< Daniel 9 >

1 I Darejaves', Ahasveros' sons, första regeringsår -- hans som var av medisk släkt, men som hade blivit upphöjd till konung över kaldéernas rike --
Khaldian tiah kawk ih Babylon prae ukkung ah kaom, Media acaeng, Ahasuerus capa, Darius siangpahrang ah ohhaih saningto haih,
2 i dennes första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år, som HERREN hade angivit för profeten Jeremia, när han sade att han ville låta sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg öde.
anih siangpahrang ah ohhaih saningto haih naah, Jerusalem amrohaih loe saning qui sarihto akra tih, tiah tahmaa Jeremiah khaeah thuih ih Angraeng ih lok to Kai, Daniel mah kaciim cabu rang hoiah ka panoek.
3 Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan, och fastade därvid i säck och aska.
To pongah Sithaw khaeah kang qoi moe, buhzahhaih, buri kahni angkhukhaih, maiphu angphuihaih hoiah tahmen hnikhaih lawk ka thuih:
4 Jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sade: "Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina bud!
Angraeng ka Sithaw khaeah, Aw Angraeng, nang loe lensawk moe, zit kaom Sithaw ah na oh; na lokmaihaih hoi palungnathaih baktiah nang palunghaih tawn kami, na paek ih lok pazui kaminawk nuiah na sak, tiah zae taphonghaih lawk ka thuih;
5 Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avfälliga; vi hava vikit av ifrån dina bud och rätter.
kaicae loe ka zae o boeh, hmuen ka sak o pazae boeh, kahoih ai hmuen to ka sak o moe, na misa ah ka oh o moeng boeh; na patuk ih lok hoi na lokcaekhaih doeh ka pazui o ai boeh:
6 Vi hava icke hörsammat dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra konungar, furstar och fader och till allt folket i landet.
kaicae ih siangpahrangnawk, ukkung angraengnawk, kaicae ampanawk hoi prae kaminawk boih khaeah, na hmin hoi lokthui na tamna tahmaanawk ih lok doeh ka tahngai o ai boeh.
7 Du, Herre, är rättfärdig, men vi måste blygas, såsom vi ock nu göra, vi Juda man och Jerusalems invånare, ja, hela Israel, både de som bo nära och de som bo fjärran i alla andra länder dit du har fördrivit dem, därför att de voro otrogna mot dig.
Aw Angraeng, Nang loe na toeng, toe vaihni kaicae, Judah kaminawk, Jerusalem ah kaom kaminawk, Israel kaminawk, kangthla ah kaom kaminawk hoi kazoi ah om kaminawk boih mah doeh na nuiah oep om o ai, na koeh ai ih zaehaih to a sak o pongah, na haek boih boeh.
8 Ja, Herre, vi med våra konungar, furstar och fäder måste blygas, därför att vi hava syndat mot dig.
Aw Angraeng, na nuiah ka zae o boeh pongah, kaicae loe kaimacae ih siangpahrangnawk, ukkung angraengnawk, ampanawk hoi nawnto azathaih mah khuk khoep boeh.
9 Men hos Herren, vår Gud, är barmhärtighet och förlåtelse. Ty vi voro avfälliga från
Na misa ah ka oh o langlacadoeh, kaicae Angraeng Sithaw loe amlunghaih hoi palungnathaih hoiah koi;
10 och hörde icke HERRENS, vår Guds, röst, så att vi vandrade efter hans lagar, dem som han förelade oss genom sina tjänare profeterna.
kaicae loe a paek ih daan pazui hanah, a tamna tahmaanawk patohhaih rang hoiah thuih ih kaimacae Angraeng Sithaw ih lok to ka tahngai o ai.
11 Nej, hela Israel överträdde din lag och vek av, utan att höra din röst. Därför utgöt sig ock över oss den förbannelse som han hade svurit att sända, och som står skriven i Moses, Guds tjänares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.
Ue, Israel kaminawk boih mah na paek ih daan to aek o, lam amkhraeng o moe, na lok to tahngai o ai; to tiah na nuiah zaehaih a sak o boeh pongah, Sithaw ih tamna Mosi ih kaalok thungah tarik ih tangoenghaih hoi lokcaekhaihnawk to kaicae nuiah kraih boeh.
12 Han höll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som dömde oss; och han lät en så stor olycka komma över oss, att ingenstädes under himmelen något sådant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem.
Anih mah kaicae hoi kaicae lokcaek kaminawk khaeah thuih ih amrohaih lok to koepsak moe, kaicae nuiah kalen parai amrohaih to phaksak boeh; Jerusalem nuiah sak ih baktiah vannawk boih tlim ah sah vai ai vop.
13 I enlighet med vad som står skrivet i Moses lag kom all denna olycka över oss, men ändå sökte vi icke att blidka HERREN, vår Gud, genom att omvända oss från våra missgärningar och akta på din sanning.
Mosi ih kaalok pongah tarik ih baktih toengah, hae amrohaih boih kaicae nuiah phak; toe zaehaih to caehtaak moe, na loktang lok ka panoek o thai hanah, kaicae Angraeng Sithaw hmaa ah lawk ka thui o ai.
14 Därför vakade ock HERREN över att olyckan drabbade oss; ty HERREN, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar som han gör, men hörde icke hans röst.
To pongah Angraeng mah khet moe, kaicae nuiah amrohaih to phaksak boeh; kaicae Angraeng Sithaw loe hmuen boih nuiah katoengah toksak; toe kaicae mah a lok ka tahngai pae o ai toengtoeng vop.
15 Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand, och så gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.
