Apostlagärningarna 9
1 Men Saulus, som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen
Ie mbe nikofòke fitrevohañe naho fanjamanañe amo mpiamy Talèo t’i Saole le niheo mb’amy talèm-pisoroñey mb’eo
2 och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, för att, om han funne några som voro på "den vägen", vare sig män eller kvinnor, han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem.
nihalaly taratasy ho amo fitontonañe e Damaskose añeo, soa te hasese an-drohy mb’e Ierosaleme mb’eo ze mpiamy Lalañey zoe’e añe, ndra lahilahy ndra ampela.
3 Men när han på sin färd nalkades Damaskus, hände sig att ett sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom.
Ie nifokofoko mb’eo naho niharine i Damaskose le tojo te niarisehoa’ ty hazavàñe nireandreañe boak’ andindìñe ey.
4 Och han föll ned till jorden och hörde då en röst som sade till honom: "Saul, Saul, varför förföljer du mig?"
Nidoiñe an-tane eo re vaho nahajanjiñe ty fiarañanañañe nanao ty hoe: Saole, Saole, akore ty ampisoaña’o ahy?
5 Då sade han: "Vem är du, Herre?" Han svarade: "Jag är Jesus, den som du förföljer.
Ia v’Iheo, Talè? hoe re. Hoe ty natoi’e, Izaho o Iesoà samporerahe’oo.
6 Men stå nu upp och gå in i staden, så skall där bliva dig sagt vad du har att göra."
Aa le miongaha, iziliho o rovao le ho taroñeñ’ ama’o ty tsi-mahay tsy hanoe’o.
7 Och männen som voro med honom på färden stodo mållösa av skräck, ty de hörde väl rösten, men sågo ingen.
Nijohañe eo ondaty nitrao-dia ama’eo fe tsy nahakofòke, jinanjiñe i fiarañanañañey f’ie tsy nahaisake ndra iaia.
8 Och Saulus reste sig upp från jorden, men när han öppnade sina ögon, kunde han icke mer se något. De togo honom därför vid handen och ledde honom in i Damaskus.
Nitroatse amy taney t’i Saole, le ndra te nibeake o fihaino’eo tsy nahavazoho. Aa le kinozozò’ iereo am-pitàñe vaho nimoake e Damaskose ao.
9 Och under tre dagar såg han intet; och han varken åt eller drack.
Telo andro t’ie tsy nahaisake, tsy nikama, naho tsy ninoñe.
10 Men i Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre."
Te Damaskose ao ty mpiato atao Ananiasy; nikanjia’ i Talè añ’ aroñaroñe, nanao ty hoe: O Ananiasy! Intoy iraho, Rañandria, hoe re.
11 Och Herren sade till honom: "Stå upp och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, från Tarsus. Ty se, han beder.
Hoe t’i Talè tama’e: Miongaha, akia mb’an-dalañe atao Vantañe mb’eo le añontaneo añ’anjomba’ i Jodasy ao, ty atao Saole nte Tarsosy, mitalaho,
12 Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade händerna på honom, för att han skulle få sin syn igen."
toe fa nioni’e añ’aroñaroñe t’indaty atao Ananiasy miheo mb’ ama’e mb’eo hanampe fitàñe ama’e hampibarababeak’ aze.
13 Då svarade Ananias: "Herre, jag har av många hört huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.
O Talè hoe ty natoi’ i Ananiasy, Fa tsinanoko amy màroy indatiy, ty fijoiañe nanoe’e am’ondaty noro’o e Ierosalemeo.
14 Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna att fängsla alla dem som åkalla ditt namn."
Mbore aman-dily boak’ amo mpisorom-beio re homb’ etoañe handrohy ze hene mikanjy ty tahina’o.
15 Men Herren sade till honom: "Gå åstad; ty denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn;
Fe hoe t’i Talè tama’e: Akia! fa haraotse jinoboko ho ahy re hinday ty añarako añatrefa’ o kilakila ‘ndatio naho amo mpanjakao vaho amo ana’ Israeleo.
16 och jag skall visa honom huru mycket han måste lida för mitt namns skull."
Fe hatoroko aze ty hara’ elahim-pisotriañe ho ama’e ty ami’ty añarako.
17 Då gick Ananias åstad och kom in i huset; och han lade sina händer på honom och sade: "Saul, min broder, Herren har sänt mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; han har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande."
Aa le nimb’eo t’i Ananiasy, nizilik’ amy anjombay, naho nanampe fitàñe ama’e nanao ty hoe: O Saole rahalahy; i Talè Iesoà nisodeha’ ama’o an-dalañe nimba’o mb’etoañey ty nañirak’ ahy mb’ ama’o mb’etoa hampahaisak’ azo, le ho lifore’ i Arofo Masiñey.
18 Då var det strax såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig.
Nihintsañe am-pihaino’e amy zao ty raha hoe sisi’e, le nahaisake naho niongake vaho nalipotse.
19 Sedan tog han sig mat och blev därav stärkt. Därefter var han någon tid tillsammans med lärjungarna i Damaskus.
Ie nikama le nihaozareñe, le nindre amo mpiòke e Damaskoseo andro tsiampeampe;
20 Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son.
vaho aniany avao t’ie nitaroñe i Norizañey amo fitontonañeo te Anan’ Añahare t’Iesoà.
21 Och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad och sade: "Var det icke denne som i Jerusalem förgjorde dem som åkallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, för att han skulle föra sådana människor bundna till översteprästerna?"
Hene nilatsa ze nahajanjiñe aze, nanao ty hoe: Tsy itoy hao i nandrotsake ze fonga mpikanjy i tahinañey e Ierosalemey? ie nimb’ atoa nikilily ty hanese iareo am-bahotse mb’añ’atrefa’ o mpisorom-beio?
