5 Mosebok 1

1 Dessa äro de ord som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen, på Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab

Mose’n thu hichengse hi, Israel mite lhumlam Jordan vadung gamthip noiya aum laiyun aheng uvah ana seipeh in, chule Jordan phaicham Suph, Paran, Tophel, Laban, Hazeroth le Di-zahab kimlaiya chun ngahmun akisem un ahi.

2 -- elva dagsresor från Horeb, åt Seirs bergsbygd till, fram till Kades-Barnea.

Sinai molsang apat Kadesh-barnea chan chu angaiya banga nisom le khat kenglam ahin, chule Seir molsang kijotpa ahi.

3 I det fyrtionde året, i elfte månaden. på första dagen i månaden, talade Mose till Israels barn, alldeles såsom Herren hade bjudit honom tala till dem.

Israel mite chun kum somli jou lhasom le lhakhat lhinna nikho masapen in Egypt gamsung ahin dalha tauvin, Pakaiyin Mose henga aseipeh bang chun, Israel mite jouse aseipeh soh keiyin ahi.

4 Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amoréernas konung, som bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot, vid Edrei.

Hichengse hi Amor mite Sihon lengpa Heshbon alal laiya thilsoh ahin, chule Bashan Og lengpan Ashtaroth le Edrei avaihop lai ahi.

5 På andra sidan Jordan. i Moabs land, begynte Mose denna lagutläggning och sade:

Israel mite Jordan vadung solam Moab gam'a aum laiyuva, Pakaiyin athupeh bang in Mose’n jong chingthei tah a aheng uva ahilchen chu anoiya chengse hi ahi.

6 HERREN, vår Gud, talade till oss på Horeb och sade: "Länge nog haven I uppehållit eder vid detta berg.

“Sinai molsanga kaum laiyun Pakai, Pathen in kaheng uva hiti hin aseiye, 'Hiche molchunga hin phat sottah naum tauve.'

7 Vänden eder nu åt annat håll och bryten upp, och begiven eder till amoréernas bergsbygd och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Sydlandet och i Kustlandet vid havet -- in i kananéernas land och upp på Libanon, ända till den stora floden, floden Frat.

Tun ngahmun phelhauvin cheuvin. Amor mite chenna thinglhang gam chule akimvel jouse le Jordan phaicham, Canaan mite, Lebanon mite chule Euphrate vadung chan gei cheuvin.

8 Se, jag har givit landet i edert våld. Gån nu och intagen detta land, som HERREN med ed har lovat edra fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva åt dem och åt deras säd efter dem."

Vetan, Keiman hiche gam leiset jouse hi nangma kapeh nahi! Chen lang agam khu galo tan, ajeh chu hiche gam leiset jouse hi Pakaiyin peh dinga kitepsa napu napateu Abraham, Isaac chule Jacob chilhahte jouse loding ahi.”

9 Och jag talade till eder på den tiden och sade: "Jag förmår icke ensam bära eder.

Mose’n asei kit in, hiche phatlai chun kana seiyin, nangho jouse ka changa kavaihom hi, keima din ahahsa lheh jeng tai.

10 HERREN, eder Gud, har förökat eder, och se, I ären nu talrika såsom stjärnorna på himmelen.

Pakai, Pathen in na mite apun sah in, ahsi jat in nasemdoh tauve!

11 Må Herren, edra fäders Gud, än vidare föröka eder tusenfalt och välsigna eder, såsom han har lovat eder.

Chule napu napa khanga pat Pakai, Pathen chun asang sang in napunbe sah uhen, Akitepna bang in phatthei naboh uhen!

12 Men huru skall jag ensam kunna bära tyngden och bördan av eder och edert tvistande?

Nangho vetsui hi abei tapon, naboina hou iti kachanga kasuh lhapjou ding ham?

13 Utsen åt eder visa, förståndiga och välkända män inom edra särskilda stammar, så skall jag sätta dem till huvudmän över eder."