Vaihiah, Aw Angraeng kaicae ih Sithaw, thacakhaih ban hoiah nangmah ih kaminawk Izip prae thung hoiah na zaeh moe, vaihni ni khoek to na hmin panoek poe hanah Sahkung; kaicae loe ka zae o boeh, sethaih ka sak o moeng boeh.
16 Men Herre, låt, för all din rättfärdighets skull, din vrede och förtörnelse vända sig ifrån din stad Jerusalem, ditt heliga berg; ty genom våra synder och genom våra faders missgärningar hava Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bo omkring oss.
Aw Angraeng, na toenghaih baktih toengah, ciimcai nangmah ih mae, nangmah ih Jerusalem nuiah palung na phuihaih to dipsak let raeh, tiah tahmenhaih kang hnik; kaicae zaehaihnawk hoi kam panawk sakpazaehaihnawk pongah, kaicae taengah kaom kaminawk mah Jerusalem hoi nangmah ih kaminawk to kasae thuih o boeh.
17 Och hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom, för Herrens skull.
To pongah vaihiah, Aw kaicae ih Sithaw, na tamna lawkthuihaih hoi tahmenhaih hae tahngai paeh; angqai krangah kaom, na hmuenciim nuiah Angraeng hanah na mikhmai to pansak rae ah.
18 Böj, min Gud, ditt öra härtill och hör; öppna dina ögon och se vilken förödelse som har övergått oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty icke i förlitande på vad rättfärdigt vi hava gjort bönfalla vi inför dig, utan i förlitande på din stora barmhärtighet.
Aw ka Sithaw, na naa to patueng ah loe, tahngai ah; na mik padai ah loe, kaicae amrohaih, na hmin hoi kawk ih vangpui doeh khen rae ah; kaicae loe toenghaih pong na ai ah, kalen parai na palungnathaih na tawnh pongah ni nang khaeah tahmenhaih kang hnik o.
19 O Herre, hör, o Herre, förlåt; o Herre, akta härpå, och utför ditt verk utan att dröja -- för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn."
Aw Angraeng, tahngai ah! Aw Angraeng, tahmen ah! Aw Angraeng, tahngai ah loe sah ah! Aw ka Sithaw, nangmah han ih ni, akrasak hmah; na vangpui hoi nangmah ih kaminawk loe na hmin hoiah kawk ih kami ah ni oh o, tiah lawkthuih.
20 Medan jag ännu så talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, frambar min förbön för min Guds heliga berg --
To tiah lawk ka thuih naah, kaimah ih zaehaih hoi kaimah ih kami ah kaom Israelnawk ih zaehaih doeh ka taphong, ka Sithaw ih ciimcai mae hanah tahmen ka hnikhaih lok to ka Angraeng Sithaw khaeah ka tathlang.
21 medan jag alltså ännu så talade i min bön, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn; och det var vid tiden för aftonoffret.
Ue, lawk ka thuih li naah, hnuksakhaih paek tangsuek naah ka hnuk ih kami, Gabriel to karangah azawk moe, duembang angbawnhaih tue ah kai khaeah phak.
22 Han undervisade mig och talade till mig och sade: "Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lära dig förstånd.
Anih mah thuih ih lok loe, Aw Daniel, nang han sakthaihaih hoi panoekthaihaih kang paek hanah vaihi kang zoh boeh.
23 Redan när du begynte din bön, utgick befallning, och jag har kommit för att giva dig besked, ty du är högt benådad. Så giv nu akt på ordet, och akta på synen.
Lawk na thuih tangsuek naah lok pathimhaih oh boeh, to lok to thuih hanah kang zoh; nang loe palung koi kaom kami ah na oh; to pongah paek ih hmuen to poek ah loe, hnuksakhaih to panoek ah.
24 Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna få en ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord.
Sithaw mah nangmah ih kaminawk, kaciim vangpuinawk zaehaih pongah raihaih phaksak hanah, zarh qui sarihto atue to khaeh boeh; to pacoengah kasae hmuen to anghmaa ueloe, toenghaih mah dungzan khoek to uk tih; tahmaanawk mah thuih ih lok hoi hnuksakhaih to catui daenghaih om tih; to naah Kaciim Koek ahmuen to situi bawhhaih om tih.
25 Så vet nu och förstå: Från den tid då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor förgå; och under sextiotvå veckor skall det åter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av trångmål.
To pongah Jerusalem to pakhraih moe, sak let hanah, lokpaekhaih ni hoi kamtong, Angraeng Messiah karoek to zarh sarih, zarh qui tarukto pacoeng, zarh hnetto akra tih, tito pakuem ah loe panoek ah: raihaih atue thungah lampui hoi tapang to sak let ah om tih.
26 Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras, utan att någon efterföljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk förstöra; men själv skall denne få sin ände i störtfloden. Och intill änden skall strid vara; förödelse är oryggligt besluten.
Zarh qui tarukto hoi zarh hnetto pacoengah loe, Angmah han ih na ai ah, Messiah to hum tih; to pacoengah angzo kaminawk ukkung angraeng mah vangpui hoi hmuenciim to phrae tih; boeng naah loe tui uemhaih to pha tih, boeng khoek to misatukhaih hoi amrohaih to om tih.
27 Och han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka, och för en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer vara avskaffade; och på styggelsens vinge skall förödaren komma. Detta skall fortgå, till dess att förstöring och oryggligt besluten straffdom utgjuter sig över förödaren."
Zarhto thung paroeai kaminawk hoi lokmaihaih to caksak tih; zarh a um phak naah loe angbawnhaih hoi hmuenpaekhaih to boengsak tih, panuet thok hmuen sahkung mah to ah amrohaih to omsak tih, amrohaih omsakkung anghma ai karoek to atue khaehhaih anih nuiah krah tih, tiah ang naa.

< Daniel 9 >