Apostlagärningarna 9
1 Men Saulus, som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen
Meanwhile, Saul angrily continued to say, “I will kill those who believe that [Jesus is] the Lord!” He went to the supreme priest [in Jerusalem]
2 och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, för att, om han funne några som voro på "den vägen", vare sig män eller kvinnor, han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem.
and requested him [to write] letters [introducing him] to [the leaders of] [MTY] the Jewish meeting places in Damascus [city. The letters asked them to authorize Saul] to seize any men or women who followed the way [that Jesus had taught], and to take them as prisoners to Jerusalem [so that the Jewish leaders could judge and punish them].
3 Men när han på sin färd nalkades Damaskus, hände sig att ett sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom.
Saul took those letters, and while he [and those with him] traveled toward Damascus, as they were approaching the city, suddenly a [brilliant] light from heaven shone around Saul.
4 Och han föll ned till jorden och hörde då en röst som sade till honom: "Saul, Saul, varför förföljer du mig?"
[Immediately] he fell down to the ground. Then he heard the voice [of the Lord] say to him, “Saul, Saul, (stop causing me to suffer!/why are you causing me to suffer?) [RHQ]”
5 Då sade han: "Vem är du, Herre?" Han svarade: "Jag är Jesus, den som du förföljer.
Saul asked him, “Lord, who are you?” He replied, “I am Jesus, [and] you [(sg)] are causing me to suffer [by hurting my followers]!
6 Men stå nu upp och gå in i staden, så skall där bliva dig sagt vad du har att göra."
Now instead [of continuing to do that], stand up and go into the city! [Someone there] will tell you [(sg)] what I [want] you to do.”
7 Och männen som voro med honom på färden stodo mållösa av skräck, ty de hörde väl rösten, men sågo ingen.
The men who were traveling with Saul [became so frightened that they] could not say anything. [They just] stood there. They only heard the sound [when the Lord spoke], but they did not see anyone.
8 Och Saulus reste sig upp från jorden, men när han öppnade sina ögon, kunde han icke mer se något. De togo honom därför vid handen och ledde honom in i Damaskus.
Saul got up from the ground, but when he opened his eyes he could not see anything. So the men [with him] took him by the hand and led him into Damascus.
9 Och under tre dagar såg han intet; och han varken åt eller drack.
For the next three days Saul could not see [anything], and he did not eat or drink anything.
10 Men i Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre."
In Damascus there was [a Jew] named Ananias who believed in Jesus. While [Ananias was seeing] a vision, the Lord [Jesus] said to him, “Ananias!” He replied, “Lord, I [am listening].”
11 Och Herren sade till honom: "Stå upp och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, från Tarsus. Ty se, han beder.
The Lord Jesus told him, “Go to Straight Street to the house that belongs to Judas. Ask [someone there if you(sg) can talk to] a man named Saul from Tarsus [city], because, surprisingly, at this moment he is praying [to me].
12 Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade händerna på honom, för att han skulle få sin syn igen."
[Saul has seen] a vision in which a man named Ananias entered [the house where he was staying] and put his hands on him in order that he might see again.”
13 Då svarade Ananias: "Herre, jag har av många hört huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.
But Ananias [protested], saying, “But Lord, many people have told me about this man! He has done many evil things to the people in Jerusalem who [believe in] you!
14 Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna att fängsla alla dem som åkalla ditt namn."
And the chief priests have authorized him to come here [to Damascus] in order to seize all of us who believe in you [(sg)] [MTY] [and take us to Jerusalem]!”
15 Men Herren sade till honom: "Gå åstad; ty denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn;
But the Lord [Jesus] told Ananias, “Go to [Saul! Do what I say], because I have chosen him to serve me in order that he might speak about me [MTY] both to non-Jewish people and [their] kings and to the Israeli people.
16 och jag skall visa honom huru mycket han måste lida för mitt namns skull."
I myself will tell him that he must often suffer greatly because of [telling people about] me [MTY].”
17 Då gick Ananias åstad och kom in i huset; och han lade sina händer på honom och sade: "Saul, min broder, Herren har sänt mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; han har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande."
So Ananias went, and [after he found] the house [where Saul was], he entered it. Then, [as soon as he met Saul], he put his hands on him, and he said, “Brother Saul, the Lord Jesus [himself] commanded me to come [to you]. He is the [same] one who appeared to you [(sg)] while you were traveling along the road. [He sent me to you] in order that you might see again and that you might be completely controlled by the Holy Spirit {that the Holy Spirit might completely control you}.”
18 Då var det strax såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig.
Instantly, things like [fish] scales fell from Saul’s eyes, and he was able to see again. Then he stood up and was baptized {[Ananias] baptized him} [immediately].
19 Sedan tog han sig mat och blev därav stärkt. Därefter var han någon tid tillsammans med lärjungarna i Damaskus.
After Saul ate some food, he felt strong again. Saul stayed with the [other] believers in Damascus for several days.
20 Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son.
Right away Saul began to preach [to people about Jesus] in the Jewish meeting places [in Damascus. He told them] that Jesus is (the Son of/the man who is also) God.
21 Och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad och sade: "Var det icke denne som i Jerusalem förgjorde dem som åkallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, för att han skulle föra sådana människor bundna till översteprästerna?"
And all the people who heard him [preach] were amazed. [Various ones of] them were saying, “([We(inc) can hardly believe that] this is the [same man] who persecuted the believers in Jerusalem!/Is this really the [same man] who persecuted the believers in Jerusalem?) [RHQ, MTY] And we [(inc)] know that he has [RHQ] come here to seize us and take us to the chief priests [in Jerusalem]!”
22 Men Saulus uppträdde med allt större kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarslösa, i det han bevisade att Jesus var Messias.
