Daniel 10
1 I den persiske konungen Kores' tredje regeringsår fick Daniel, som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen är sanning och bådar stor vedermöda. Och han aktade på uppenbarelsen och lade märke till synen.
Persiate leng, Cyrus kitipa, leng chankal kumthum lhinkumin, Belteshazzar jong kisah Daniel chun, themgao thilmu in mu aneikitin ahi. Aman hichea athilmu chu, khonunga hesoh gentheina leh gal nasatah phat hung lhung tei ding, kiphong doh ahi, ti ahetai.
2 Jag, Daniel, hade då gått sörjande tre veckors tid.
Hiche themgao thilmua mu kanei laitah chun, Daniel keima, hapta thum lhingset lunghem puldouva ka um laitah ahi.
3 Jag åt ingen smaklig mat, kött och vin kommo icke i min mun, ej heller smorde jag min kropp med olja, förrän de tre veckorna hade gått till ända.
Chuche phatsungse se chun, keiman anneh alhum atwi kanepoi. Sa jong kanepon chuleh lengpitwi jong kakam sunga alutkha poi. Chuleh hapta thum lhinkah chun, thao namtwi jong kinu louvin ka um’e.
4 På tjugufjärde dagen i första månaden, när jag var vid stranden av den stora floden, nämligen Hiddekel,
Lhamasa nisomni leh nili lhinnin, keima vadung minthang Tigris pang’a kana dingin ahi.
5 fick jag, då jag lyfte upp mina ögon, se en man stå där, klädd i linnekläder och omgjordad kring sina länder med ett bälte av guld från Ufas.
Keima kadahin kavet leh, tupat ponnem kisil mipa khat kamun, ama chun akong’a sana thengsel konggah akigahin ahi.
6 Hans kropp var såsom av krysolit hans ansikte liknade en ljungeld hans ögon voro såsom eldbloss, han armar och fötter såsom glänsande koppar; och ljudet av hans tal var såsom ett väldigt dån.
Amapa tahsa chu song mantam abangin, amaiso jong kolphe bangin avahin, chuleh amit teni jong meikou kide abang e. Abanjang teni leh akeng teni jong, sum-eng kinot jolsel bang in avalin, chuleh a awso jong mihon tamtah awgin abangin ahi.
7 Och jag, Daniel, var den ende som såg synen; de män som voro med mig sågo den icke, men en stor förskräckelse föll över dem, så att de flydde bort och gömde sig.
Daniel keima, changsehin, hiche themgao thilmu hi kamu ahi. Kaum khompi miho chun hiche kathilmu chu amupouve. Ahin, amaho atijauvin, chuleh kiseldoh dingin ajam mang soh tauve.
8 Så blev jag allena kvar, och när jag såg den stora synen, förgick all min kraft; färgen vek bort ifrån mitt ansikte, så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.
Chuin keima ka changsehin eidalhauvin, chuche themgao thilmu nasatah chu kamu tai. Hichun katha jouse abeijin, kamelso akikhelin chuleh thanei louvin kalel lheh jengin ahi.
9 Då hörde jag ljudet av hans tal; och på samma gång jag hörde ljudet av hans tal, där jag låg i vanmakt på mitt ansikte, med ansiktet mot jorden,
Chuin keiman mipa thusei chu kajan, chutia ama awgin kajah chun, tol-ah kalhun, kamai kasulutin chuleh kathimilliu tan ahi.
10 rörde en hand vid mig och hjälpte mig, så att jag skälvande kunde resa mig på mina knän och händer.
Hichepet chun khut khatin eihinthamin chuleh eikai touvin, kihot pum pumin keima jong kakhup tenin ka pansan, ka bung’e.
11 Sedan sade han till mig: "Daniel, du högt benådade man, giv akt på de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp på dina fötter; ty jag har nu blivit sänd till dig." När han så talade till mig, reste jag mig bävande upp.
Chuin mipa chun ka jah’a aseijin, “Daniel nangma Pathen dingin manlutah nahi. Hijeh chun, nahenga kasei ding hohi chingthei tahin ngaijin. Chuleh dingdohin, keima hi nang kom’a eihung kisol ahi,” ati.
