5 Mosebok 2
1 Sedan vände vi oss åt annat håll, vi bröto upp och togo vägen mot öknen, åt Röda havet till, såsom Herren hade tillsagt mig, och vi höllo en lång tid på med att tåga omkring Seirs bergsbygd.
To pacoengah Angraeng mah kai khaeah thuih ih lok baktih toengah, aicae loe amlaem o moe, tuipui kathim bang caehhaih loklam hoiah, praezaek ah a caeh o; aicae loe Seir mae taengah saning kasawk ah amhet o boeh.
2 Och HERREN talade till mig och sade:
To naah Angraeng mah kai khaeah,
3 "Länge nog haven I hållit på med att tåga omkring denna bergsbygd; vänden eder nu mot norr.
Nangcae loe hae mae taengah saning kasawk ah nam het o boeh; vaihi angqoi oh loe, aluek bangah caeh oh.
4 Och bjud folket och säg: I kommen nu att draga fram genom det område som tillhör edra bröder, Esaus barn, vilka bo i Seir; men fastän de skola frukta för eder, mån I taga eder väl till vara.
Kaminawk khaeah, Seir mae ah, nangmacae ih nawkamya ah kaom, Esau ih caanawk ohhaih ahmuen hoiah na caeh o tih boeh; nihcae mah nangcae to zii o tih; toe acoehaih hoiah om oh;
5 I skolen icke inlåta eder i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva eder ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning åt Esau.
nihcae to misa angthawk o thuih hmah; nihcae ih prae to nangcae han kang paek mak ai; na khok cawhhaih kakhawt ahmuen mataeng doeh kang paek o mak ai; Seir mae loe qawk ah toep hanah Esau khaeah ka paek boeh.
6 Mat att äta skolen I köpa av dem för penningar; vatten att dricka skolen I ock köpa av dem för penningar.
Caak hanah buh to nihcae khaeah phoisa hoiah ni na qan o ueloe, na caa o tih, tui doeh na qanh o pacoengah ni, na nae o tih, tiah thui paeh, tiah ang naa.
7 HERREN, din Gud, har ju välsignat dig i alla dina händers verk; han har låtit sig vårda om din vandring i denna stora öken; nu i fyrtio år har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har fattats dig.
Na Angraeng Sithaw mah na ban toksakhaih nuiah tahamhoihaih ang paek o boeh; kakawk parai hae praezaek ah nam het o, tito anih mah panoek; saning quipalito thung nangcae khaeah na Angraeng Sithaw to oh pongah, angaihaih tidoeh na tawn o ai.
8 Så drog vi då åstad bort ifrån våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vände oss nu åt annat håll och drogo fram på vägen till Moabs öken.
To pongah Seir mae ah kaom, aimacae nawkamya ah kaom Esau ih caanawk ohhaih ahmuen to a phak o, Elath hoi Ezion-Geber vangpui hoiah azawn ah caehhaih loklam ah a caeh o pacoengah, Moab praezaek caehhaih loklam hoiah a caeh o poe.
9 Och Herren sade till mig: "Du skall icke angripa Moab eller inlåta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva dig något till besittning, eftersom jag redan har givit Ar åt Lots barn till besittning.
To pacoengah Angraeng mah kai khaeah, Moab kaminawk to tavet o hmah; misatuk hanah palungphui o thui hmah; qawktoep hanah nihcae ih prae to kang paek o ai; Ar prae toep hanah, Lot khaeah ka paek boeh, tiah ang naa.
10 (Eméerna bodde där fordom, ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna.
Canghnii ah Anak kaminawk baktiah kalen, kapop parai Emim kaminawk, to ahmuen ah khosak o;
11 Och likasom anakiterna räknas också de för rafaéer; men moabiterna kalla dem eméer.
nihcae loe Anak kaminawk baktiah, len o parai; Moab kaminawk mah loe nihcae to Emim, tiah kawk o.
12 I Seir bodde däremot fordom horéerna, men Esaus barn fördrevo dem för sig och förgjorde dem och bosatte sig på det land som Herren hade givit dem till besittning.)
Canghnii ah Horim kaminawk doeh Seir mae ah oh o toeng; toe Angraeng mah paek ih prae to qawk ah toep hanah, Israel kaminawk mah sak o ih baktih toengah, Esau ih caanawk mah doeh to kaminawk to haek o moe, nihcae ohhaih ahmuen ah khosak o.