But [God] enabled Saul [to preach to many people even] more convincingly. He was proving [from the Scriptures] that Jesus is the Messiah. So the Jewish leaders in Damascus could not think of anything (to refute [what he said/to prove that what he said was not true]).
23 När så en längre tid hade förgått, rådslogo judarna om att röja honom ur vägen;
Some time later, [after Saul had left Damascus and then returned], the Jewish [leaders] [SYN] [there] plotted to kill him.
24 men deras anslag blev bekant för Saulus. Och då de nu, för att kunna röja honom ur vägen, till och med höllo vakt vid stadsportarna både dag och natt,
[During each] day and night those Jews were continually watching [the people passing through] the city gates, in order that [when they saw Saul] they might kill him. However, someone told Saul what they planned to do.
25 togo hans lärjungar honom en natt och släppte honom ut genom muren, i det att de sänkte ned honom i en korg.
So some of those whom he had helped [to believe in Jesus] took him [one] night [to the high stone wall that surrounded the city]. They [used ropes to] lower him in a [large] basket through an opening in the wall. [So he escaped from Damascus].
26 När han sedan kom till Jerusalem, försökte han att närma sig lärjungarna; men alla fruktade för honom, ty de trodde icke att han verkligen var en lärjunge.
When Saul arrived in Jerusalem, he began trying to associate with other believers. However, [almost] all of them continued to be afraid of him, because they did not believe that he had become a believer.
27 Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna och förtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn.
But Barnabas took him and brought him to the apostles. He explained to the apostles how, [while Saul was traveling] along the road [to Damascus], he had seen the Lord [Jesus] and how the Lord had spoken to him [there. He] also told them how Saul had preached boldly about Jesus [MTY] [to people] in Damascus. [The apostles believed Barnabas and told the other believers about that].
28 Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn;
So Saul began to associate with the apostles [and other believers] throughout Jerusalem, and he spoke boldly [to people] about [MTY] the Lord [Jesus].
29 och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde försök att röja honom ur vägen.
Saul was [also] speaking [about Jesus] with Jews who spoke Greek, and he was debating with them. But they were continually trying [to think] ([of a way] to kill him/of [how they could] kill him).
30 När bröderna förnummo detta, förde de honom ned till Cesarea och sände honom därifrån vidare till Tarsus.
When the [other] believers heard that [those Jews were planning to kill him, some of] the believers took Saul down to Caesarea [city. There] they arranged for him to go [by ship] to Tarsus, [his hometown].
31 Så hade nu församlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.
So the groups of believers throughout [the entire regions of] Judea, Galilee, and Samaria lived peacefully [because no one was persecuting them any more]. The Holy Spirit was strengthening them [spiritually] and encouraging them. They were continuing to revere/honor the Lord [Jesus, and the Holy Spirit] was enabling many other people [to become believers].
32 Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hände sig att han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.
While Peter was traveling throughout those [regions, once] he went to [the coastal plain to visit] the believers [who lived] in Lydda [town].
33 Där träffade han på en man vid namn Eneas, som i åtta år hade legat till sängs; han var nämligen lam.
There he met a man whose name was Aeneas. Aeneas had not been able to get up from [his] bed for eight years, because he was paralyzed.
34 Och Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stå upp och lägg ihop din bädd." Då stod han strax upp.
Peter said to him, “Aeneas, Jesus Christ heals you [(sg) right now]! Get up and roll up your mat!” Right away Aeneas stood up.
35 Och alla som bodde i Lydda och i Saron sågo honom; och de omvände sig till Herren.
Most of the people who lived in Lydda and on Sharon [Plain] saw Aeneas [after the Lord had healed him], so they believed in the Lord [Jesus].
36 I Joppe bodde då en lärjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon överflödade i goda gärningar och gav allmosor rikligen.
In Joppa [town] there was a believer whose name was Tabitha. [Her name] in the [Greek] language was Dorcas. [Both of these names mean gazelle/deer/antelope]. That woman was continually doing good deeds [for others. Specifically], she was helping poor people [by giving them things that they needed].
37 Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Och man tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen.
During the time [that Peter was in Lydda], she became sick and died. [Some women there] washed her body [according to the Jewish custom so that the people could bury it]. Then they [covered her body with cloth and] placed it in an upstairs room [in her house].
38 Då nu Lydda låg nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män till honom och bådo honom att utan dröjsmål komma till dem.
Lydda was near Joppa, so when the believers heard that Peter was [still] in Lydda, they sent two men to [go] to Peter. [When they arrived where Peter was], they repeatedly urged/begged him, “Please come immediately with us [to Joppa]!”
39 Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring honom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon ännu levde ibland dem.
So [right away] Peter got ready and went with them. When they arrived [at the house in Joppa], the two men took Peter to the upstairs room [where Dorcas’ body was lying]. All the widows [there] around Peter. They were crying and showing him the cloaks and [other] garments that Dorcas had made for people while she was still alive.
40 Då tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned på sina knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade: "Tabita, stå upp." Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.
But Peter sent them all out of the room. Then he got down on his knees and prayed. Then, turning toward Tabitha’s body, he said, “Tabitha, stand up!” [Immediately] she opened her eyes and, when she saw Peter, she sat up.
41 Och han räckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, jämte änkorna, och ställde henne levande framför den.
He grasped one of her hands and helped her to stand up. After he had summoned the believers and [especially] the widows [among them to come back in], he showed them that Tabitha was alive [again].
42 Detta blev bekant i hela Joppe, och många kommo till tro på Herren.
[Soon] people everywhere in Joppa knew about that miracle, and as a result many people believed in the Lord [Jesus].
43 Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en garvare vid namn Simon.
Peter stayed in Joppa many days with a man named Simon who made leather [from animal skins].
