Daniel 12

1 På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten som står såsom försvarare för dina landsmän; och då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits, allt ifrån den dag då människor blevo till och ända till den tiden. Men på den tiden skola av ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i boken.

Pea ʻi he kuonga ko ia ʻe tuʻu hake ʻa Maikeli, ʻae ʻEiki lahi, ʻaia ʻoku tokoni ki he fānau ʻa hoʻo kakai: pea ʻe hoko ha kuonga ʻoe mamahi, ʻaia naʻe ʻikai ʻaupito hano tatau talu mo e ʻi ai ha puleʻanga, ʻo aʻu ki he puleʻanga ko ia: pea ʻe fakahaofi hoʻo kakai ʻi he kuonga ko ia, ʻaia kotoa pē ʻe ʻiloʻi kuo tohi ʻi he tohi.

2 Och många av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv, och somliga till smälek och evig blygd.

Pea ʻē ʻā ʻae tokolahi ʻokinautolu ʻoku mohe ʻi he efu ʻo māmani, ko e niʻihi ki he moʻui taʻengata, mo e niʻihi ki he mā mo e manuki taʻengata.

3 De förståndiga skola då lysa, såsom fästet lyser, och de som hava fört de många till rättfärdighet såsom stjärnor, alltid och evinnerligen.

Pea ko kinautolu ʻoku poto ʻe ngingila ʻo hangē ko e ulo ʻoe langi; pea ko kinautolu ʻoku fakatafokiʻi ʻae tokolahi ki he māʻoniʻoni, ʻo hangē ko e ngaahi fetuʻu, ʻo taʻengata pea taʻengata.

4 Men du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift intill ändens tid; många komma att rannsaka den, och insikten skall så växa till."

Ka ko koe, ʻe Taniela, ke ke tāpuni ʻae ngaahi lea mo fakamaʻu ʻae tohi, ʻo aʻu ki he kuonga ʻoe ngataʻanga: ʻe feʻaluʻaki fano pe ʻae tokolahi, pea ʻe tupu ʻae poto.

5 När nu jag, Daniel, såg till, fick jag se två andra stå där, en på flodens ena strand, och en på dess andra strand.

Pea ko au Taniela ne u sio, pea vakai, naʻe tutuʻu mai ʻae toko ua kehe, ko e tokotaha ʻi he kauvai ʻe taha ʻoe vaitafe, pea mo e tokotaha ʻi he kauvai ʻe taha ʻoe vaitafe.

6 Och en av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder, och som stod ovanför flodens vatten: "Huru länge dröjer det, innan änden kommer med dessa förunderliga ting?"

Pea naʻe pehē ʻe he tokotaha ki he tangata naʻe kofuʻaki ʻae tupenu lelei, ʻaia naʻe ʻi he fukahi vai ʻoe vaitafe, “ʻE fēfē hono fuoloa pea hoko ʻae ngataʻanga ʻoe ngaahi meʻa fakaofo ni?”

7 Och jag hörde på mannen som var klädd i linnekläder, och som stod ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra hand och sin vänstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och när det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, då skulle allt detta varda fullbordat.

Pea ne u fanongo ki he tangata naʻe kofuʻaki ʻae tupenu lelei, ʻaia naʻe ʻi he fukahi vai ʻoe vaitafe, ʻi heʻene hiki hake hono nima toʻomataʻu, mo hono toʻohema ki he langi, pea ne fuakava ʻiate ia ʻoku moʻui ʻo taʻengata, “ʻE fai ia ʻi ha kuonga mo e ngaahi kuonga, mo e vaeuamālieʻanga; pea ʻi heʻene lavaʻi ke movete ʻae mālohi ʻoe kakai māʻoniʻoni, ʻe toki fakaʻosi ʻae ngaahi meʻa ni kotoa pē.”

8 Och jag hörde detta, men förstod det icke; och jag frågade: "Min herre, vad bliver slutet på allt detta?"

Pea ne u fanongo, ka naʻe ʻikai te u ʻilo: pea ne u pehē, “ʻE hoku ʻEiki, ko e hā hono ngataʻanga ʻoe ngaahi meʻa ni?”

9 Då sade han: "Gå, Daniel, ty dessa ord skola förbliva gömda och förseglade intill ändens tid.

Pea naʻa ne pehē mai, “Ke ke ʻalu koe Taniela: he kuo tāpuni mo fakamaʻu ʻae ngaahi lea, ʻo aʻu ki he kuonga ʻoe ngataʻanga.

10 Många skola varda renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skola öva sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall förstå detta; men de förståndiga skola förstå det.

‌ʻE ʻi ai ʻae tokolahi ʻe fakamaʻa, mo fakahinehina, mo ʻahiʻahiʻi; ka e fai hala ʻae kau angahala: pea ʻe ʻikai ha niʻihi ʻi he kau angahala ʻe ʻilo; ka e ʻilo ʻe he kau poto.

11 Och från den tid då det dagliga offret bliver avskaffat och förödelsens styggelse uppställd skola ett tusen två hundra nittio dagar förgå.

Pea mei he kuonga ko ia, ʻe ʻave ai ʻae feilaulau ʻaho, mo e fokotuʻu ʻae fakalielia, ʻaia ʻoku fakaʻulia, ʻe ai ʻae ngaahi ʻaho ʻe taha afe ma uangeau mo e hivangofulu.

12 Säll är den som förbidar och hinner fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar.

‌ʻOku monūʻia ia ʻoku tatali, pea hoko ki he ngaahi ʻaho ʻe taha afe ma tolungeau, mā tolungofulu ma nima.

13 Men gå du åstad mot ändens tid; sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände."

Ka ke ʻalu pe koe ʻi ho hala kaeʻoua ke hoko ʻae ngataʻanga: he te ke mālōlō pea te ke tuʻu ʻi ho lakanga ʻi he ngataʻanga ʻoe ngaahi ʻaho.”