Daniel 5
1 Konung Belsassar gjorde ett stort gästabud för sina tusen stormän och höll dryckeslag med de tusen.
Naʻe ngaohi ʻe Pelesasa ko e tuʻi ha kātoanga kai ki hono ngaahi houʻeiki ʻe toko taha afe, pea ne inu uaine ʻi he ʻao ʻoe toko taha afe.
2 Medan nu Belsassar var under vinets välde, befallde han att man skulle bära fram de kärl av guld och silver, som hans fader Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle så konungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur dricka.
ʻI heʻene kei inu ʻae uaine naʻe fekau ʻe Pelesasa ke ʻomi ʻae ngaahi ipu koula, mo e ngaahi ipu siliva, ʻaia naʻe ʻomi ʻe heʻene tamai ko Nepukanesa mei he falelotu lahi ʻaia naʻe ʻi Selūsalema; koeʻuhi ke inu mei ai ʻe he tuʻi mo e houʻeiki, mo hono ngaahi uaifi, mo hono kau sinifu.
3 Då bar man fram de gyllene kärl som hade blivit tagna ur tempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur drucko ur dem.
Pea naʻa nau ʻomi ʻae ngaahi ipu koula, ʻaia naʻe ʻave mei he potu tapu ʻoe fale ʻoe ʻOtua, ʻaia naʻe ʻi Selūsalema; pea naʻe inu mei ai ʻae tuʻi mo e houʻeiki, mo hono ngaahi uaifi, pea mo hono kau sinifu.
4 Medan de så drucko vin, prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten.
Naʻa nau inu uaine, mo fakamālō ki he ngaahi ʻotua koula, pea mo e siliva, mo e palasa, mo e ukamea, mo e ʻakau, pea mo e maka.
5 Då visade sig i samma stund fingrar såsom av en människohand, vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo på den vitmenade väggen i konungens palats; och konungen såg handen som skrev.
ʻI he feituʻu pō ko ia naʻe hā mai ʻae louhiʻi nima ʻoe tangata, ʻoku tohi ʻi he funga ʻoe holisi fale ʻoe tuʻi ʻo feʻunga mo e tuʻunga maama; pea naʻe mamata ʻae tuʻi ki he louhiʻi nima naʻe tohi.
6 Då vek färgen bort ifrån konungens ansikte, och han uppfylldes av oroliga tankar, så att hans länder skälvde och hans knän slogo emot varandra.
Pea naʻe fakakehe ʻae fofonga ʻoe tuʻi, pea ko ʻene ngaahi mahalo naʻe puputuʻu ai ia; ko ia naʻe homo ai ʻae ngaahi hokotanga ʻo hono kongaloto, pea naʻe fetaposi ʻa hono ongo tui,
7 Och konungen ropade med hög röst och befallde att man skulle hämta besvärjarna, kaldéerna ock stjärntydarna. Och konungen lät säga så till de vise i Babel: "Vemhelst som kan läsa denna skrift och meddela mig dess uttydning, han skall bliva klädd i purpur, och den gyllene kedjan skall hängas om hans hals, och han skall bliva den tredje herren i riket."
Pea naʻe kalanga ʻae tuʻi ke ʻomi ʻae kau ʻasitolōnoma, mo e kau Kalitia, pea mo e kau kikite. Pea naʻe lea ʻae tuʻi, ʻo ne pehē ki he kau tangata poto ʻo Papilone, “ʻIlonga ha taha ʻe lau ʻae tohi ni mo fakahā kiate au hono ʻuhinga, ʻe fakakofuʻaki ia ʻae kulokula, pea ʻe ʻai ʻae kahoa koula ki hono kia, pea te ne hoko ko hono toko tolu ʻi he kau pule ʻoe puleʻanga.”
8 Då kommo alla konungens vise tillstädes, men de kunde icke läsa skriften eller säga konungen dess uttydning.
Ko ia naʻe haʻu ai ʻae kau tangata poto kotoa pē ʻae tuʻi: ka naʻe ʻikai te nau faʻa lau ʻae tohi pe fakahā ki he tuʻi hono ʻuhinga ʻo ia.