12 Och han sade till mig: "Frukta icke, Daniel, ty redan ifrån första dagen, då när du vände ditt hjärta till att söka förstånd och till att ödmjuka dig inför din Gud, hava dina ord varit hörda; och jag har nu kommit för dina ords skull.
Chuin aman kajah’a, kicha hih in Daniel. Nangma na Pathen ang sung’a na kineo sah’a, thil hetkhen themna nathum nikho amasapen’a pat’a chu na taona jouse van’a na kingai peh ahitai. Hijeh’a chu keima nahenga hung’a kahi.
13 Fursten för Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, mig till hjälp, under det att jag förut hade stått där allena mot Persiens konungar.
Amavang nisom ni leh nikhat sung chu, Persia leng chapa lhagao gilou chun ka lampia eitingin ahi. Hijeh chun vantil pipu Michael vantil chu eipanhu dingin ahungin, chuleh keiman Michael vantil chu leng chapa lhagao chutoh kidou dingin ka dalha tai.
14 Och nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall hända ditt folk i kommande dagar; ty också detta är en syn som syftar på framtiden."
Tua hilaija kahung hi, khonunga namite chunga ipi thil hungsoh ding ham, ti seipeh’a hung kahi. Ajeh chu themgao thilmua namu chengse hi, khonung thil hungsoh ding ngen ahibouve ati.
15 Under det han så talade till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum.
Aman hitia aseipet chun, keiman tol lang kaven kakunin, thucheng khat jong seidoh theilouvin ka um’e.
16 Men se, han som var lik en människa rörde vid mina läppar. Då upplät jag min mun och talade och sade till honom som stod framför mig: "Min herre, vid den syn jag såg har jag känt mig gripen av vånda, och jag har ingen kraft mer kvar.
Chuin mihem tobang khatin, kane teni ahung thamin ahileh, keiman kakam kahinkah tan, chuleh kahung paodoh tai. Hichun kenjong ka masang’a dingpa jah’a chun, “Vo kapu, themgao thilmua mu kaneijeh in, ka pumin kanatlo tan, chuleh kalel lheh jeng tai.”
17 Huru skulle också min herres tjänare, en sådan som jag, kunna tala med en sådan som min herre är? Jag har nu ingen kraft mer i mig och förmår icke mer att andas."
Kapu, na sohpa keima hitobang bep hi, iti nangtoh ka kihoulim jou ding ham? Ka tha jouse abeitan chuleh kahaina hu jong amangpai ding ahi tai,” kati.
18 Då rörde han som såg ut såsom en människa åter vid mig och styrkte mig.
Chuphat in mihem tobang’a melpupa chun, eihin tham kitin ahileh, ka hung hatdoh kit tai.
19 Han sade: "Frukta icke, du högt benådade man; frid vare med dig, var stark, ja, var stark." När han så talade med mig, kände jag mig styrkt och sade: "Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig."
Aman aseijin, “Kicha hihin, ajehchu nangma hi Pathen dinga manlutah nahi. Lungmongin, kitilkhouvin chuleh hattahin pangin,” eiti. Aman hitia asei kajah phatin, apettah chun, ka tha ahung hatdoh tan, amapa jah’a chun, “Kapu, nei lungsetin, thu chu nei seipeh tan, ajeh chu, nangman neihat doh sahkit ahitai,” kati.
20 Då sade han: "Kan du nu förstå varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att strida mot fursten för Persien, och när jag är fri ifrån honom, kommer fursten för Javan.
Chuin aman eidonbut in, “Ipi bol’a naheng’a hung kahi nahet em? Tua hi, ka kile kit’a, Persia leng chapa lhagao gilou chutoh kisat ding kahi. Chujou tengleh, vetan, Greek leng chapa chu hung ding ahitai.
21 Dock vill jag förkunna för dig vad som är upptecknat i sanningens bok. Och ingen enda står mig bi mot dessa, förutom Mikael, eder furste.
Chuleh keiman thutah lekhabu a kijih chu, nangma kaseipeh ding ahi. Vetan, hiche lhagao gilou ho toh kakidouna-a hin, nangding’a leng chapa Michael vantil tilou, koima eipanhu ding aum poi.”
