< Daniel 9 >
1 I Darejaves', Ahasveros' sons, första regeringsår -- hans som var av medisk släkt, men som hade blivit upphöjd till konung över kaldéernas rike --
Babylon mite chunga lenga hungpang, Ahasuerus chapa, Mede mi Darius lengvaipoh kal kumkhat lhin kum chu ahi.
2 i dennes första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år, som HERREN hade angivit för profeten Jeremia, när han sade att han ville låta sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg öde.
Ama lengvaipoh kal kum masapen chun, Daniel keiman, Pathen thu kasim’a konin, Jeremiah themgao heng’a Pathenin ana phondohsa bangin, Jerusalem ahom’a akijam khu, kum som sagi sung kichaitei tei ding ahi, ti kahin hedoh tai.
3 Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan, och fastade därvid i säck och aska.
Hijeh chun keiman Pakai Pathen henglam kangan, taona leh thumna toh thon an kangolin chuleh khaodip pon kasilin, vut kakinu khum in ahi.
4 Jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sade: "Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina bud!
Hichun Pakai ka Pathen heng’a ka chonset ka phong’in, keima hitin ka taove. “O Pakai, nangma loupitah leh gin umtah Pathen nahi! Nangman aphat jousen, nangailua chuleh nathupeh nitte chunga, nathutep na molsopehjin chuleh na lungset long louvin na koije.”
5 Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avfälliga; vi hava vikit av ifrån dina bud och rätter.
Ahivangin, keiho ka chonseuvin, adihlou jeng kaboluve. Keihon nang doumah mah kabolun chuleh na thupeh leh na chondan ho donlouvin kakoi uvin ahi.
6 Vi hava icke hörsammat dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra konungar, furstar och fader och till allt folket i landet.
Keihon nalhacha themgao ho thusei kajahdauvin, nangma thuneina leh namin pan’a ka lengteu leh kapu kappateu, chuleh gamsung mipite jouse henga, themgao ho kam’a naseidoh sah ho donlouvin kakoi tauve.’’
7 Du, Herre, är rättfärdig, men vi måste blygas, såsom vi ock nu göra, vi Juda man och Jerusalems invånare, ja, hela Israel, både de som bo nära och de som bo fjärran i alla andra länder dit du har fördrivit dem, därför att de voro otrogna mot dig.
O Pakai! Dihna chu nanga um ahi. Keiho Judah mite leh Jerusalem’a chengho chuleh gamla leh naiya kithecheh Israel mite jouse dinga, hiche hohi dihsoh kei ahi. Nang douna jeng kabolun, chuleh kitahlou tah’a nang kahou jeh’un, kachennau gamtinah mai jumna katoh tauve.
8 Ja, Herre, vi med våra konungar, furstar och fäder måste blygas, därför att vi hava syndat mot dig.
O Pakai! keiho leh ka lengteu, leng chapate leh milen milal ho chuleh kapu kapateu dinga maijumna dim ahitai. Ajeh chu keiho nangma dounan ka chonse tauvin ahi.
9 Men hos Herren, vår Gud, är barmhärtighet och förlåtelse. Ty vi voro avfälliga från
Amavang, keiho ama douna-a ka chonset lheh vangun, Pakai ka Pathen'u chu mi hepina leh ngaidamna dimset ahi jing’e.
10 och hörde icke HERRENS, vår Guds, röst, så att vi vandrade efter hans lagar, dem som han förelade oss genom sina tjänare profeterna.
Keihon, ama lhacha themgao ho kam’a ki seidoh danthu hi juilouvin kakoi jun, chuleh Pakai ka Pathen’u thusei kangai tapouve. Ahivangin, ama-ah hepi leh ngaidamna aum jing’e.
11 Nej, hela Israel överträdde din lag och vek av, utan att höra din röst. Därför utgöt sig ock över oss den förbannelse som han hade svurit att sända, och som står skriven i Moses, Guds tjänares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.
Israel pumpi hi, nadanthu juilou ahiuvin, nang’a kon’a kihei mangsoh ahitauve. Na thusei awgin jong angainom louvu ahitai. Hijeh’a chu, Pathen lhacha Mose danbua kisun banga, keiho Pathen douna-a ka chonset jeh’un ka chunguva gosapna leh thutanna chu akibunglha tai.
12 Han höll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som dömde oss; och han lät en så stor olycka komma över oss, att ingenstädes under himmelen något sådant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem.
Nangman naseisa na petchahin, chuleh naseidohsa bang bangin, keiho leh ka chunguva vaipote chung’a naboltai. Ajeh chu, hitobang’a hamsetna hi leiset pumpia umkha lou ahin, Jerusalem chung’a kibol ahi tai.
13 I enlighet med vad som står skrivet i Moses lag kom all denna olycka över oss, men ändå sökte vi icke att blidka HERREN, vår Gud, genom att omvända oss från våra missgärningar och akta på din sanning.
Mose danthu lekhabua kisun gaosapna hijat pihi, ka chunguva ahunglhung tan ahi. Ahivangin, keihon ka chonsetnau kadalha nompouve. Chuleh Pakai ka Pathen’u henga jong ahepina ka holdeh pouvin, Pakai dihna hepha louvin kaum tauve.
14 Därför vakade ock HERREN över att olyckan drabbade oss; ty HERREN, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar som han gör, men hörde icke hans röst.
Hijeh chun Pakaiyin agonsa bangin, keiho chung’a hamsetna alhunsah tai. Amavang, ka Pathenuvin hitia abol jeng hi, adihtah chu abol ahi. Ajeh chu, ama thusei ho keihon kangaitapouve.
15 Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand, och så gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.
