʻe hoko ia ko hono uaifi; ʻe ʻikai ngofua ke ne tukuange ia ʻi hono ngaahi ʻaho kotoa pē.

20 Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru icke funnos,

Pea kapau ʻoku moʻoni ʻae meʻa ni, pea ʻoku ʻikai ʻilo ʻae ngaahi fakaʻilonga ʻoe taʻahine ki he fefine:

21 då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes faders hus, och männen i staden skola stena henne till döds därför att hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, då hon bedrev otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.

Tenau toki ʻomi kituʻa ʻae fefine mei he matapā ʻoe fale ʻo ʻene tamai, pea ʻe tolongaki ia ʻe he kau tangata ʻo hono kolo ʻaki ʻae maka ke mate ia, ko e meʻa ʻi heʻene fai angakovi ʻi ʻIsileli, ʻo fai feʻauaki ʻi he fale ʻo ʻene tamai: ʻe pehē pe hoʻo tukuange ʻae kovi meiate kimoutolu.

22 Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som är en annan mans äkta hustru, så skola båda dö, både mannen som låg hos kvinnan, och jämväl kvinnan: du skall skaffa bort ifrån Israel vad ont är.

“Kapau ʻe ʻilo ha tangata ʻoku mohe ia mo e fefine kuo mali husepāniti, ʻe mate fakatouʻosi ai ʻakinaua, ʻae tangata naʻe mohe mo e fefine, pea mo e fefine: ʻe pehē pe hoʻo tukuange ʻae kovi mei ʻIsileli.

23 Om en jungfru är trolovad med en man, och en annan man träffar henne i staden och lägrar henne,

“Kapau ʻoku poloʻi ha taʻahine ko e tāupoʻou ki ha tangata, pea maʻu ia ʻe ha tangata ʻi he kolo, pea mohe mo ia;

24 så skolen I föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan, därför att hon icke ropade på hjälp i staden, och mannen, därför att han kränkte en annans trolovade: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.

Te mou toki ʻomi ʻakinaua kituʻa ki he matapā ʻoe kolo, pea te mou tolongaki ʻaki ʻakinaua ʻae maka ke na mate: ʻae fefine, koeʻuhi naʻe ʻikai kalanga ia, ka kuo ne ʻi he kolo; mo e tangata ko e meʻa ʻi heʻene fakahalaʻi ʻae uaifi ʻo hono kaungāʻapi: ʻe pehē pe hoʻo tukuange ʻae kovi meiate kimoutolu.

25 Men om det var ute på marken som mannen träffade den trolovade flickan, och han där tog henne med våld och lägrade henne, så skall mannen som lägrade henne ensam dö.

“Pea kapau ʻoku maʻu ʻi he ngoue ʻe ha tangata ʻae taʻahine poloʻi, pea tohotoho ia, pea mohe mo ia: ko e tangata pe naʻe mohe mo ia ʻe mate:

26 Men flickan skall du icke göra något, flickan har icke begått någon synd som förtjänar döden; utan det är med denna sak, såsom när en man överfaller en annan och dräper honom.

Ka ʻe ʻikai te ke fai ha meʻa ki he taʻahine; ʻoku ʻikai ʻi he taʻahine ha angahala ke mate ai ia: ka ʻoku hangē ko e tuʻu hake ha tangata ki hono kaungāʻapi, ʻo ne tāmateʻi ia, ʻoku pehē pe ʻae meʻa ni:

27 Ty då det var ute på marken som han träffade den trolovade flickan, kan hon hava ropat, utan att någon fanns där, som kunde frälsa henne.

He naʻa ne maʻu ia ʻi he ngoue, pea naʻe kalanga ʻae taʻahine poloʻi, ka naʻe ʻikai ha tokotaha ke fakamoʻui ia.

28 Om däremot en man träffar en jungfru som icke är trolovad, och han tager fatt henne och lägrar henne, och de ertappas,

“Kapau ʻoku maʻu ʻe ha tangata ha taʻahine ko e tāupoʻou, ʻaia ʻoku ʻikai poloʻi, pea puke ia, pea mohe mo ia, pea kuo ʻilo ʻakinaua;

29 så skall mannen som lägrade flickan giva åt flickans fader femtio siklar silver och taga henne själv till sin hustru, därför att han har kränkt henne; han får icke skilja sig från henne, så länge han lever.

Pehē ʻe ʻatu ʻe he tangata naʻe mohe mo ia ki he tamai ʻae taʻahine ʻa e [sikeli ]siliva ʻe nimangofulu; pea ʻe hoko [ʻae fefine ]ko ia ko hono uaifi: ko e meʻa ʻi heʻene fakahalaʻi ia, ʻoku ʻikai lelei ʻene tukuange ia lolotonga ʻa ʻene moʻui kotoa pē.

30 Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta på sin faders täcke.

Ke ʻoua naʻa mali ha tangata mo e uaifi ʻo ʻene tamai pe fakatelefua ʻene tamai.