22 Men Saulus uppträdde med allt större kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarslösa, i det han bevisade att Jesus var Messias.
Nitombo erike ty haozara’ i Saole vaho nahadaba o Jiosy nimoneñe e Damaskoseo ty famentea’e te Iesoà i Norizañey.
23 När så en längre tid hade förgått, rådslogo judarna om att röja honom ur vägen;
Aa naho maro andro añe le nikilily hamono aze o Tehodao,
24 men deras anslag blev bekant för Saulus. Och då de nu, för att kunna röja honom ur vägen, till och med höllo vakt vid stadsportarna både dag och natt,
fe nirendre’ i Saole i fikiniañey t’ie nitampoñe ty lalam-bei’ i rovay handro an-kaleñe hañohofan-doza ama’e.
25 togo hans lärjungar honom en natt och släppte honom ut genom muren, i det att de sänkte ned honom i en korg.
Aa le nasese’ o mpiòkeo haleñe vaho nazè’ iareo amy kijoliy an-jahetse.
26 När han sedan kom till Jerusalem, försökte han att närma sig lärjungarna; men alla fruktade för honom, ty de trodde icke att han verkligen var en lärjunge.
Ie pok’e Ierosaleme ao t’i Saole le nimanea’e fireketse amo Firàheñeo, fe hene nihembañe ama’e vaho tsy niantoke t’ie toe mpiama’e.
27 Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna och förtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn.
Aa le nendese’ i Barnabasy mb’ amo Firàheñeo, le natalili’e am’ iareo t’ie nahaoniñ’ i Talè amy lia’ey naho nisaontsia’e, vaho t’ie nahavany nitaroñe ami’ty tahina’ Iesoà e Damaskose añe.
28 Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn;
Aa le nindre am’iereo re nihelohelo e Ierosaleme ao,
29 och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde försök att röja honom ur vägen.
nitaroñe ami’ty tahina’ i Talè am-pahasibehañe naho nifanaontsy naho nifandietse amo Jiosy nte-Heleneo, vaho nimanea’ iareo havetrake.
30 När bröderna förnummo detta, förde de honom ned till Cesarea och sände honom därifrån vidare till Tarsus.
Ie nirendre’ o mpirahalahio le nasese’ iareo mb’e Kaisaria mb’eo vaho nahitri’ iereo mb’e Tarsosy añe.
31 Så hade nu församlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.
Nierañerañe amy zao ty fivory era’ Iehodà naho e Galilia vaho e Samaria añe mbore niraorao naho nañavelo am-pañeveñañe amy Iehovà naho amy fañohòa’ i Arofoy vaho niha-maro.
32 Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hände sig att han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.
Ie niranga mb’eo mb’eo t’i Petera, le nizotso mb’amo noro’e e Lidà añeo.
33 Där träffade han på en man vid namn Eneas, som i åtta år hade legat till sängs; han var nämligen lam.
Teo re te naharendreke t’indaty atao Aenea, ie fa natindry valo taoñe, nisilofe’ ty hakepeke.
34 Och Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stå upp och lägg ihop din bädd." Då stod han strax upp.
Hoe t’i Petera ama’e, O Aenea, mampijangañ’ azo t’Iesoà Norizañe. Miongaha le halankaño o tihi’oo. Aa le niongak’ ami’ty manao zao.
35 Och alla som bodde i Lydda och i Saron sågo honom; och de omvände sig till Herren.
Toe nahaisak’ aze ze hene mpimoneñe e Lidà naho e Sarona vaho nitolik’ amy Talè.
36 I Joppe bodde då en lärjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon överflödade i goda gärningar och gav allmosor rikligen.
Te Jopa ao henane zay ty mpiato atao Tabitae (midika: Dorkasie), lifotse fitoloñan-tsoa vaho nainai’e mpitretrè o rarakeo.
37 Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Och man tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen.
Ie tamy andro rezay, narare vaho nihomake; nampiandroe’ iareo naho nirohoteñe an-traño ambone ao.
38 Då nu Lydda låg nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män till honom och bådo honom att utan dröjsmål komma till dem.
Kanao marine i Lidà ty Jopa le ie nifohi’ o mpiatoo te e Lidà añe t’i Petera, le nampisangitrife’ iereo mb’ama’e t’indaty roe hanohiñe aze ami’ty hoe: O Aba, ehe mb’etoy, le ko mihenekeneke.
39 Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring honom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon ännu levde ibland dem.
Aa le niongake t’i Petera nindre lia ama’e; ie pok’ao le nasese amy efetse amboney. Niarikoboñe aze o vantotse iabio, nirovetse, vaho naboa’ iereo iaby ty saroñe naho sikiñe namboare’ i Dorkasie ie mbe tam’ iereo.
40 Då tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned på sina knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade: "Tabita, stå upp." Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.
Fonga nampiakare’ i Petera, le nanongaleke naho nihalaly, vaho nitolik’ amy fañòvay nanao ty hoe: O Tabitae, mitroara. Nabea’e amy zao o fihaino’eo, aa ie niisa’e t’i Petera le nitroatse.
41 Och han räckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, jämte änkorna, och ställde henne levande framför den.
Nanolo-pitañe aze re le nongaha’e, naho kinanji’e o mpiato naho vantotseo vaho natolo’e am’iereo veloñe.
42 Detta blev bekant i hela Joppe, och många kommo till tro på Herren.
Nañatseke i Jopa ty fahafohinañe izay vaho maro ty niantoke i Talè.
43 Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en garvare vid namn Simon.
Nitambatse e Jopa ao andro maro t’i Petera ami’ty mpandoñ’ angozy atao Simona.