13 Stån nu upp och gån över bäcken Sered." Så gingo vi då över bäcken Sered.
Angraeng mah, Vaihi angthawk oh loe, Zered vacong ah caeh oh, tiah thuih. To pongah aicae loe Zered vacong hoiah a caeh o.
14 Och den tid som åtgick för vår vandring från Kades-Barnea, till dess vi gingo över bäcken Sered. var trettioåtta år, och under denna tid förgicks hela den släktet, alla stridbara män i lägret, såsom Herren hade svurit att det skulle gå dem.
Kadesh-Barnea ahmuen hoiah a tacawt o moe, Zered vacong phak karoek to, saning qui thum, tazetto akra. Angraeng mah nihcae khaeah lokkam ih baktih toengah, canghnii hoiah misatuh kaminawk loe, kaminawk ataihaih thung hoiah anghmat o boih.
15 Ja, Herrens hand drabbade dem, och han sände förödelse i lägret bland dem och ryckte dem bort därur, så att de förgingos.
To kaminawk anghmaa boih ai karoek to, kaminawk salak hoiah nihcae to tamit boih hanah, Angraeng mah nihcae to ban phok thuih.
16 Då nu alla stridbara män i folket hade dött ut,
Kaminawk thung hoiah misatuh kaminawk to paduek moe, tamit boih pacoengah,
17 talade HERREN till mig och sade:
Angraeng mah kai khaeah,
18 "Du drager nu över Moabs gräns, genom Ar,
vaihniah Moab prae thung ih Ar ahmuen hoiah caeh oh,
19 och skall så komma i närheten av Ammons barn; men du må icke angripa dessa, ej heller inlåta dig i strid med dem, ty av Ammons barns land skall jag icke giva dig något till besittning, eftersom jag redan har givit det åt Lots barn till besittning.
Ammon kaminawk khaeah na phak o naah, nihcae to pahrue o hmah, raihaih doeh paek o hmah; Ammon kaminawk ih prae to nangcae han kang paek mak ai; to prae loe qawk ah toep o hanah Lot ih caanawk hanah ka paek boeh, tiah ang naa.
20 (Såsom ett rafaéernas land räknas också detta; rafaéer bodde fordom där; men ammoniterna kalla dem samsummiter.
To prae loe canghnii hoi haeah kaom, kalen parai kaminawk ih prae ah oh; toe Ammon kaminawk mah nihcae to Zamzummims, tiah kawk o.
21 De voro ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna. Men Herren förgjorde dessa för dem; de fördrevo dem och bosatte sig i deras land.
To kaminawk loe Anak kaminawk baktiah, len o parai, sang o moe, pop o parai; toe Angraeng mah nihcae to Ammon kaminawk hma ah anghmatsak boih; to pongah nihcae ohhaih ahmuen ah Esau caanawk khosak o.
22 På samma sätt hade han gjort för Esaus barn, som bo i Seir, i det han för dem förgjorde horéerna; de fördrevo dem och bosatte sig i deras land, där de bo ännu i dag.
Nihcae Seir ah oh o naah, Angraeng mah Esau ih caanawk hanah to tiah sak pae; nihcae hmaa ah Horim kaminawk to tamit pae boih; nihcae to haek boih pacoengah, nihcae ohhaih ahmuen to Esau ih caanawk mah vaihni ni khoek to khosak o haih.
23 Likaså blevo avéerna, som bodde i byar ända fram till Gasa, förgjorda av kaftoréerna, som drogo ut från Kaftor och sedan bosatte sig i deras land.)
To baktih toengah, Hazerim hoi Azzah avang khoek to kaom, Avim kaminawk loe, Kaphtor vangpui hoiah tacawt o moe, Kaphtor kaminawk tamit boih pacoengah, nihcae ohhaih ahmuen ah khosak o.
24 Stån nu upp, bryten upp och gån över bäcken Arnon. Se, jag har givit Sihon, konungen i Hesbon, amoréen, och hans land i ditt våld. Så begynn nu att intaga det, och bekriga honom.
Vaihi angthawk oh loe, Armon vapui hoiah caeh o poe ah; khenah, Amor acaeng, Heshbon siangpahrang Sihon hoi a prae loe na ban ah kang paek boeh; to pongah to ahmuen to toep oh loe, to siangpahrang to tuh oh.
25 Redan i dag vill jag begynna att låta förskräckelse och fruktan för dig komma över alla folk under himmelen, så att de skola darra och bäva för dig, när de höra berättas om dig."