Hijeh chun ama ama insung kaiya konin thu hethem upa phabep lheng doh tem in, keiman ama ho chu nangho lamkaiya ka pansah ding ahi.

14 I svaraden mig och saden: "Ditt förslag är gott."

Nang in jong, ‘Na thilgon hi aphalheh jenge tia nana seiye.’

15 Då tog jag huvudmännen i edra stammar, visa och välkända män, och satte dem till huvudmän över eder, till föreståndare, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och somliga över tio, och till tillsyningsmän i edra särskilda stammar.

Keiman upa ching le thil hethem phabep ama insung kaiya kona nalhen doh hochu ka puijin, nangma thutan vaihom dinga ka pansah ahi. Miphabep chu mi sangsom chunga vaihom din apang in, miphabep mi jakhat chung, mi somnga chung chule mi phabep chu mi som chunga ding ahi.

16 Och jag bjöd då också edra domare och sade: "Hören efter, vad edra bröder hava sig emellan; och om någon har en sak med sin broder eller med en främling som bor hos honom, så dömen rättvist mellan dem.

Hichun keiman thutan vaihom ho henga ka seiyin, ‘Nanghon na sopiu Israel mite le gamdang mi nalah uva hung cheng hoa kona thutan ding nahin mudoh diu ahi. Na dinmun cheh uva dettah in pang cheh uvin.

17 I skolen icke hava anseende till personen, när I dömen, utan höra den ringe likaväl dom den högre; I skolen icke frukta för någon människa, ty domen hör Gud till. Men om något ärende bliven eder för svårt, skolen I hänskjuta det till mig, så att jag för höra det."

Chule thutanna hoa sihneina ima nei hihhel uvin. Ahao hihen avai chung hi jongleh thutan ding chu phatah in kholchil sohkeiyun. Mi khattou lunghan jeh in kicha hih uvin, ajeh chu adih’e tia thu natan uchu Pathen dei ahi. Amavang thutan ding ahahsa behseh aum leh keima henga hin lhut uvin, keiman hichu katan ding ahi.

18 Så bjöd jag eder på den tiden allt vad I skullen göra.

Hichun keiman ijakai bol ding jouse naheng uva kaseipeh soh keiyin ahi.

19 Och vi bröto upp från Horeb, och genom hela den stora och fruktansvärda öken som I haven sett vandrande vi åstad till amoréernas bergsbygd, såsom HERREN, vår Gud, hade bjudit oss; och vi kommo så till Kades-Barnea.

Pakai, Pathen in eithu peh bang uchun, Sinai mol dalhan gamthip lah’a kichapum in ikitol uvin, Amor mite chenna lam ijon tauvin Kadesh-barnea mun ilhung tauve.

20 Och jag sade till eder: "I haven nu kommit till amoréernas bergsbygd, som HERREN vår Gud, vill giva oss.

Hichun keiman hiti hin kaseiye, ‘Tun nangho Amor mite chenna gam Pakai, Pathen in eipeh nau gam i-lhung tauvin ahi.

21 Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt våld. Drag ditupp och intag det, såsom HERREN, dina fäders Gud, har tillsagt dig. Frukta icke och var icke förfärad."

Vetan! Pakaiyin na masang lam uva gam nakoi peh tauvin ahi. Cheuvin lang galo tauvin ajeh chu na Pakai, na Pathen uchun nangho dinga kitepna anei ahi. Kicha hih uvin, chule lungthoi hih un, ati.

22 Då trädden I fram till mig allasammans och saden: "Låt oss sända åstad några män framför oss, för att de må utforska landet åt oss och sedan avgiva sin berättelse inför oss, angående vägen på vilken vi skola draga ditupp, och angående de städer som vi skola komma till."

Ahinlah naboncha uvin kahenga hiti hin nasei uve, ‘Amasan ei lamkai diuvin misol masa ute chutileh amahon ilhunna diu lampi aboncha ahin hetthem diu, chuteng hoilai khopi muna chu ilhun thei uvem kicheh ding ahi.