9 Då blev konung Belsassar ännu mer förskräckt, och färgen vek bort ifrån hans ansikte, och hans stormän stodo bestörta.
Pea naʻe puputuʻu lahi ʻaupito ʻae tuʻi ko Pelesasa, pea naʻe kehe ʻa hono fofonga ʻiate ia, pea naʻe ofo lahi ʻa hono ngaahi houʻeiki.
10 Men när konungens och hans stormäns tal kom för konungamodern, begav hon sig till gästabudssalen; där tog hon till orda och sade: "Må du leva evinnerligen, o konung! Låt icke oroliga tankar uppfylla dig, och må färgen icke vika bort ifrån ditt ansikte.
Pea ko e meʻa ʻi he ngaahi lea ʻae tuʻi mo hono ngaahi houʻeiki, naʻe hū ai ʻae tuʻi fefine ki he fale kai: pea naʻe lea ʻae tuʻi fefine ʻo ne pehē, “ʻE tuʻi ke ke moʻui ʻo taʻengata: ʻoua naʻa ke mamahi ʻi hoʻo ngaahi fakakaukau, pea ʻoua naʻa ke fofonga kehe:
11 I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande är. I din faders dagar befanns han hava insikt och förstånd och vishet, lik gudars vishet; och din fader, konung Nebukadnessar, satte honom till den överste bland spåmännen, besvärjarna, kaldéerna och stjärntydarna; ja, detta gjorde din fader konungen,
ʻOku ai ʻae tangata ʻi ho puleʻanga, ʻaia ʻoku ʻiate ia ʻae ʻatamai ʻoe ngaahi ʻotua māʻoniʻoni, pea ʻi he ngaahi ʻaho ʻo hoʻo tamai, naʻe ʻilo ʻiate ia ʻae maama, mo e ʻilo, mo e poto, ʻo hangē ko e poto ʻoe ngaahi ʻotua; ʻaia naʻe fakanofo ʻe he tuʻi ko Nepukanesa ko hoʻo tamai, ʻoku ou pehē, ʻae tuʻi ko hoʻo tamai, ko e pule ʻoe kau fai meʻa mana mo e kau ʻasitolōnoma, mo e kau Kalitia mo e kau kikite:
12 eftersom en övermåttan hög ande och klokhet och förstånd och skicklighet att uttyda drömmar och lösa gåtor och reda ut invecklade ting fanns hos denne Daniel, åt vilken konungen hade givit namnet Beltesassar. Låt därför nu tillkalla Daniel; han skall meddela uttydningen."
Pea koeʻuhi naʻe ʻiate ia ha ʻatamai lelei, mo e ʻilo mo e poto, ʻi he fakahā ʻoe ʻuhinga ʻoe ngaahi misi, mo e ngaahi lea ʻilongataʻa, mo e fakatonutonu meʻa, naʻe ʻilo ʻi he Taniela ko ia, ʻaia naʻe fakahingoa ʻe he tuʻi ko Pelitisasa: pea ko eni, ui kia Taniela, pea ʻe fakahā ʻe ia hono ʻuhinga.”
13 När så Daniel hade blivit hämtad till konungen, talade denne till Daniel och sade: "Du är ju Daniel, en av de judiska fångar som min fader konungen förde hit från Juda?
Pea naʻe ʻomi ʻa Taniela ki loto ki he ʻao ʻoe tuʻi. Pea naʻe lea ʻae tuʻi kia Taniela ʻo pehē, “Ko koe, ko e Taniela ko ia ʻoku ʻoe fānau ʻoe pōpula ʻo Siuta, ʻaia naʻe ʻomi ʻe he tuʻi ko ʻeku tamai mei Siutea?
14 Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig, och att du har befunnits hava insikt och förstånd och övermåttan stor vishet.
Kuo u fanongo kiate koe, ʻo pehē ʻoku ʻiate koe ʻae ʻatamai ʻoe ngaahi ʻotua, pea ʻoku ʻilo ʻiate koe ʻae maama, mo e ʻilo, pea mo e poto lelei.