Vaihniah van tlim ih kaom prae kaminawk boih mah, nangcae to zit moe, ka tasoehsak han; nihcae mah nangcae kawng thaih o naah, mawn o ueloe, paroeai tasoeh o tih, tiah ang naa.
26 Och jag skickade sändebud från Kedemots öken till Sihon, konungen i Hesbon, med fridsam hälsning och lät säga:
Kedemoth praezaek hoi Heshbon siangpahrang Sihon khaeah, laicaeh ka patoeh moe, angdaehhaih lok ka thuih pacoengah,
27 "Låt mig tåga genom ditt land. Raka vägen skall gå, utan att vika av vare sig till höger eller till vänster.
na prae thung hoiah na caehsak raeh, loklam ah ni ka caeh o poe han; banqoi bantang kang qoi o mak ai.
28 Mat att äta må du låta mig köpa för penningar; jag begär allenast att få tåga vägen fram härigenom
Buh hoi tui to kai khaeah na zaw ah, phoisa hoiah ka qanh o pacoengah ni ka caak o moe, ka naek o han; khok hoiah ni ka caeh o han;
29 -- detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare, och av moabiterna, Ars inbyggare -- så att jag kan gå över Jordan in i det land som HERREN, vår Gud, vill giva oss."
Angraeng mah paek ih prae to ka phak o thai hanah, Jordan vapui kang kaat o ai karoek to, Seir ah kaom kaminawk, Esau ih caanawk, Ar ah kaom kaminawk hoi Moab kaminawk mah ang caeh o sak baktih toengah, na caehsak raeh, tiah ka naa.
30 Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke låta oss tåga genom sitt land, ty HERREN, din Gud, förhärdade hans sinne och förstockade hans hjärta, för att han skulle giva honom i din hand, såsom ock nu har skett.
Toe Heshbon siangpahrang Sihon mah caehsak han koeh ai; vaihniah amtueng baktih toengah, nangcae ih Angraeng Sithaw mah Sihon siangpahrang to nangcae ban ah paek han koeh pongah, a poekhaih palungthin to amtaksak moe, palung thahsak.
31 Och Herren sade till mig: "Se, jag begynner nu att giva Sihon och hans land i ditt våld. Begynn alltså du nu att intaga det, så att du får hans land till besittning."
Angraeng mah kai khaeah, Khenah, Sihon hoi a prae to nangcae ban ah kang paek amtong boeh; to prae to toep hanah, la amtong o lai ah, tiah ang naa.
32 Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till Jahas.
Sihon mah aicae tuk hanah, angmah ih misatuh kaminawk boih hoi nawnto, Jahaz vangpui ah angzoh o.
33 Men HERREN, vår Gud, gav honom i vårt våld, och vi slogo honom jämte hans söner och allt hans folk.
Aicae Angraeng Sithaw mah anih to aicae ban ah paek pongah, anih to a hum o, a capanawk hoi a misatuh kaminawk doeh a hum pae o boih.
34 Och vi intogo då alla hans städer och gåvo hela den manliga stadsbefolkningen till spillo, så ock kvinnor och barn; vi läto ingen slippa undan.
To naah anih ih vangpuinawk to a lak pae o, nongpa, nongpata, nawktanawk hoi a praenawk to maeto doeh anghmat ai ah a paro pae o boih;
35 Allenast boskapen togo vi såsom byte, jämte rovet från de städer vi intogo.
toe maitawnawk hoi vangpui thung ih hmuenmaenawk khue ni aimacae hanah a lak o.
36 Från Aroer, vid bäcken Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad vars murar voro för höga för oss; allasammans gav HERREN, vår Gud, i vårt våld.
Arnon vapui taengah kaom Aroer vangpui, vapui taengah kaom vangpuinawk hoi Gilead vangpui khoek to, a pazawk o thai ai ih vangpui maeto doeh om ai; aicae Angraeng Sithaw mah hmuennawk to aicae ban ah paek boih boeh;
37 Men Ammons barns land lät du vara, hela landsträckan utefter bäcken Jabbok, och städerna i bergsbygden, och allt övrigt varom HERREN, vår Gud, hade så bjudit.
toe aicae Angraeng Sithaw mah thuih ih lok baktih toengah, Ammon kaminawk ih prae, Jabbok vapui taengah kaom prae loe tetta doeh a la pae o ai.