O Pakai, ka Pathen’u, nangman Egypt gam’a kon’in namite keiho, na thahat loupitah chun neihin huhdohuvin chuleh namin jong loupitah leh gin umtah in n koi tai. Ahivang in, keiho gitlouna dimsetin ka chonse jo tauve.
16 Men Herre, låt, för all din rättfärdighets skull, din vrede och förtörnelse vända sig ifrån din stad Jerusalem, ditt heliga berg; ty genom våra synder och genom våra faders missgärningar hava Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bo omkring oss.
O Pakai, nangman na kitahna leh na hepina jal chun, Jerusalem khopi leh nalhang theng chunga nalung hanna hi, lungset tahin heimang in. Ajeh chu kapu ka pateu chonset jeh leh keiho chonset jeh'in, kaveluva cheng namdang hon nuisat leh seichahin eikoi tauve.
17 Och hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom, för Herrens skull.
O ka Pathen’u, nasohpa ka taona hi, nei ngaipeh inlang nei sanpeh tan! O Pakai, nang leh nang kigelkhohna jal’in, na dalhahsa muntheng hi, mailhaiselin namaivah chun hin salvah kit tan.
18 Böj, min Gud, ditt öra härtill och hör; öppna dina ögon och se vilken förödelse som har övergått oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty icke i förlitande på vad rättfärdigt vi hava gjort bönfalla vi inför dig, utan i förlitande på din stora barmhärtighet.
O ka Pathen, hungkun inlang neihin ngaipeh in. Namit hin hasah inlang keiho gim hesohna hi hinven. Namin pua nakhopi jong hinvetan, mangthah in aum tai. Tun, ka taonau hi, keiho ka themnau leh nalung kato jeh’uva nei sanpeh diu hipon tin, na milungset na leh na mihepina jal’a bou na heng’a ka hung taovu ahijoi.
19 O Herre, hör, o Herre, förlåt; o Herre, akta härpå, och utför ditt verk utan att dröja -- för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn."
O Pakai ngaijin, O Pakai ngaidam in! O Pakai gelkhoh inlang bol jengin. O ka Pathen, nang leh nang kigelkhoh inlang, khongai sot tahih in. Ajeh chu, namite leh nakhopi hi, nangma minpua kikou cheh ahiuve.
20 Medan jag ännu så talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, frambar min förbön för min Guds heliga berg --
Keima katao jingin, keima chonset leh kamite chonset ka phongin, Jerusalem khopi leh ama lhangtheng’a dingin, Pakai ka Pathen heng’a thumna kaneiyin ahi.
21 medan jag alltså ännu så talade i min bön, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn; och det var vid tiden för aftonoffret.
Hitia katao jing petin, gaothilmua kamu masah Gabriel chu, kaheng’a ahung kilahin, hichu nilhah lang kilhaina thilto bolphat tah ahi.
22 Han undervisade mig och talade till mig och sade: "Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lära dig förstånd.
Hichun, Gabriel chun keima heng’a asei tai. “Daniel na lungsung mitvah sah ding leh thil hetkhenna nape dinga nakom’a hung kahi.”
23 Redan när du begynte din bön, utgick befallning, och jag har kommit för att giva dig besked, ty du är högt benådad. Så giv nu akt på ordet, och akta på synen.
Nangma Pathen heng’a na hungtao kipat chun, thupeh khat ahung um doh tai. Hichu ipi ahi nahil dinga tua hi kahung ahi. Nangma Pathen dingin manlutah nahi. Hijeh chun, themgao thilmua namu chengse hi, ipi kiseina ham, na hetkhen themna dingin, phatechan ngaijin.
24 Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna få en ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord.
Namite leh nakhopi theng hi, thilsea kon lhadoh nading, achonset na’u suhbei nading, athemmona’u thoidam nading, chuleh muntheng chungnung’a thaonu kinbol nading, phat chu, hapta somsagi mun sagi, Pathenin atepsa ahi tai.
25 Så vet nu och förstå: Från den tid då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor förgå; och under sextiotvå veckor skall det åter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av trångmål.
Hiche hi ngaijin lang kihettem in! Jerusalem semphat ding kiseidoh’a pat, Pathen thaonu khat vaihom ding hungdoh ding geihi, hapta sagi mun sagi toh hapta somgupleni mun sagi, lhing ding ahi. Chutah leh Jerusalem kisapha-a, kholai lamlen holeh kulpi pal dettah a kisempha ding. Hiche phatsung hi gim hesohna khang hi ding ahi.
26 Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras, utan att någon efterföljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk förstöra; men själv skall denne få sin ände i störtfloden. Och intill änden skall strid vara; förödelse är oryggligt besluten.
Hiche phatsung, hapta somgupleni mun sagi, kichaijou tengleh, Pathen thaonusa mipa chu, boldoh ima neilouva kipaidoh ding ahi. Chuleh mikhat hung lendoh’a vai ahom ding, chuleh amiten khopi leh muntheng asuhmang dingu ahi. Chuteng achaina chu twisoh bang’a hung um ding, chuleh gal hesoh gentheina chu, Pathen tepsa banga achaina geija um ding ahi.
27 Och han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka, och för en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer vara avskaffade; och på styggelsens vinge skall förödaren komma. Detta skall fortgå, till dess att förstöring och oryggligt besluten straffdom utgjuter sig över förödaren."
Chuleh vaihompa chun, hapta khatsung ding’a mi tamtah toh, kitepna abol ding, hiche hapta kehkhat jouleh, aman kilhaina thilto ho asuh hai ding ahi. Amapa khansetna chunga, achaina Pathen thutepsa chu twi sunna akisunlhah kahsea, aman thil thet umtah asem doh’a chuleh khopi sugam’a pang ding ahi.