23 Detta förslag behagade mig, och jag tog tolv män bland eder, en för var stam.

Hichu pha kasan, mi somleni kalheng doh in, ama ama insung kai lhah akona mikhat cheh ahiuve.

24 Dessa begåvo sig åstad och drogo upp till Bergsbygden och kommo till Druvdalen och bespejade landet.

Amaho gamthip lama chun achepeh uvin chule Eshcol phaicham ahung gei tauvin, hiche muna chun aum tauvin ahi.

25 Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avgåvo sin berättelse inför oss och sade: "Det land som Herren, vår Gud, vill giva oss är gott."

Amahon gamsung gasoh phabep ahin choi un hitihin asei uve. “Pakai, Pathen in eipeh nau gam khu tahbeh in apha lheh jenge, atiuvin ahi.”

26 Men I villen icke draga ditupp, utan voren gensträviga mot HERRENS, eder Guds, befallning.

Ahinlah nanghon Pakai, Pathen thupeh nit louvin agam sunga che ding nanom pouve.

27 Och I knorraden i edra tält och saden: "Herren hatar oss, därför har han fört oss ut ur Egyptens land för att giva oss i amoréernas hand och så förgöra oss.

Na ponbuh uva kon in hiti hin na seiyun, ‘Pakaiyin eimu dauvin ahileh ‘Hijeh achu Egypt gam'a kona eihin puidoh uva, Amor mite thagam sah ding ati, ahi.’

28 Varthän skola vi då draga? Våra bröder hava förfärat våra hjärtan, ty de säga: 'Där är ett folk, större och resligare än vi, där äro städer, stora och befästa upp mot himmelen; ja, vi sågo där också anakiter.'"

Tua hoiya iche diu hitam? Isopite houvin thil um chan ijakai asei uvin, ‘Agammite khu eiho sang in asang thei un chule eiho sang in jong athahat theijun, akhopi hou jong alen thei in chule khopi kul kigen ho jong asang theijin chunga thangvan aphai! Chule hiche muna chun Anak chilhahte jong kamu uve.’

29 Då svarade jag eder: "I skolen icke förskräckas och icke frukta för dem.

Ahinlah keiman hiti hin ka seipeh uve, ‘Amaho jeh in tija hih in, ki jong kicha hih in!

30 HERREN, eder Gud, som går framför eder, skall själv strida för eder, alldeles såsom han handlade mot eder i Egypten inför edra ögon,

Na Pakai, na Pathen'u na masang lama uva achejing in ahi. Egypt gam'a namu bang uva, Pakaiyin nangho dinga gal asat ding ahi.

31 och alldeles såsom i öknen som du har sett, där HERREN, din Gud, bar dig, såsom en man bär sin son, hela den väg I haven vandrat, ända till dess att I nu haven kommit hit."

Mipan acha akhohsah bang in, Pakai, Pathen in nache lena gamthip lamlhung keiya iti nahin puigal kaiham, ti nangman na hesoh keiyin ahi.

32 Men detta oaktat trodden I icke på HERREN, eder Gud,

Ahinlah hichan geiya anatoh jouvin, nanghon na Pakai, na Pathen'u na tahsan hih laiyuve,

33 som gick framför eder på vägen, för att utse lägerplatser åt eder: om natten i eld, för att lysa eder på den väg I skullen gå, och om dagen i molnskyn.

amachu namasang lamuva achen munpha laipen achun ngahmun asem in chule janteng meivah khoma naveng jiuvin, sunteng meibol khoma na lhonpi jiuvin ahi.’

34 Då nu HERREN hörde edra ord, blev han förtörnad och svor och sade:

Pakaiyin na phunchel nahou ahin jadoh tan ahileh, alung hang lheh jeng tan, lungdamsel in kitepna aneiyin ahi.