15 Nu är det så, att de vise och besvärjarna hava blivit hämtade hit till mig för att läsa denna skrift och säga mig dess uttydning; men de kunna icke meddela mig någon uttydning därpå.
Pea ko eni, kuo ʻomi ki hoku ʻao ʻae kau tangata poto mo e kau ʻasitolōnoma, koeʻuhi ke nau lau ʻae tohi ni, pea fakahā mai kiate au ʻa hono ʻuhinga: ka naʻe ʻikai te nau mafai ke fakahā hono ʻuhinga ʻoe meʻa
16 Men om dig har jag hört att du kan giva uttydningar och reda ut invecklade ting. Om du alltså nu kan läsa skriften och säga mig dess uttydning, så skall du bliva klädd i purpur, och den gyllene kedjan skall hängas om din hals, och du skall bliva den tredje herren i riket."
Pea kuo u fanongo kiate koe, ʻo pehē, ʻoku ke faʻa fakatupu ʻuhinga mo fakahā ʻae ngaahi meʻa ʻilongataʻa: pea ko eni, kapau te ke lau ʻae tohi, mo e fakakofuʻaki koe ʻae kulokula, pea ʻe ʻai ʻae kahoa koula ki ho kia, pea te ke hoko ko hono toko tolu ʻi he kau pule ʻoe puleʻanga.”
17 Då svarade Daniel och sade till konungen: "Dina gåvor må du själv behålla, och dina skänker må du giva åt en annan; dem förutan skall jag läsa skriften för konungen och säga honom uttydningen:
Pea naʻe lea ʻa Taniela ʻi he ʻao ʻoe tuʻi ʻo ne pehēange, “Ke ʻiate koe hoʻo ngaahi meʻa foaki, pea tuku ʻa hoʻo ngaahi totongi ki ha taha kehe; ka te u lau ʻae tohi ki he tuʻi, pea te u fakahā kiate ia ʻa hono ʻuhinga.
18 Åt din fader Nebukadnessar, o konung, gav den högste Guden rike, storhet, ära och härlighet;
“Ko koe, ʻe tuʻi, naʻe foaki ʻe he ʻOtua fungani māʻolunga, kia Nepukanesa ko hoʻo tamai, ha puleʻanga mo e mālohi, mo e nāunau, mo e fakaʻapaʻapa;
19 och för den storhets skull som han hade givit honom darrade alla folk och stammar och tungomål, i förskräckelse för honom. Vem han ville dödade han, och vem han ville lät han leva; vem han ville upphöjde han, och vem han ville ödmjukade han.
Pea ko e meʻa ʻi he mālohi naʻa ne tuku kiate ia, naʻe tetetete mo manavahē kiate ia, ʻae ngaahi kakai, mo e ngaahi puleʻanga, mo e ngaahi lea kotoa pē: ko ia naʻa ne loto ki ai naʻa ne tāmateʻi; pea ko ia naʻa ne loto ki ai naʻa ne fakamoʻui; pea ko ia naʻa ne loto ki ai naʻa ne hakeakiʻi; pea ko ia naʻa ne loto ki ai naʻa ne fakahifo.
20 Men när hans hjärta förhävde sig och hans ande blev stolt och övermodig, då störtades han från sin konungatron, och hans ära togs ifrån honom.
Ka ʻi he angahiki ʻa hono loto, mo e fakafefeka ʻa hono loto ʻi he laukau, naʻe fakahifo ia mei hono nofoʻanga fakatuʻi, pea naʻa nau toʻo ʻa hono nāunau meiate ia;
21 Han blev utstött från människors barn, och hans hjärta blev likt ett djurs, och han måste bo ibland vildåsnor och äta gräs såsom en oxe, och av himmelens dagg vättes hans kropp -- detta till dess han besinnade att den högste Guden råder över människors riken och upphöjer vem han vill till att härska över dem.
