Daniel 10
1 I den persiske konungen Kores' tredje regeringsår fick Daniel, som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen är sanning och bådar stor vedermöda. Och han aktade på uppenbarelsen och lade märke till synen.
In the third year of Cyrus, king of the Persians, a message was revealed to Daniel, called Belteshazzar, and a true word, and great strength. And he understood the message, for understanding is needed in a vision.
2 Jag, Daniel, hade då gått sörjande tre veckors tid.
In those days, I, Daniel, mourned for three weeks of days.
3 Jag åt ingen smaklig mat, kött och vin kommo icke i min mun, ej heller smorde jag min kropp med olja, förrän de tre veckorna hade gått till ända.
I ate no desirable bread, and neither meat, nor wine, entered my mouth, neither was I anointed with ointment, until the three weeks of days were completed.
4 På tjugufjärde dagen i första månaden, när jag var vid stranden av den stora floden, nämligen Hiddekel,
But on the twenty-fourth day of the first month, I was next to the great river, which is the Tigris.
5 fick jag, då jag lyfte upp mina ögon, se en man stå där, klädd i linnekläder och omgjordad kring sina länder med ett bälte av guld från Ufas.
And I lifted up my eyes, and I saw, and behold, one man clothed in linen, and his waist was wrapped with the finest gold,
6 Hans kropp var såsom av krysolit hans ansikte liknade en ljungeld hans ögon voro såsom eldbloss, han armar och fötter såsom glänsande koppar; och ljudet av hans tal var såsom ett väldigt dån.
and his body was like the golden stone, and his face had the appearance of lightning, and his eyes that of a burning lamp, and his arms and all that is downward all the way to the feet had the appearance of glowing brass, and his speaking voice was like the voice of a multitude.
7 Och jag, Daniel, var den ende som såg synen; de män som voro med mig sågo den icke, men en stor förskräckelse föll över dem, så att de flydde bort och gömde sig.
But I, Daniel, alone saw the vision, for the men who were with me did not see it, but an exceedingly great terror rushed over them, and they fled into hiding.
8 Så blev jag allena kvar, och när jag såg den stora synen, förgick all min kraft; färgen vek bort ifrån mitt ansikte, så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.
And I, having been left alone, saw this great vision, and there remained no strength in me, moreover, my appearance was altered, and I languished, not having any strength.
9 Då hörde jag ljudet av hans tal; och på samma gång jag hörde ljudet av hans tal, där jag låg i vanmakt på mitt ansikte, med ansiktet mot jorden,
And I heard the voice of his words, and when I heard, I lay down in confusion on my face, and my face was close to the ground.
10 rörde en hand vid mig och hjälpte mig, så att jag skälvande kunde resa mig på mina knän och händer.
And behold, a hand touched me, and raised me onto my knees and the knuckles of my hands.
11 Sedan sade han till mig: "Daniel, du högt benådade man, giv akt på de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp på dina fötter; ty jag har nu blivit sänd till dig." När han så talade till mig, reste jag mig bävande upp.
And he said to me, “Daniel, man of longing, understand the words that I speak to you, and stand yourself upright, for I am now sent to you.” And when he had said these words to me, I stood trembling.
12 Och han sade till mig: "Frukta icke, Daniel, ty redan ifrån första dagen, då när du vände ditt hjärta till att söka förstånd och till att ödmjuka dig inför din Gud, hava dina ord varit hörda; och jag har nu kommit för dina ords skull.
And he said to me, “Do not be afraid, Daniel, because from the first day that you set your heart to understand, by afflicting yourself in the sight of your God, your words have been heeded, and I have arrived because of your words.
13 Fursten för Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, mig till hjälp, under det att jag förut hade stått där allena mot Persiens konungar.
But the leader of the kingdom of the Persians resisted me for twenty-one days, and behold, Michael, one of the primary leaders, came to help me, and I remained there next to the king of the Persians.
14 Och nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall hända ditt folk i kommande dagar; ty också detta är en syn som syftar på framtiden."
But I have come to teach you what will happen to your people in the latter days, because the vision is for a long time from now.”
15 Under det han så talade till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum.
And while he was speaking words to me in this way, I cast my face down to the ground and was silent.
16 Men se, han som var lik en människa rörde vid mina läppar. Då upplät jag min mun och talade och sade till honom som stod framför mig: "Min herre, vid den syn jag såg har jag känt mig gripen av vånda, och jag har ingen kraft mer kvar.
And behold, something in the likeness of a son of man touched my lips. Then, opening my mouth, I spoke and said to him who stood before me, “My lord, at the sight of you, my limbs became weak and no strength has remained in me.
17 Huru skulle också min herres tjänare, en sådan som jag, kunna tala med en sådan som min herre är? Jag har nu ingen kraft mer i mig och förmår icke mer att andas."
And so, how can the servant of my lord speak with my lord? For no strength remains in me; and even my breathing is hindered.”
18 Då rörde han som såg ut såsom en människa åter vid mig och styrkte mig.
Therefore, he who looked like a man, touched me again and strengthened me.
19 Han sade: "Frukta icke, du högt benådade man; frid vare med dig, var stark, ja, var stark." När han så talade med mig, kände jag mig styrkt och sade: "Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig."
And he said, “Fear not, O man of longing. May peace be with you. Take courage and be strong.” And when he spoke to me, I recovered, and I said, “Speak, my lord, for you have strengthened me.”
20 Då sade han: "Kan du nu förstå varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att strida mot fursten för Persien, och när jag är fri ifrån honom, kommer fursten för Javan.
And he said, “Do you not know why I have come to you? And next I will return, to fight against the leader of the Persians. When I was leaving, there appeared the leader of the Greeks arriving.
21 Dock vill jag förkunna för dig vad som är upptecknat i sanningens bok. Och ingen enda står mig bi mot dessa, förutom Mikael, eder furste.
But, in truth, I announce to you what is expressed in the scripture of truth. And no one is my helper in all these things, except Michael your leader.”