35 "Sannerligen, ingen av dessa män, i detta onda släkte, skall få se det goda land som jag med ed har lovat giva åt edra fäder,

Itinama jongleh nanghon hiche khanga lungphat louna keng puma napu, napateu khanga pat peh dinga ka tepsa gam khu nalo louhel diu ahi.

36 ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall få se det, och åt honom och åt hans barn skall jag giva det land han har beträtt, därför att han i allt har efterföljt Herren."

Jephunneh chapa Caleb bouvin alo ding ahi. Aman hiche gam hi amu ding ahi, ajeh chu lunglha louva Pakai thupeh juijing ahi. Ama le achilhah ten hiche gam sung phabep masanga agamu masat bang uva alo diu ahi.

37 Också på mig vredgades HERREN, för eder skull, och sade: "Icke heller du skall komma ditin.

Nangho jeh in keima chung jeng ajong Pakai alungphamo tan. Aman aseiyin, “Mose, nangma jeng jong gam tepna nalut lou ding ahi!”

38 Josua, Nuns son, han som är din tjänare, han skall komma ditin. Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet åt Israel såsom arv.

Nangma khela Nun chapa Joshua chun mipi aboncha gamsung chana alamkai ding ahi. Ama chu tilkhou vin, ajeh chu aman Israel miten alodiu gam sung chana alam kai ding ahitai.

39 Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte, och skola komma ditin, åt dem skall jag giva landet, och de skola taga det i besittning.

Keiman gam khu na chate kho hepha-loulai ho ka chensah ding ahi. Ajeh chu amahon eimat gamdiu ahitin na kichauve, hinlah amahon alo diu ahi.

40 Men I själva mån vända eder åt annat håll; bryten nu upp och tagen vägen mot öknen, åt Röda havet till."

Tun nangho kileuvin gamthip jotpeh in, twipi san lam jon in che tauvin.

41 Då svaraden I och saden till mig: "Vi hava syndat mot HERREN. Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles såsom HERREN, vår Gud, har bjudit oss." Och I omgjordaden eder, var och en tog sina vapen, och med lätt mod drogen I upp mot bergsbygden.

Chule nachonset phong uvin, “Pakai adia chonse kahi tauve! Pakai thupeh banga, gamsung akhu kache uva gal kaga sat diu ahi.” Ajeh chu namite hon athal cheh aki choiyun, gamsung lo ding khu baikhen chan agel un ahi.

42 Men HERREN sade till mig: "Säg till dem: I skolen icke draga ditupp och giva eder i strid, ty jag är icke med bland eder; gören icke så, på det att I icke mån bliva slagna av edra fiender."

Amavang Pakaiyin nangho koma seiyin tin thupeh aneiye, ‘Galsat nasat lou ding ahi, ajeh chu keiman kalhonpi lou ding, nangho bou na cheuva ahileh, nagal miteuvin nasat gam diu ahi.

43 Och jag talade till eder, men I hörden icke därpå, utan voren gensträviga mot HERRENS befallning och drogen i edert övermod upp mot bergsbygden.

Hiche hi keiman kaseipeh nahiuve, hinlah nangaisah pouvin, avelin Pakai doumah bolin galsat in nakon un ahi.

44 Och amoréerna som bodde där i bergsbygden drogo mot eder och jagade eder, såsom bin göra, och slogo och förskingrade eder i Seir och drevo eder ända till Horma.

Chuin Amor mite chu khoite jat bang in ahung kon tauvin, Seir le Hormah chan geiyin nahin delkhum tauve.

45 Då vänden I tillbaka och gräten inför HERRENS ansikte. Men HERREN hörde icke eder röst och lyssnade icke till eder.

Chuin Pakai henga kappum in nakile uvin, hinlah Aman nataona asang tapoi.

46 Och I stannaden länge i Kades, så länge det nu var.

Hiti chun Kadesh muna phatsottah nacheng tauvin ahi.