Pea naʻe kapusi ia mei he ngaahi foha ʻoe tangata; pea naʻe ngaohi hono loto ke hangē ko e loto ʻoe fanga manu, pea naʻa ne nofoʻanga fakataha mo e fanga ʻasi kai vao: naʻa nau fafanga ia ʻaki ʻae mohuku ʻo hangē ko e fanga pulu, pea naʻe viviku hono sino ʻi he hahau ʻoe langi; kaeʻoua ke ne ʻilo ʻe ia, naʻe pule ʻae ʻOtua fungani māʻolunga ʻi he puleʻanga ʻoe tangata, pea ʻoku ne tuʻutuʻuni ki ai ʻaia ʻoku ne faʻiteliha ki ai.
22 Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har ändå icke ödmjukat ditt hjärta,
“Ka ko koe ko hono foha ʻe Pelesasa, naʻe ʻikai te ke fakavaivaiʻi ho loto, ka naʻa ke ʻilo ʻae ngaahi meʻa ni kotoa pe.
23 utan förhävt dig mot himmelens Herre och låtit bära fram inför dig kärlen från hans hus; och du och dina stormän, dina gemåler och bihustrur haven druckit vin ur dem och du har därunder prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, järn, trä och sten, som varken se eller höra eller veta något. Men den Gud som har i sitt våld din ande och alla dina vägar, honom har du icke ärat.
Ka kuo ke fakahikihiki koe ki he ʻEiki ʻoe langi, pea kuo nau omi ʻae ngaahi ipu ʻo hono fale ki ho ʻao, pea ko koe mo hoʻo ngaahi houʻeiki, mo hoʻo ngaahi uaifi, mo hoʻo kau fefine, kuo mou inu kava mei ai; pea kuo ke fakamālō ki he ngaahi ʻotua siliva, mo e koula, mo e palasa, mo e ukamea, mo e ʻakau, mo e maka, ʻaia ʻoku ʻikai ke mamata, pe fanongo, pe ʻilo: pea ko e ʻOtua ʻaia ʻoku ʻi hono nima ʻa hoʻo mānava, pea ʻoku ʻoʻona ho ngaahi hala kotoa pē, naʻe ʻikai te ke fakamālōʻi.
24 Därför har nu av honom denna hand blivit sänd och denna skrift blivit tecknad.
Pea naʻe toki fekau ʻae louhiʻi nima meiate ia; pea ko eni ʻae tohi naʻe tohi.
25 Och så lyder den skrift som här är tecknad: Mene mene tekel u-farsin.
“Pea ko eni ʻae tohi ʻaia naʻe tohi, ‘MINE, MINE, TEKELI, UFASINI:’
26 Och detta är uttydningen därpå: Mene, det betyder: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort ände på det
Pea ko hono ʻuhinga eni ʻoe lea: MINE; Kuo lau ʻe he ʻOtua ʻa ho puleʻanga, pea kuo fakaʻosi ia.
27 Tekel, det betyder: du är vägd på en våg och befunnen för lätt.
TIKELI; Kuo fakamamafa koe ʻi he meʻa fua tautau, pea kuo ʻilo koe ʻoku ke maʻamaʻa.
28 Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser."
PELESI; kuo vahevahe ʻa ho puleʻanga, pea kuo tuku ki he kau Mitia mo e kau Peasia.”
29 Då befallde Belsassar att man skulle kläda Daniel i purpur, och att den gyllene kedjan skulle hängas om hans hals, och att man skulle utropa om honom att han skulle vara den tredje herren i riket.
Pea naʻe fekau ʻe Pelesasa, ke nau fakakofu ʻa Taniela ʻaki ʻae kulokula, pea naʻe ʻai ʻae kahoa koula ki hono kia, pea naʻe fanongonongo ia, ke ne hoko ko hono toko tolu ia ʻi he pule ʻoe puleʻanga.
30 Samma natt blev Belsassar, kaldéernas konung, dödad.
ʻI he pō ko ia naʻe mate tāmateʻi ʻa Pelesasa, ko e tuʻi ʻoe kau Kalitia.
31 Och Darejaves av Medien mottog riket, när han var sextiotvå år gammal.
Pea naʻe faʻao ʻae puleʻanga ʻe Talaiasi ko e Mitia, ʻi hono onongofulu ma ua taʻu nai ʻo ʻene motuʻa.
